Sök

Solans blogg – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Digitala under och visionära drömmar!

Jag älskar min dammsugarrobot! Jag ser till att golvet är fritt från prylar som jag vill behålla och den ser till att resten försvinner. Jag kommer inte ens ihåg när jag dammsög för hand sist, om man bortser från dammsugning av trappen, då roboten inte lärt sig att klättra.

Så häromdagen, när jag hjälpte mamma att beställa en bästa vän till henne också så råkade jag se svabbroboten. Roboten som skurar golv!

Jag är ofta lite skeptisk till för-bra-saker men kunderna som recenserat produkten var enbart positiva. Eller ja, det var faktiskt flera personer som var irriterade över att man inte blev informerade om behovet att köpa flera skurtrasor i samband med inköpet. Men på produkten i sig så fanns det inga klagomål utan snarare tvärtom.

Så om jag inte redan hade råkat beställa en ny soffa samma dag med ursäkten att jag var tvungen eftersom det var 40% rea på den, inte behövt betala 20.000kr för takplåt och hängrännor till garaget (jag är så bitter över att behöva så mycket för plåt) och Kenny inte gått loss på Elfahyllor på Bauhaus häromdagen, ja DÅ hade roboten omedelbart hamnat i varukorgen!

Elfagrejer måste för övrigt ha samma kilopris som Saffran! Orimligt dyrt! När vi stod där på Bauhaus försökte jag nå fram till Kenny för att få honom att förstå att jag kunde köpa lådorna billigare på nätet, men ögonen bara rullade bakåt och dregglet rann ur munnen; i hans huvud stod han redan hemma i garaget och monterade upp lådorna och hyllorna.

Men det är inte slut här, för på samma hemsida, under rengöringsprodukter, så såg jag något som nästan gjorde att jag trillade baklänges. En automatisk fönsterputsarmaskin! Man sätter maskinen på fönstret och pluggar i en lång sladd och sen putsar det fönstren. Förstår ni att det här finns i handeln nu? För vem som helst av oss att köpa

När jag satt och tänkte på de här otroliga sakerna och vilka fördelar de för med sig så kontrade min praktiskt lagda sida av hjärnan med att säga – HA, du måste fortfarande dammtorka hela huset!

Och visst är det så! Det finns ingen robot som dammtorkar åt mig vad jag vet, eller plockar ur disken eller hänger och viker tvätten. MEN, det finns luftrenare som reducerar dammet som cirkulerar i hemmet, så vem vet….om några år kanske vi slipper bråken om vem som ska göra vad hemma och istället bråkar om hur vi ska fördela all ledig tid!

Äh, jag bara skojade, vi kommer alla ha fyrkantiga ögon av allt skärmtittande vid de laget för vi kommer bara surfa mer på våra extratimmar.

Får man lägga in ett önskemål på en framtida produkt så vore väl en självrengörande toalett trevlig.

(Jag menar förstås att toaletten ska bli ren alltså.)

Så, det var mina tankar för idag.

Tiden som aldrig kommer igen!

Alla som är, eller har varit, småbarnsföräldrar känner nog igen känslan av att tiden bara blixtrar förbi.

Ibland kommer jag på mig själv med att jag längtar till att dagen ska ta slut för att komma vidare till nästa dag, lite som att jag otåligt går och väntar på att få börja på ny kula, på att något nytt eller oväntat ska hända.

När jag reflekterar över det sättet att tänka på så blir jag lite skrämd eftersom jag samtidigt tycker att jag blir av med dagar som jag aldrig får tillbaka. De dagarna som jag saknar kan vara då det är en extra fin solnedgång, eller när det är en perfekt vinterdag ute och frosten bitit sig fast i träden så att det ser ut som ett Narnialandskap. När jag i tankarna har en stund över för att bara reflektera och njuta över det vackra.

De dagar eller kvällar då jag istället sitter inne med barn som är stökiga eller kvällar då jag gått och lagt mig tidigt i sängen med barnen eftersom jag tröttnat på att springa dit varje tionde minut för att någon gnyr eller vaknar av mardrömmar eller växtvärk. Då när jag tycker att jag förlorar tid från något annat. Eller illusionen av något i alla fall.

Det är som att jag vill hinna med så mycket mer än vad jag har möjlighet eller ork att hinna med, och när jag har tid så lägger jag det ändå på saker som jag i slutändan inte tycker är viktigt.

Jag tror att jag, när jag blir gammal, kommer att känna störst panik över tiden jag slösade på skitsaker, som att surfa på mobilen för att se vad vänner och vänners bekanta och fasters mosters kompis gör och tycker på sociala medier.

