Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Öppna sök
Kategori

Semester

Nu drar vi igång nya året!

Slut på ledigheten!

Jag kan inte ens minnas när jag var ledig 16 dagar sist utan att ha någon plan. Vid varje ledighet så har vi alltid ett syfte, som oftast innefattar en resa någonstans, men att vara ledig för att bara vara hemma har nog inte hänt senaste tio åren.

Det är förstås en sanning med modifikation när jag skriver ”att bara vara hemma”, eftersom det i vårt fall inneburit ganska mycket jobb med alla detaljer man har att fixa med i samband med en flytt, utöver det vanliga arbetet med två väldigt energifyllda barn. Man flyttar runt alla lådor, påsar och lösa attiraljer från en hörna till en annan och varje gång så blir det snäppet mindre att flytta när man skapat nya förvaringsställen att stoppa in sakerna i eller på.

Den stora dubbelsängen som vi släpat över från lilla huset bestämde jag mig plötsligt för att vi inte skulle behålla och tio timmar senare så var den såld och hämtad. Så blev det ett tomt rum som jag kunde planera om efter våra behov.

Julen blev som vi hade tänkt, i vårt nya fina hus (i och för sig ett år senare än vad jag hade tänkt men ändå). Vilken lyx att kunna bjuda hem folk till oss, duka upp ett långbord och att alla fick gott om plats! Till och med tomten! Overkligt.

Det gick till och med så bra att vi bestämde oss för att kapa pappas bjudning på annandagen och träffas hos oss istället.

Tuva passade på att få vattkoppor lagom till nyår vilket gjorde att vår nyårsbjudning blev inställd och jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte tyckte att det var lite skönt. Jag ser fram emot dagar och kvällar under 2019 då vi kan göra ingenting!

Jag avskyr i och för sig att göra ingenting men när man gjort alldeles för mycket under en tid så är tanken på att göra ingenting väldigt lockande. Men alla som känner oss vet att det kommer att bli väldigt lite ingenting i år också, vi har massor kvar att göra och skulle det ta slut, ja då hittar vi på nya projekt. Mamma sa någon gång om mig att när mina projekt tar slut, då flyttar jag och det ligger nog något i det.

0

Spontan planering för semester!

Kenny och jag tänker olika om många saker, bland annat hur man förbereder sig för en båtsemester. Han tycker att man ska ta allt på uppstuds, allt-löser-sig-andan, medan jag mår dåligt om jag inte får förbereda och lägga allt ”tillrätta” för att få rätt förutsättningar att ha det bra.Vad som dessutom ligger Kenny i fatet är att han har ett ganska taskigt minne. Så när han första gången säger att vi ”åker ut med båten ett par dagar och ser att allt fungerar” till att sedan hävda att han sagt att vi ska ge oss ut direkt i ett par veckor gör att man behöver vara beredd på det mesta och vara överförberedd.Så i helgen, när ni har suttit i era solstolar och druckit rosé (vilket jag tror att alla andra gör medan jag tar hand om barn) så har jag förberett för vår avfärd. Jag har tvättat åtta tvättar, det går att få till utan en större ansträngning, och uppenbarligen hängt upp och vikt ihop alla dessa tvättar och stoppat in kläderna där de hör hemma. Jag har packat kläder för samtliga i familjen, samlat ihop och packat ned ALLA bra-att-ha-saker och förberett med att fixa mat och handla mat till färden. Dessutom besitter jag den genen som föredrar att komma hem till ett rent hem, varje gång jag varit bortrest, och alltid annars också, så jag har städat också. Till kvällen så åkte vi ut till båten och, ja städade där också, påhejade av två riktiga skrikungar som testade hur långt man kunde gå med oss, kanske som test inför färden. I båten skulle allt det där jag packat ner, packas upp.Vid tio så var ungarna helt radiostyrda och vi gav upp, helt färdiga, redo att säga upp semestern redan innan den börjat. Våra barn somnar inte när de blir trötta, de lägger bara i en ny växel och stänger av funktioner som att kunna lyssna eller prata på en normal nivå. Men det är förstås inte deras fel, det är deras puckade föräldrar som tror att man kan gå utanför rutinerna ibland. Väl på väg hemåt så sa Kenny; det känns som att vi ligger en dag före i planeringen, och jag tänkte tyst; tacka fan för det!När vi kom hem kunde vi inte hitta dammsugarröret, som vi hade haft med till båten. För att slippa köpa en ny dammsugare så åkte Kenny tillbaka medan jag försökte få de övertrötta barnen att sova. Dammsugarröret var förstås redan hemma och jag hittade det naturligtvis när Kenny redan hunnit hela vägen till båtklubben. Vad annars?!Jag ser fram emot semestern! Hoppas jag.Ps. För att förtydliga så är det inte bara jag som kämpat i helgen. Kenny sliter som ett djur med allt utanför väggarna av våra 58 kvadrat och staplar in sent på kvällarna, helt färdig i rygg och själ. Vi skulle behöva ett par dagar då barnen känner samma behov av tystnad och lugn som vi gör. Det kan väl inte dröja för många år?!

