Idag var en sån där dag så man redan från start märkte att Felix var vrång. Han fräste och skrynklade ihop ansiktet till en argsint kille redan på morgonen.

Jag sover inte så gott på nätterna, varför vet jag inte, sängen är skön men jag vaknar jätteofta och är inte tillräckligt trött för att somna om. En fin tanke vore att min rygg mår så bra av de här hårda sängarna att jag får nog med sömn, fast när morgonen kommer så är jag såklart trött igen och har lite tålamod med barn som vaknar sura.

Tuva är också en tjurskalle. När hon inte får som hon vill, och inte kan uttrycka det med ord så skriker hon, på en sån där öronbedövande frekvens. Hon är dessutom svartsjuk, för när vi ger Felix uppmärksamhet eller gosar med honom skriker hon rakt ut för att vi ska gå till henne, eller så tar hon bara bort våra händer från honom och lägger på sig själv.

När Felix blir arg på henne så skriker han, och när han skriker på henne, ja då skriker hon på honom. För att vi ska lyckas överrösta de där två så slutar det med att vi också skriker. Pust!

Idag slutade det i alla fall med att både Tuva och Felix fick sova middag, och jag tror att det behövdes för att rätta till hans humör, han vaknade betydligt gladare andra gången.

Medan barnen sov middag så hade jag egensemester. Jag låg och läste en bok i solen medan svetten forsade, badade i poolen i tystnad och åt lunch, en matbit i taget! I säkert två timmar hade jag egentid och det kändes som två dagar! Till slut så längtade jag efter kaoset, och hade lite dåligt samvete för att Kenny skulle behöva ta båda, så jag gick till huset.

Vi klädde på oss lite kläder, med betoning på lite, och drog ut med moppen. Barnen älskar att åka moppe. Tuva har kommit på ett sätt att rymma från sen inhängande altanen vilket gör att hon kan smita till moppen och klättra upp på den.

Vi var ute och körde i två, tre timmar innan vi vände hemåt och köpte med oss middag.