Urk, jag är verkligen ingen morgonmänniska och efter fyra år med barn så ser det ut som att jag inte kommer bli en morgonmänniska heller för jag tycker fortfarande att det är precis lika jobbigt att bli väckt tidigt.

Felix kommer studsande över till min sida runt klockan sju. Hela sängen gungar när han rör sig och han kan absolut inte bestämma sig om han ska ligga åt höger eller vänster, så han testar, om och om igen tills jag ryter, ännu en gång, att han måste ligga still. Det är helt verkningslöst, det fungerar inte ens i en minut utan nu försöker han blidka mig istället genom att pussa på mig, om och om igen.

Varje morgon så inbillar jag mig att Felix ska somna om eller vara så tyst så att han inte väcker Tuva. Jag är uppenbarligen en naiv person, eller bara väldigt svårlärd, för den morgonen som Felix inte har väckt Tuva har inte inträffat än.

Idag verkar båda ungarna griniga. Tuva skriker mest hela tiden och blir som vansinnig när jag tar bort Felix nurfgun-skott som hon vill äta sönder. Hon slutar inte att skrika och för första gången så går jag in med henne i sovrummet för att hon ska lugna ner sig. Jag misstänker att Felix tänker ”äntligen hennes tur”.

När vi börjar prata moppetur så får vi äntligen lite respons. De har ju väckt oss tidigt så vi kan lika gärna passa på att göra något annat då.

Vi packar väskan och drar till hamnen vid Koh Samet. Det tar oss cirka 45 minuter att köra dit i cirka 40-50 km/h. Väl där så köper vi båtbiljetter och tar färjan över till ön utan att egentligen veta vad vi har att förvänta oss.

Vägarna är betydligt mindre på Koh Samet. Taxibilarna står och väntar men vi hyr en moppe istället och klämmer ihop oss alla fyra på den, som en äkta Thailändsk familj. Jag är så glad över att vi tog med oss hjälmar hemifrån till barnen!

Vi åker till en liten strand som vi har läst ska vara bra. Stranden är helt okej, vattnet är fint och fiskarna bits, till Felix och Kennys förtjusning, eftersom de matar fiskarna medans de snorklar.

När Tuva vaknar får hon bada innan vi drar vidare för lunch. Tiden drar iväg som bara den och plötsligt är klockan fem och vi tar båten tillbaka till vår moppe.

En tanke med utflykten var för att se om vi skulle bo på Koh Samet en vecka, men nu när vi varit där så är vi ännu mer nöjda med vårt befintliga boende och blir därför kvar en vecka till.

Länk till alla bilder och filmer här!