0

2017-12-24 Jul i Bangkok innan färden hem.

Fast julafton går faktiskt helt obemärkt förbi. Om det inte hade varit för de sociala medierna förstås, där svämmar det över av bilder på julgranar, tomtar, uppklädda barn (och vuxna) och lass av julklappar. Vi har inte ens engagerat oss i att köpa tomteluvor och göra ett julkort på oss (läs barnen). Jag tar igen allt det där nästa år, i vårt nya hus. Mmm, det smakar gott i munnen att säga ”vårt nya hus”.

Jag lyckas ännu en gång överdriva frukosten eftersom jag inbillat mig att barnen är hungriga idag. Det är de inte. Tuva är brännande varm men termometern visar bara 37,7 men nyfikenheten om vart det är på väg är stor.

Fram till klockan tolv så ägnar jag mig åt min favoritsyssla, dvs packa. När vi åkte till Thailand så valde vi kläder som vi skulle kunna lämna kvar när vi använt dem, men eftersom vi haft tvättmaskin under nästan hela vistelsen så kändes det så dumt att slänga rena och fina kläder, så det blev en blygsam hög som fick stanna.

Strax innan tolv lämnade vi in all packning i hotellreceptionen och gav oss av till MKB-gallerian, dvs den gallerian man skulle ha råd att handla i om man hade behov.

Någonstans efter lunch, då Tuva kräktes över bordet på Mc Donalds, kom vi på att det var julafton och så pussades vi, strax därefter var julen bortglömd igen.

Vi lyckades fördriva flera timmar där idag igen men vi tog en tuktukpaus i mitten, vilket innebar att vi bad killen köra runt oss i en halvtimme för 50kr så att vi kunde vila benen.

Runt fem-sex tog vi en taxi ut till flygplatsen. Om vi tycket att trafiken är jobbig i Stockholm så är det ingenting mot Bangkok. Fy alltså! Resan tog över en timme och det var sådär med barn som inte alls hade lust att sitta still i en bil i stillastående bilkö.

Jag visade min allra trevligaste sida i check-in-disken och frågade om det fanns några extraplatser kvar och damen bakom disken log åt mig och fixade två 3-sitsrader till oss.

På flygplatsen hade vi ett antal timmar tillgodo innan flyget skulle gå, halv två på natten. Vi åt på en restaurang och barnen började varva ner och bli långsamma i sina reaktioner. Tuva somnade en liten stund men när hon vaknade igen så var barnen plötsligt tokspeedade. Livrädda för att somna om de stod still. Så den sista timmen innan flyget skulle gå så hoppades det och studsade och båda ungarna sprang fram och tillbaka bland alla trötta människor i gaten.

Väl i planet så började Felix titta på en film men sa ganska omgående att han var trött, sedan vände han bort huvudet och somnade. Tuva skrek sig såklart till sömns men somnade i alla fall. Jag bäddade om Felix och la han bekvämt över alla tre sätena och kröp över till en egen rad för att sova. Kenny hade redan somnat och jag tänkte att nu vore det fint om vi kunde sova tio timmar.