Varför behöver man åka till Thailand för att kunna koppla av, varva ner och lägga bort telefonen och bara njuta av livet? Felix tjatar konstant om att få åka till Thailand, fem år gammal så har han redan fastnat för landet. Han vill inte ha kläder på sig, definitivt inte Reimas varmaste vinteroverall. Han vill på sin höjd ha shorts. Idag upptäckte han ett hål i sina kalsonger och snabbt pillade han ut snoppen i det så att den hängde och dinglade ut genom hålet – befria det som befrias kan, liksom.

Han börjar bli så stor, min kära Felix, precis som Tuva. Snart är jag ingen småbarnsmamma längre.

Tiden går alldeles för fort!

Nu drar vi igång nya året!

Slut på ledigheten!

Jag kan inte ens minnas när jag var ledig 16 dagar sist utan att ha någon plan. Vid varje ledighet så har vi alltid ett syfte, som oftast innefattar en resa någonstans, men att vara ledig för att bara vara hemma har nog inte hänt senaste tio åren.

Det är förstås en sanning med modifikation när jag skriver ”att bara vara hemma”, eftersom det i vårt fall inneburit ganska mycket jobb med alla detaljer man har att fixa med i samband med en flytt, utöver det vanliga arbetet med två väldigt energifyllda barn. Man flyttar runt alla lådor, påsar och lösa attiraljer från en hörna till en annan och varje gång så blir det snäppet mindre att flytta när man skapat nya förvaringsställen att stoppa in sakerna i eller på.

Den stora dubbelsängen som vi släpat över från lilla huset bestämde jag mig plötsligt för att vi inte skulle behålla och tio timmar senare så var den såld och hämtad. Så blev det ett tomt rum som jag kunde planera om efter våra behov.

Julen blev som vi hade tänkt, i vårt nya fina hus (i och för sig ett år senare än vad jag hade tänkt men ändå). Vilken lyx att kunna bjuda hem folk till oss, duka upp ett långbord och att alla fick gott om plats! Till och med tomten! Overkligt.

Det gick till och med så bra att vi bestämde oss för att kapa pappas bjudning på annandagen och träffas hos oss istället.

Tuva passade på att få vattkoppor lagom till nyår vilket gjorde att vår nyårsbjudning blev inställd och jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte tyckte att det var lite skönt. Jag ser fram emot dagar och kvällar under 2019 då vi kan göra ingenting!

Jag avskyr i och för sig att göra ingenting men när man gjort alldeles för mycket under en tid så är tanken på att göra ingenting väldigt lockande. Men alla som känner oss vet att det kommer att bli väldigt lite ingenting i år också, vi har massor kvar att göra och skulle det ta slut, ja då hittar vi på nya projekt. Mamma sa någon gång om mig att när mina projekt tar slut, då flyttar jag och det ligger nog något i det.

Vinsten av 2018!

2018 – året som försvann på bloggen.

Vem vet, det kanske blir likadant 2019 och vem bryr sig i det stora hela?! Livet kommer emellan och det är ju så det ska vara.

2018 var egentligen ett ganska jobbigt år om man ser till allt vi har haft att göra, men det resulterade i ett hus och inte vilket hus som helst utan Huset som ”vi” har byggt, så som VI vill ha det till VÅR familj.

19:e november flyttade vi in och jag tror inte att verkligheten har kommit ikapp mig än. Det känns som att vi bor i ett lånat hus, det är så overkligt när allt är nytt och allt fungerar och att allt framför allt är så fint!

Vi älskar vårt nya hus, vill jag nog påstå. Felix utbrister ibland; tack för att ni byggde det här fina huset! ❤️

Mina favoritrum är sovrummet, köket och tvättstugan. Sovrummet, med den otroliga utsikten över sjön, får ett magiskt ljus på mornarna när solen går upp. Det är verkligen overkligt vackert då, speciellt när frosten har bitit sig fast på trädet vid balkongen.

Köket är så fint med den Lindblomsgröna färgen och den stora härliga köksön, som jag inte skulle ha från början. När jag står i köket och barnen sitter vid ön och äter frukost eller ser på IPad så känns det så overkligt och så idylliskt.

Tvättstugan tycker jag om för att golvet är så fantastiskt snyggt! Det marockanska golvet gör sig så snyggt till de vita luckorna och mintgröna lamporna.

Vid närmare eftertanke så har jag favoritsaker med alla rum, så det är nästan orättvist att välja ut några rum som är bättre än de andra. I dagsläget så finns det ingenting som jag ångrar med huset och alla val och jag inser nu att jag inte varit i närheten av att föreställa mig hur bra det skulle bli. Bra jobbat av oss!

