Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Öppna sök
Kategori

Vardag

Popup tält och färggrann!

Du ser ut att må bra! Du kommer nog inte komma tillbaka hit igen för du är smart och vet hur du ska göra för att inte hamna här igen, sa psykologen till mig. 

Det måste vara ett rätt bra betyg för att komma från en psykolog, tänker jag, trots att det ligger en viss förväntan i kommentaren. 

Sen går jag ut från mottagningen och köper ett pop-up tält på Lidl. Jag älskar Lidl! Det är en ganska ny förälskelse. Jag har aldrig tidigare varit kund hos Lidl utan varit en trogen och lojal ICA-kund. Nu kan jag se fram emot att åka till Lidl, det känns som att åka utomlands när man ser alla udda produkter de har i hyllorna och jag hittar alltid något spännande. Som nu, ett tält som jag inte visste att jag behövde.

Jag kommer till jobbet, det nya, och sätter på fågelkvitter på YouTube för att dämpa min tinnitus som vill fylla ut tystnaden i rummet. Jag befinner mig plötsligt i en djungel. 

Funderar på hur min nya hörapparat som jag ska hämta ut om ett par veckor ska fungera eftersom den enligt audionomen ska vara så mycket bättre än min gamla. Jag valde samma färg som sist, en diskret guldfärg som ska försvinna bland mina hårtestar. 

Blir plötsligt lite provocerad av att vara diskret. Varför ska jag vara det? Urtråkigt! 

Slänger iväg ett mail till audionomen och frågar om jag kan byta till en rosa hörapparat istället. Wild!

0

En onödig tur till Systembolaget!

Med smak av grillad citron, står det på etiketten som beskriver vinet på Systembolaget. Jag har ingen aning om hur ett vin med smak av grillad citron kan tänkas smaka så jag plockar med mig en flaska för att bli upplyst.

Alla etiketter beskriver upplevelser som får det att vattnas i munnen, det är härliga dofter av fläder och choklad och fruktiga viner med eftersmak av hallon och hjortron. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin varit i närheten av dessa upplevelser. Det brukar smaka vin.

När butiksmedarbetaren kommer fram och frågar om det är något speciellt jag söker så låter jag inte hjärnan bli inkopplad utan hasplar snabbt ur mig; nej tack, jag brukar gå efter utseendet på etiketterna.

Nu kan jag aldrig gå tillbaka dit igen.

Jag är ingen bra vindrickare. Jag väljer läsk före vin, alltid, men jag har en bild som jag brukar måla upp i fantasin där jag tror att jag är när jag kliver över tröskeln till Systembolaget.

I fantasin så sitter jag och Kenny med varsitt glas kylt vin på altanen (alternativt bryggan) och tittar ut över en perfekt solnedgång under en ljummen sommarkväll och pratar om viktiga och intressanta saker medan barnen sover lugnt och skönt i sina sängar.

Kan hända att det är ett annat par jag tänker på? Något par som inte har tusen projekt hela tiden och som inte ligger på knä och bygger bryggor under de fina sommarkvällarna eller som inte borstar tänderna vid klockan sju och somnar före barnen.

Det andra paret kanske sitter och dricker vin i stillhet.

Kanske är det troligare att det är jag och Tuva som sitter där på bryggan om 15 år och dricker vin tillsammans? När mamman insett att hon har hur mycket tid som helst över när barnen hellre hänger ute med sina kompisar på kvällarna.

Kanske är det då vi sitter där och dricker vinet som har en smak av grillad citron.

0

Time to fly!

Efter 23 år på samma jobb så tog det plötsligt en dag slut, det roliga.

Alla fina, härliga minnen och otroliga upplevelser var på väg att bli just minnen och det som låg framför mig var inte den framtid som lockade mig längre. Kändes inte kul.

Så jag gjorde slut. 

-Jag är ledsen men ni är inte bra för mig nu. Vi vill utvecklas åt olika håll och vi ger inte varandra energi längre. Men vi kan väl fortfarande vara vänner?

För stunden så tänker jag att världen ligger framför mina fötter och jag är fri att göra vad jag vill.

Jag KAN göra precis vad jag vill eller göra ingenting alls!

Sen så skriker barnen och jag landar i verkligheten där jag är fjättrad till skolskjutsar, mulle, tisdagsläxor och oändliga tandborstningar. Jag kan inte alls göra vad jag vill! 