Efter fyra timmar vaknade Tuva skrikande och sen strax därefter även Felix. Tuva skrek och skrek och mitt i det all det där, när man svettas i stressen över att hon inte ska väcka alla andra passagerare så kommer en Thaisvenska och börjar prata om att hon är utbildad i taktikberöring och visar mig hur jag ska klappa Tuva för att hon ska lugna ner sig. Jag sitter där helt yrvaken och försöker förstå vad som händer samtidigt som jag klappar Tuva enligt instruktioner innan jag finner mig och förklarar att Tuva är inte trött, hon skriker för att hon inte vill sova. Enligt hennes klocka är den sju på morgonen, alltså ska hon inte sova och hon blir sur när vi försöker få henne att sova.

När Tuva får springa i gången fram och tillbaka så är hon toknöjd. Jag och Kenny är inte lika nöjda, vi vill sova. Eller kolla film. Eller läsa. Inte springa i gången fram och tillbaka, fram och tillbaka. Ett tag sitter vi på en toalett och leker med vattenkranen men sen vill hon ut och springa igen.

När vi landar 11,5 timmar senare så är det underbart att få kliva ur planet. Vi är skittrötta men det är så skönt att slippa flygplanet nu.

Väskorna kommer som de ska och taxikillen står i vänthallen med en skylt med våra namn, så smidigt!

Hem ljuva lergrop!

Sista filmen från Thailand hittar du här!

0

2017-12-23 Bangkok

Så långt det går så undviker vi restauranger just nu. Om man måste kasta i sig maten utan att hinna känna smaken av den så är det inte värt det tycker jag, därför har vi bestämt upp frukost på rummet istället. Dessutom blev det billigare att beställa vad vi ville ha istället för att betala frukostbuffé för alla.

Som förälder så gör man saker för sina barn hela tiden som man tror att barnen ska uppskatta. Sen inbillar man sig att de ska visa någon slags tacksamhet tillbaka, och jag tror det är den biten som som vi behöver jobba med, det vill säga att förstå att den inte kommer.

Sea life i Bangkok är ett helt fantastiskt ställe som jag och Kenny skulle kunna gå runt på i flera timmar, med hörselkåpor. Istället för att titta på alla superhäftiga sjövarelser i mer än två sekunder så tittar Felix hellre på brandsläckare, brandutgångar och eluttag och studsar skrikande fram. Tuva vill mest bara springa runt och peta på all smuts bakom skåp och i skrymslen och skriker även hon om hon inte får göra som hon vill.

När vi tillbringat två timmar på akvariet så lämnade vi kaoset och gick mot restaurangdelarna i en annan galleria. Dregglet rinner ur munnen när man passerar alla restauranger med så mycket lockande mat, för att inte prata om alla desserter. Men som sagt, det får bli en gång när barnen är vuxna, eller hemma.

Vi fick Tuva att somna i alla fall och gick till restaurangen som Kenny drömt om sedan vi var där för två-tre år sedan. Han åt för tre men såg hur nöjd ut som helst efteråt.

Resten av dagen tillbringade vi i en jättestor galleria på sju våningar med så mycket prylar så att ögonen går i kors. När vi kom hem vid åtta på kvällen så hade vi gått en mil och var helt färdiga i kropp och själ. Trots denna ansträngning så var barnen lika svårsövda som vanligt. Det är ett mysterium.

Film och bilder

0

2017-12-22 Bangkok

Planeringen går ju sådär. Jag tänkte att vi skulle se till att sova tidigt för att vara pigga inför resan till Bangkok, men tji fick jag. Tuva hade en jättedålig natt och låg och gnällde och skrek, till och från i flera timmar. Så imorse när klockan ringde sju så var det ett gäng zombies som drog sig upp från sängen. Som tur var så hade jag hunnit med att packa ihop det mesta igår kväll så det var inte så mycket kvar.

Men på vägen till Bangkok kommer ju barnen att sova i alla fall. HAHA! Inte det heller nej. Felix var sur och Tuva supergnällig och ville inte sitta i stolen. När vi närmade oss Bangkok så tog det dessutom stopp i trafiken, jösses vilket trafikkaos de har.

