Man kan tro att bloggen försvann med byggkaoset i april och just nu så har jag tänkt att det kändes okej att pausa här men så googlade jag en sak idag och plötsligt så dök min egen sida upp som resultat på sökningen. Jag tittade igenom det ”senaste” lite snabbt och kände en saknad. Någonstans så tänker jag att mina barn ska tycka att det här är intressant för dem att läsa när de blir vuxna. Det kanske inte är i linje med deras tankar men någon gång ska de väl undra vad deras föräldrar egentligen höll på med under deras uppväxt. Barnens alltså.

Jag tänkte skriva att huset har varit en stor sak senaste månaderna och det HAR det ju varit men själva huset har inte tagit så mycket av vår energi eftersom snickarna sköter allting själva. Däremot så har allt runtomkring huset tagit tid och energi, av Kenny som får göra jobbet och av mig som får sköta allt inomhus med barnen.

Vi har inte anlitat snickarna för att bygga garage så den delen ligger på oss själva och det är det som tar tid av Kenny nu. Nu har Kenny ofta tur med det mesta han gör så just för tillfället så har han mindre jobb vilket ger honom större möjlighet att faktiskt arbeta med garaget.

Som ni ser på bilderna så är huset, utvändigt, nästan klart. Det är så fint att jag vill flytta in nu! Jag längtar så sjukt mycket efter huset.

Nu börjar våra semestrar och jag tänker, just för ögonblicket, att det vore ju kul att dra igång den här gamla Bettan igen på något slags kontinuerlig sätt. Den som lever får se, men det var kul att du kikade in för att se om det fanns något nytt! 👍🏼