Det är den …

…10:e september och termometern visar 23 grader.

Hur kommer det sig att jag tror att 23 grader i september ska vara kallare än 23 grader i juli?

Varför klär jag mig inte i kjol och sandaletter med öppen tå längre, när sommarvärmen fortfarande håller sig kvar?

I lördags satte jag på ungarna långbyxor, gummistövlar, långärmade t-shirts och tjocktröja när vi skulle gå till skogen. Vi kom inte ens till tomtgränsen innan jag rev av dem ett par lager kläder.

Varför har jag slutat bada när sjön fortfarande håller en temperatur som är betydligt varmare än genomsnittet för förra årets sommartemperaturer?

Jag kan bara hitta ett enda skäl; att det beror på att september är en höstmånad. Jag har alltså dömt ut september på förhand. Mitt uppe i valtider så går jag alltså runt och är full av fördomar.

Skämskudde på den och straffbad på mig!

Spontan planering för semester!

Kenny och jag tänker olika om många saker, bland annat hur man förbereder sig för en båtsemester. Han tycker att man ska ta allt på uppstuds, allt-löser-sig-andan, medan jag mår dåligt om jag inte får förbereda och lägga allt ”tillrätta” för att få rätt förutsättningar att ha det bra.Vad som dessutom ligger Kenny i fatet är att han har ett ganska taskigt minne. Så när han första gången säger att vi ”åker ut med båten ett par dagar och ser att allt fungerar” till att sedan hävda att han sagt att vi ska ge oss ut direkt i ett par veckor gör att man behöver vara beredd på det mesta och vara överförberedd.Så i helgen, när ni har suttit i era solstolar och druckit rosé (vilket jag tror att alla andra gör medan jag tar hand om barn) så har jag förberett för vår avfärd. Jag har tvättat åtta tvättar, det går att få till utan en större ansträngning, och uppenbarligen hängt upp och vikt ihop alla dessa tvättar och stoppat in kläderna där de hör hemma. Jag har packat kläder för samtliga i familjen, samlat ihop och packat ned ALLA bra-att-ha-saker och förberett med att fixa mat och handla mat till färden. Dessutom besitter jag den genen som föredrar att komma hem till ett rent hem, varje gång jag varit bortrest, och alltid annars också, så jag har städat också. Till kvällen så åkte vi ut till båten och, ja städade där också, påhejade av två riktiga skrikungar som testade hur långt man kunde gå med oss, kanske som test inför färden. I båten skulle allt det där jag packat ner, packas upp.Vid tio så var ungarna helt radiostyrda och vi gav upp, helt färdiga, redo att säga upp semestern redan innan den börjat. Våra barn somnar inte när de blir trötta, de lägger bara i en ny växel och stänger av funktioner som att kunna lyssna eller prata på en normal nivå. Men det är förstås inte deras fel, det är deras puckade föräldrar som tror att man kan gå utanför rutinerna ibland. Väl på väg hemåt så sa Kenny; det känns som att vi ligger en dag före i planeringen, och jag tänkte tyst; tacka fan för det!När vi kom hem kunde vi inte hitta dammsugarröret, som vi hade haft med till båten. För att slippa köpa en ny dammsugare så åkte Kenny tillbaka medan jag försökte få de övertrötta barnen att sova. Dammsugarröret var förstås redan hemma och jag hittade det naturligtvis när Kenny redan hunnit hela vägen till båtklubben. Vad annars?!Jag ser fram emot semestern! Hoppas jag.Ps. För att förtydliga så är det inte bara jag som kämpat i helgen. Kenny sliter som ett djur med allt utanför väggarna av våra 58 kvadrat och staplar in sent på kvällarna, helt färdig i rygg och själ. Vi skulle behöva ett par dagar då barnen känner samma behov av tystnad och lugn som vi gör. Det kan väl inte dröja för många år?!

Avbruten semesterfeeling!