Felix började, mitt i de stillastående köerna, prata om att han var illamående men bestämde sig för att inte kräkas. Vi kom inte fram till om han pratade om häromdagen när han också snackade om att kräkas eller om det var aktuellt, men vi smög fram en påse, utifall att. Han kan bestämma sig för att kräkas när han vill och har gjort det som en slags maktgrej mot oss; -nu är jag ploppmätt (jag rättar honom inte för det är ganska gulligt), om jag äter mer så kräks jag.

Vi kom fram till hotellet utan några missöden till slut och checkade snabbt in för att kunna komma upp på rummet. Eftersom ungarna inte ätit på länge var det dock bara att slänga av sina saker och ge sig ut på gatorna i jakt på mat. Vilket kaos det är!

Tuva somnade till slut och sov kortare än hon borde ha gjort men vi fick lite andrum från gnället och traskade runt med Felix i en leksaksaffär i Siam center och tittade runt. Det är galet var mycket prylar och kläder det finns, dessvärre är priserna som hemma, eller dyrare så det blev ingen shopping.

Vi har nu hittat tillbaka till restaurangen som vi pt på sist vi var här. Kenny har drömt om den maten länge efteråt och blev glad när han insåg att jag planerar att vi skulle få tillbaka dit. Vårt största problem är bara hur vi ska lyckas sitta ner och äta, utan att behöva jaga barn samtidigt.

Efter ett par timmar så var vi ganska slitna och Kenny hade skoskav så vi köpte med oss mat och drog till hotellet med tuktuk, vilket tog tre gånger så lång tid som det gjorde när vi åkte skytrain dit.

På väg upp till sjuttonde våningen så checkade vi in poolen på taket, men blev väldigt besvikna när den höll frosttemperatur. Vad är det för mening att ha en pool som är för kall att bada i?!

Bilder och film här!

0

2017-12-21 Mae Phim- sista dagen!

För några dagar sedan tänkte jag att det skulle bli skönt att komma hem, men nu när vi snart ska lämna Mae Phim för Bangkok så känns det lite jobbigt. Men ändå inte. Blandade känslor uppenbarligen.

Jag har nu tvättat alla använda kläder för att slippa att göra det när jag kommer hem. Vi hade med oss för mycket kläder den här gången också, men bara på grund av att vi har haft möjlighet att använda tvättmaskin under semestern, annars så hade behovet av kläder sett lite annorlunda ut.

Både Tuva och Felix fick vara en stund på ”dagis” idag medan jag och Kenny tog en stund på stranden i lugn och ro. Barnen verkar ha tröttnat på att bada, eller så har det med den lite lägre temperaturen att göra.

När vi stoppat i oss lite mat så drog Kenny och Felix på massage, ännu en sån grej som Felix fått för sig att han ska göra. Han verkade nöjd i alla fall men pratade mest om kakorna han fick efteråt.

Medan barnen sov så packade vi ihop det mesta och jag suckade som vanligt över hur överfulla väskorna är. Det blev inte bättre av att Kenny åkte och köpte en genomströmningsvärmare som nu ska få plats i väskan.

Imorgon klockan sju ringer klockan och då ska vi mata barnen, packa det sista och sen ta en taxi till Bangkok.

Bilder och filmer!

0

2017-12-20 Mae Phim

Jag har aldrig förr upplevt Thailand så kallt som det är nu!

22 grader på morgonen låter ju inte så väldigt kallt och det blir precis lika varmt som vanligt mitt på dagen men poolen är plötsligt kall och vindarna man möter på moppen är bitande kalla.

Jag låg och svettades en stund med näsan i en bok, fortfarande tjurig för att Tuva vaknat halv sex imorse. Kenny kom med barnen strax innan lunch men ingen av dem ville bada.

Efter lunch bad Felix om att få gå till dagiset igen, det verkar inte bara vara vi som behöver lite andrum.

Innan middagen hann jag med min fjärde massage hittills. Alla verkar köra sin egen variant här, det handlar inte om vilket massageställe man går till utan det beror på den som masserar. Idag drog tjejen ut mig åt alla möjliga håll, jag tror att hon tyckte att jag var ganska stel.