Jag är fri mellan 8 och 16, resterande tid kan jag knappt klara av ett telefonsamtal utan att bli avbruten eller vara behövd av katten, barnen eller Kenny.

Men jag kan i alla fall välja var jag ska vara mellan 8-16 (17?) framöver, vilket mitt nästa jobb ska bli, var jag ska lägga mitt engagemang och min framtid. 

Ja, om de vill ha MIG förstås!

0

En mycket ovärdig omvärldsanalys i litet format!

(Texten är skriven med oerhört mycket sarkasm och ironi och är inte på något sätt menat som någon förlöjligande av världsläget just nu.)

I samma stund som myndigheter bestämmer sig för att pandemin är över och den livsfarliga mördarbacillen, covid-19, ska betraktas som en förkylning igen så behöver ryssen utlopp för sin tristess och skapar krig.

Gick karantänen hårt åt Putin också? Eller lider han kanske av postcovid och har samma mosiga hjärna som vi andra som drabbades av skiten. Som jag för övrigt inte känner lukten av efter corona, på gott och ont.

Ur askan och in i elden. Psyket får ingen ro utan matas med oro.
Världen: ”Jaha, en pandemi räckte inte för att utrota er råttor från jorden. Då får vi se vad ni tycker om det här: Simsalabim, här får ni krig. Bit i den, suckers!”

Jag googlar nödradio, vattendunkar, skyddsrum och fnyser åt att nödproviant är så dyrt.
Man vill ju gärna veta om kriget kommer att drabba Sverige innan man lägger ut 79kr för nödkakor – som kanske är jätteäckliga, eller fyller nödlådan med frystorkad mat a’ 89kr per måltid som Tuva kommer att vägra äta, krig eller inte krig.

Sen tänker jag att mitt normala matshoppande redan går under kategorin bunkring.
Aldrig att vi ska gå tomma på ketchup med mindre socker och salt, cheerios i storpack, chili con carne eller Marabou chokladkaka med havssalt. Aldrig tom på choklad! Vi kommer att klara oss i flera veckor bara på kakorna som ligger i kylfacket. Ja, choklad ska förtäras kall.

Eller är det nu vi ska åka till Thailand? Ta ett break från kriget liksom. Få lite sol på nosen, dricka oss mätta på water melon shake och samla energi för att möta kriget utvilade när vi kommer hem.

Jag balanserar på randen av likgiltighet och hysteri.

Precis som med toapappret under pandemitiden. ”Är det jag som är dum som inte bunkrar toapapper” byts idag ut mot ”är det jag som är dum som inte…. Nej förresten, frågan är kanske lika relevant idag också?

Finns det fortfarande tändstickor kvar att köpa?
Ska jag köpa aktier i Solstickan nu?
(Varför fungerar det inte med tändare? Jag frågar åt en vän.)

(Note to self; packa ner en av påsarna med marshmallows i nödlådan).

(Another note to self; kanske lika bra att ta med nutellan och mariekexen också, så blir barnen glada. Under omständigheterna då).

0

Digitala under och visionära drömmar!

Jag älskar min dammsugarrobot! Jag ser till att golvet är fritt från prylar som jag vill behålla och den ser till att resten försvinner. Jag kommer inte ens ihåg när jag dammsög för hand sist, om man bortser från dammsugning av trappen, då roboten inte lärt sig att klättra.

Så häromdagen, när jag hjälpte mamma att beställa en bästa vän till henne också så råkade jag se svabbroboten. Roboten som skurar golv!

Jag är ofta lite skeptisk till för-bra-saker men kunderna som recenserat produkten var enbart positiva. Eller ja, det var faktiskt flera personer som var irriterade över att man inte blev informerade om behovet att köpa flera skurtrasor i samband med inköpet. Men på produkten i sig så fanns det inga klagomål utan snarare tvärtom.

Så om jag inte redan hade råkat beställa en ny soffa samma dag med ursäkten att jag var tvungen eftersom det var 40% rea på den, inte behövt betala 20.000kr för takplåt och hängrännor till garaget (jag är så bitter över att behöva så mycket för plåt) och Kenny inte gått loss på Elfahyllor på Bauhaus häromdagen, ja DÅ hade roboten omedelbart hamnat i varukorgen!