Sista dagen på jobbet innan semester och det var inte bara jag som försökte gira bort från allt som kunde innebära något mer långvarigt eller ansvarsfullt än vad som rymdes inom tidsramen innan ”vacay”.De nedsänkta blickarna, försöken till att dela ut sina ansvar till logiska mottagare, paniken i ögonen när telefonen ringde och sen lättnaden när man äntligen kunde trycka save på ”out of office”-mailsvaret och dansade ut från lokalen. Vi var många som dansade ut idag!Kenny hämtade barnen och jag skulle handla. Jag hade sedan länge bestämt mig för att vi ska försöka äta bra och nyttig mat på semestern och hade därför skrivit ut fem olika recept med bifogad inköpslista. Så jag åkte glad i hågen till Ica Maxi.Innan jag ens kommit till matavdelningen så visade handscannern att jag var uppe i 500kr och redan där tappade jag sugen lite. När jag tittade på mina recept och läste ord som gari, alger, sojabönor och sesamfrön så suckade jag djupt. Att köra någon orienteringslek på Ica fanns inte med på min önskelista just då. Jag vet inte ens var jag ska börja leta och vad jag ska leta efter!Av alla recept så bestämde jag mig för att i alla fall köpa ingredienser till att göra Pokebowl, som jag har längtat så efter att äta. Så jag passerade korven, köttbullarna, köttfärsen, kycklingen och sen, när jag svängde runt hörnan för att komma till fiskdisken så var det fullt av lådor i olika färger med texten Veggo! Så fint, en hel disk med vegetariska rätter, men var fan är laxen?Jag tog ett varv till och utökade sökningen med ganska många meter, men inte en enda Salmalax så långt ögat nådde. Här gav jag upp.Väl hemma så hade jag handlat för massor med pengar men kom hem med köttbullar, bröd, mjölk, flingor, godis och saft. Precis som vanligt!

Borta med kattvinden!

Man kan tro att bloggen försvann med byggkaoset i april och just nu så har jag tänkt att det kändes okej att pausa här men så googlade jag en sak idag och plötsligt så dök min egen sida upp som resultat på sökningen. Jag tittade igenom det ”senaste” lite snabbt och kände en saknad. Någonstans så tänker jag att mina barn ska tycka att det här är intressant för dem att läsa när de blir vuxna. Det kanske inte är i linje med deras tankar men någon gång ska de väl undra vad deras föräldrar egentligen höll på med under deras uppväxt. Barnens alltså.

Jag tänkte skriva att huset har varit en stor sak senaste månaderna och det HAR det ju varit men själva huset har inte tagit så mycket av vår energi eftersom snickarna sköter allting själva. Däremot så har allt runtomkring huset tagit tid och energi, av Kenny som får göra jobbet och av mig som får sköta allt inomhus med barnen.

Vi har inte anlitat snickarna för att bygga garage så den delen ligger på oss själva och det är det som tar tid av Kenny nu. Nu har Kenny ofta tur med det mesta han gör så just för tillfället så har han mindre jobb vilket ger honom större möjlighet att faktiskt arbeta med garaget.

Som ni ser på bilderna så är huset, utvändigt, nästan klart. Det är så fint att jag vill flytta in nu! Jag längtar så sjukt mycket efter huset.

Nu börjar våra semestrar och jag tänker, just för ögonblicket, att det vore ju kul att dra igång den här gamla Bettan igen på något slags kontinuerlig sätt. Den som lever får se, men det var kul att du kikade in för att se om det fanns något nytt! 👍🏼

Byggstarten kunde ha varit bättre!

Igår kanske man kan säga var den officiella byggstartsdagen. Det är såklart en definitionsfråga eftersom vi i vissa aspekter försökt att bygga i flera år, men närmast tänker jag på att Kenny har grävt en hel del inför grunden innan.

Men i måndags kväll, 2:a april, så kom Johan upp från Gotland för att hjälpa oss att bygga grund.

Redan igår kväll så kom Kenny in, alldeles bedrövad, och sa att vi måste skjuta upp husleveransen.

Grävmaskinen som Kenny har använder Johan för att peta tänderna med och det var inte ens aktuellt att diskutera användandet av maskinen i det här sammanhanget. Alltså fick de hit en stor maskin, som fungerade en stund innan någon slang brast och sprutade ut olja.

Jag vet inte riktigt vad som hände sen men Chrille dök upp som en räddande ängel med arbetsbyxorna på och en ny, ännu större, maskin kom hit sent igår kväll.

Kenny är superstressad. Sådär stressad som han aldrig är. När saker INTE bara ”-det löser sig”. Han är inte så himla bra med stress eftersom han inte är van vid det, men mest troligt är att han känner sig lite hjälplös. Johan är irriterad, kanske borde vi ha förberett något eller så är han också stressad över situationen med tjäle i marken och maskiner som inte fungerar men hans irritation gör att Kenny blir ännu mer stressad.

I allt det här så känner jag mig lugn. Det finns absolut ingenting jag kan påverka i det här sammanhanget och Kenny hjälps inte av att jag också stressar.

Så när killarna kämpar för fullt där ute i duggregnet så läser jag sagor för barnen och när de har somnat så står jag och gluttar bakom gardinerna på kaoset där ute och försöker mentalt att skicka lite styrka till Kenny.

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