Det fanns inget mysigt överhuvudtaget med moppeturen idag. Jag frös så att hela kroppen knottrade sig. Tuva stoppade jag ner i stora strandväskan och sen kurade jag ihop mig med barnen under en filt. Middagen blev dock fiasko ändå, barnen var trötta och ingen av dem ville äta mat = tidig kväll för oss och med hopp om värme imorgon.

0

2017-12-19

Konsten att skriva om samma sak på olika sätt. Nej, dagarna går ju under samma kategori, helt klart. Skillnaden idag var att det var kallt! Inte på riktigt men jämfört med den förlamande värmen vi nu är vana vid. Jag stängde av AC’n och Felix satte på sig dubbla tröjor och byxor.

Efter frukosten så lekte barnen, utan att bråka, med lego, så jag tog min bok och handduk och gick till en solstol vid poolen, ensam! Jag har snart läst ut två böcker på semestern och nu för tiden så är det nog ett rekord. Tiden då jag tog med mig tio böcker på en semester är förbi.

I och med att det var lite kyligare idag så var det otroligt skönt att ligga och läsa vid poolen, men trots hårda vindar så kom normala värmen tillbaka ganska snart.

Vid lunch så kom Kenny med barnen, så hade se tröttnat på legot och var säkerligen hungriga så vi beställde mat. Felix hade knappt fått i sig maten innan han var ivrig för att gå till Playthaim, som ett dagis. Inte ett enda barn var där idag men Felix såg massor med leksaker som han ville leka med så jag lämnade honom där med en fröken, för ett pass i två timmar, 95kr.

När jag lyckats söva Tuva så gick Kenny till soffan i huset och jag fortsatte läsa. Tiden går ju som bekant väldigt snabbt när man har kul så vips hade det gått två timmar och Felix skulle hämtas.

Moppeturen idag gick, i kalla vindar, till en väg bakom hotellområdet. Det brann i skogen och vi kollade hur det såg ut och om vi behövde vara oroliga, men det behöver vi nog inte vara. Vi fortsatte in på okända vägar och missade solnedgången som jag tänkte jag skulle ha fotograferat idag, men det kommer ju en ny imorgon igen.

Titta på film och bilder här!

0

2017-12-18 Mae Phim, inte så lätt att ha semester.

Eländes elände, ingen bra dag för Tuva! Hon gnällde och skrek i morse och verkade allmänt hängig. Hennes mage har varit lite i olag de senaste dagarna och kanske hade det med det att göra, men sur var hon i alla fall och ville knappt äta frukost.

Klockan tio rymde vi hemifrån för då kom personal från anläggningen och sprutade huset mot insekter, i förebyggande syfte. De enda insekter vi har sett till och brottats med är dock mygg, förhoppningsvis fick de bort dem idag.

Dagens väder var som vanligt toppen men blåsigt som bara den, alltså skippade vi havet och gick till poolen. Barnen ville leka med lego så jag satte dem i en vindfri hörna där de satt och pillade med bitarna.

Efter ett tag så kom Tuva på sig själv med att ha varit glad länge så då blev hon sur igen. Mitt i det här så snubblade hon och landade rakt på en stenkant, som på bilden nedan, men munnen före. AJ!

Den rann blod ur munnen och Tuva skrek hejdlöst. Vi konstaterade att tänderna satt kvar men att det troligtvis gjorde himla ont. AJ!

Det dröjde inte länge innan hon somnade för lunch och när hon sedan vaknade var allt bra igen, glad som en solstråle och hungrig som en varg.

Nu var det dags för nästa surkart, Kenny. Han var obegripligt trött och ville gå hem och vila. Den enda som tror på att det fungerar att ligga och vila med två busiga och övertrötta ungar är Kenny. Efter sju minuter fick jag nog av dumma påhitt och bråk om leksakerna och tog med barnen ut på en moppetur för att fördriva tid och köpa middag.

Kenny fick sova, barnen fick åka moppe och jag slapp höra skriken, win win.

Film och bilder här!

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