Elfagrejer måste för övrigt ha samma kilopris som Saffran! Orimligt dyrt! När vi stod där på Bauhaus försökte jag nå fram till Kenny för att få honom att förstå att jag kunde köpa lådorna billigare på nätet, men ögonen bara rullade bakåt och dregglet rann ur munnen; i hans huvud stod han redan hemma i garaget och monterade upp lådorna och hyllorna.

Men det är inte slut här, för på samma hemsida, under rengöringsprodukter, så såg jag något som nästan gjorde att jag trillade baklänges. En automatisk fönsterputsarmaskin! Man sätter maskinen på fönstret och pluggar i en lång sladd och sen putsar det fönstren. Förstår ni att det här finns i handeln nu? För vem som helst av oss att köpa

När jag satt och tänkte på de här otroliga sakerna och vilka fördelar de för med sig så kontrade min praktiskt lagda sida av hjärnan med att säga – HA, du måste fortfarande dammtorka hela huset!

Och visst är det så! Det finns ingen robot som dammtorkar åt mig vad jag vet, eller plockar ur disken eller hänger och viker tvätten. MEN, det finns luftrenare som reducerar dammet som cirkulerar i hemmet, så vem vet….om några år kanske vi slipper bråken om vem som ska göra vad hemma och istället bråkar om hur vi ska fördela all ledig tid!

Äh, jag bara skojade, vi kommer alla ha fyrkantiga ögon av allt skärmtittande vid de laget för vi kommer bara surfa mer på våra extratimmar.

Får man lägga in ett önskemål på en framtida produkt så vore väl en självrengörande toalett trevlig.

(Jag menar förstås att toaletten ska bli ren alltså.)

Så, det var mina tankar för idag.

0

Tiden som aldrig kommer igen!

Alla som är, eller har varit, småbarnsföräldrar känner nog igen känslan av att tiden bara blixtrar förbi.

Ibland kommer jag på mig själv med att jag längtar till att dagen ska ta slut för att komma vidare till nästa dag, lite som att jag otåligt går och väntar på att få börja på ny kula, på att något nytt eller oväntat ska hända.

När jag reflekterar över det sättet att tänka på så blir jag lite skrämd eftersom jag samtidigt tycker att jag blir av med dagar som jag aldrig får tillbaka. De dagarna som jag saknar kan vara då det är en extra fin solnedgång, eller när det är en perfekt vinterdag ute och frosten bitit sig fast i träden så att det ser ut som ett Narnialandskap. När jag i tankarna har en stund över för att bara reflektera och njuta över det vackra.

De dagar eller kvällar då jag istället sitter inne med barn som är stökiga eller kvällar då jag gått och lagt mig tidigt i sängen med barnen eftersom jag tröttnat på att springa dit varje tionde minut för att någon gnyr eller vaknar av mardrömmar eller växtvärk. Då när jag tycker att jag förlorar tid från något annat. Eller illusionen av något i alla fall.

Det är som att jag vill hinna med så mycket mer än vad jag har möjlighet eller ork att hinna med, och när jag har tid så lägger jag det ändå på saker som jag i slutändan inte tycker är viktigt.

Jag tror att jag, när jag blir gammal, kommer att känna störst panik över tiden jag slösade på skitsaker, som att surfa på mobilen för att se vad vänner och vänners bekanta och fasters mosters kompis gör och tycker på sociala medier.

Varför behöver man åka till Thailand för att kunna koppla av, varva ner och lägga bort telefonen och bara njuta av livet? Felix tjatar konstant om att få åka till Thailand, fem år gammal så har han redan fastnat för landet. Han vill inte ha kläder på sig, definitivt inte Reimas varmaste vinteroverall. Han vill på sin höjd ha shorts. Idag upptäckte han ett hål i sina kalsonger och snabbt pillade han ut snoppen i det så att den hängde och dinglade ut genom hålet – befria det som befrias kan, liksom.

Han börjar bli så stor, min kära Felix, precis som Tuva. Snart är jag ingen småbarnsmamma längre.

Tiden går alldeles för fort!

0

Nu drar vi igång nya året!

Slut på ledigheten!

Jag kan inte ens minnas när jag var ledig 16 dagar sist utan att ha någon plan. Vid varje ledighet så har vi alltid ett syfte, som oftast innefattar en resa någonstans, men att vara ledig för att bara vara hemma har nog inte hänt senaste tio åren.

Det är förstås en sanning med modifikation när jag skriver ”att bara vara hemma”, eftersom det i vårt fall inneburit ganska mycket jobb med alla detaljer man har att fixa med i samband med en flytt, utöver det vanliga arbetet med två väldigt energifyllda barn. Man flyttar runt alla lådor, påsar och lösa attiraljer från en hörna till en annan och varje gång så blir det snäppet mindre att flytta när man skapat nya förvaringsställen att stoppa in sakerna i eller på.

Den stora dubbelsängen som vi släpat över från lilla huset bestämde jag mig plötsligt för att vi inte skulle behålla och tio timmar senare så var den såld och hämtad. Så blev det ett tomt rum som jag kunde planera om efter våra behov.

Julen blev som vi hade tänkt, i vårt nya fina hus (i och för sig ett år senare än vad jag hade tänkt men ändå). Vilken lyx att kunna bjuda hem folk till oss, duka upp ett långbord och att alla fick gott om plats! Till och med tomten! Overkligt.

Det gick till och med så bra att vi bestämde oss för att kapa pappas bjudning på annandagen och träffas hos oss istället.

Tuva passade på att få vattkoppor lagom till nyår vilket gjorde att vår nyårsbjudning blev inställd och jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte tyckte att det var lite skönt. Jag ser fram emot dagar och kvällar under 2019 då vi kan göra ingenting!

Jag avskyr i och för sig att göra ingenting men när man gjort alldeles för mycket under en tid så är tanken på att göra ingenting väldigt lockande. Men alla som känner oss vet att det kommer att bli väldigt lite ingenting i år också, vi har massor kvar att göra och skulle det ta slut, ja då hittar vi på nya projekt. Mamma sa någon gång om mig att när mina projekt tar slut, då flyttar jag och det ligger nog något i det.

0

Vinsten av 2018!

2018 – året som försvann på bloggen.

Vem vet, det kanske blir likadant 2019 och vem bryr sig i det stora hela?! Livet kommer emellan och det är ju så det ska vara.

2018 var egentligen ett ganska jobbigt år om man ser till allt vi har haft att göra, men det resulterade i ett hus och inte vilket hus som helst utan Huset som ”vi” har byggt, så som VI vill ha det till VÅR familj.

19:e november flyttade vi in och jag tror inte att verkligheten har kommit ikapp mig än. Det känns som att vi bor i ett lånat hus, det är så overkligt när allt är nytt och allt fungerar och att allt framför allt är så fint!

Vi älskar vårt nya hus, vill jag nog påstå. Felix utbrister ibland; tack för att ni byggde det här fina huset! ❤️

Mina favoritrum är sovrummet, köket och tvättstugan. Sovrummet, med den otroliga utsikten över sjön, får ett magiskt ljus på mornarna när solen går upp. Det är verkligen overkligt vackert då, speciellt när frosten har bitit sig fast på trädet vid balkongen.

Köket är så fint med den Lindblomsgröna färgen och den stora härliga köksön, som jag inte skulle ha från början. När jag står i köket och barnen sitter vid ön och äter frukost eller ser på IPad så känns det så overkligt och så idylliskt.

Tvättstugan tycker jag om för att golvet är så fantastiskt snyggt! Det marockanska golvet gör sig så snyggt till de vita luckorna och mintgröna lamporna.

Vid närmare eftertanke så har jag favoritsaker med alla rum, så det är nästan orättvist att välja ut några rum som är bättre än de andra. I dagsläget så finns det ingenting som jag ångrar med huset och alla val och jag inser nu att jag inte varit i närheten av att föreställa mig hur bra det skulle bli. Bra jobbat av oss!

1

Det är den …

…10:e september och termometern visar 23 grader.

Hur kommer det sig att jag tror att 23 grader i september ska vara kallare än 23 grader i juli?

Varför klär jag mig inte i kjol och sandaletter med öppen tå längre, när sommarvärmen fortfarande håller sig kvar?

I lördags satte jag på ungarna långbyxor, gummistövlar, långärmade t-shirts och tjocktröja när vi skulle gå till skogen. Vi kom inte ens till tomtgränsen innan jag rev av dem ett par lager kläder.

Varför har jag slutat bada när sjön fortfarande håller en temperatur som är betydligt varmare än genomsnittet för förra årets sommartemperaturer?

Jag kan bara hitta ett enda skäl; att det beror på att september är en höstmånad. Jag har alltså dömt ut september på förhand. Mitt uppe i valtider så går jag alltså runt och är full av fördomar.

Skämskudde på den och straffbad på mig!

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