Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Fest var det här!

Ja, vi hamnade på en fest i helgen igen! Kennys flygkompis hade födelsedags- och inflyttningsfest på södra sidan stan så vi drog dit i lördags för en trevlig stund.

Felix var med Kattis hemma hos mamma och Peter så att vi skulle få lite lugnare med bara ett barn. Det är dock ganska knepigt att slappna av med henne nu för hon är fortfarande inte nöjd på kvällarna.

Hennes skrik är inte lika hjärtskärande längre, vi märker att hon har det jobbigt med magen och gaser men inte alls på samma nivå nu för tiden. Men hon tänker ju inte sitta en kväll och vara nöjd för den delen, alltså turades vi om att gå runt och gunga på henne och äta en i taget. Oxfilé! Det var så länge sedan jag åt det så jag har nästan glömt bort hur gott det är. Jag kände mig som en varg när jag böjde mig djupt över tallriken och inte tittade upp förrän jag rensat tallriken på mat. Mums!

Värdparet råkade ha en elektrisk babygunga som de inte använder. Vilken fantastisk uppfinning! Varför har ingen upplyst mig om detta innan? Visserligen så inser jag nu att det som fungerar på ena ungen inte behöver fungera på andra men den här gungan har så bra funktioner så den bara måste fungera. Vi fick med oss den hem i alla fall, tillsammans med en Kenny som var rätt rund om fötterna efter en väldigt trevlig kväll. 

Ny matplats ökar aptiten!

Jag älskar bilder! Min dator innehåller tusentals bilder som jag tagit under alla år. Nej, kanske hundratusentals, jag vill inte veta, det är så galet mycket. När du tar två kort så tar jag tio, bara för att vara säker på att jag får bästa bilden. Sen tänker jag att jag ska rensa bort de dåliga bilderna och bara behålla den bästa, men det finns inga dåliga bilder, alla blir bra på sitt sätt. Eller så glömmer jag bara att rensa.

Jag är inte speciellt bra på att fotografera. Jag vet inte hur inställningarna på kameran fungerar och dessutom så tar jag tyvärr kort oftast med mobilen. Däremot så är jag nog väldigt bra på att se tillfällen för bra kort, inte bara när de är uppenbara.

Ganska ofta så tänker jag att jag ska göra något bra med bilderna, framkalla förstoringar och göra till tavlor eller kanske ge mig på att göra fotoböcker igen men det känns inte som att tiden räcker till för det. De gången jag faktiskt sätter mig ner och börjar sortera ut lite bilder så blir det ändå ingenting i slutändan för att det finns för många bra bilder, dvs jag kan inte välja ut de bästa.

För ett par veckor sedan så startade jag projektet ”fixa hemma” där jag långsamt försöker rensa, skåp för skåp och hylla för hylla. Eftersom vårt nya hus ligger långt fram i tiden (dont get me started) så måste jag få lite ordning och piff när jag ska gå hemma i ett år. Någonstans där så fick jag en idé till matbordsdelen och lyckades faktiskt välja ut ett antal fina bilder som jag skickade på framkallning.

Jag tycker det blev väldigt bra och det gör mig glad när jag tittar på bilderna på mina ögonstenar. Felix tycker det är jättekul med bilderna, han pekar på dem och berättar hur han associerar till dem. Hans reaktion till bilderna bär han kom hem var ett stort leende, så pekade han på sig själv och sa – till MIG!

Tillsammans med mina nya chockrosa stolsöverdrag så fick vi en helt ny mathörna.

Dra och bada vilken dag!

​​
Vilken underbar sommardag! Det har ju varit fullt av fina sommardagar i år men det är ett fåtal som jag njutit lika mycket av som idag. 

Hösten kom ju för ett par veckor sedan som en käftsmäll, plötsligt så var det iskalla vindar och endast ensiffriga grader på termometern på nätterna. Jag var alltså övertygad om att badsäsongen gått mig förbi totalt. Senast igår satt jag ute en stund i solen men så fort solen gick i moln så blev jag en ispinne. Burr!

Idag hade jag ny tid hos frissan, garantifix, som jag väljer att kalla det. Medans jag faktiskt denna gång blev bra i håret så gick Kattis runt och rullade på Tuva.

När vi kom hem så var det tokvarmt! Luften stod helt still och svetten rann när jag kom ut efter att ha matat och lyckats söva Tuva. Kattis låg och stekte på bryggan så jag gick dit och beslöt mig för att doppa tårna. Förvånansvärt nog så var det inte så kallt som jag trott så jag drog av mig kläderna och hoppade i.

Herrejösses vad skönt det var!! Så fort jag kom upp så ville jag i igen, så jag badade igen och igen. Den här eftermiddagen blev värd så mycket för mig idag när jag fick bada. Härliga sommar som fortsatte en stund till!


Årets första (och enda?) kräftskiva!

I lördags så var vi på kräftskiva. Kenny hade en plan om att vi skulle ta en flygtur runt om i Sverige på förmiddagen men den planen dödade jag totalt, att försöka göra i ordning sig och familjen för att komma ut genom dörren kräver numera planering och tid. Visserligen så verkar Kenny ha flera timmar om dygnet än vi andra men jag var inte så sugen på att stressa runt som en dåre.

Så strax efter ett på lördagen började jag göra i ordning mig medans alla andra sov?!

Sen väckte jag dem en efter en. Ha, det kan ni tro. Vaknar en så vaknar alla. Sen skulle Felix ha lunch och kläs på och typ detsamma med Tuva och Kenny. Så strax innan tre så var vi faktiskt utanför dörren och instoppade i bilen. Vi kom till och med för tidigt till kräftfesten!

Felix gick igång på högvarv bland tre vilda och stora unghundar och fem andra barn. Jag älskar att komma till hem där de har staket runt tomten, jag kan slappna av lite bättre om jag vet att han i alla fall är inom tomtgränsen, och Felix också. Sen finns det förstås mycket Felix kan hitta på ändå men det busigaste han gjorde i lördags var nog bara att han snodde chips och salta pinnar från bordet och vilken unge skulle inte göra det? Sen att Kenny gjorde en praktvurpa med en hooverboard hållandes Tuva och Felix är en annan sak. Som tur var så fick Kennys rygg ta smällen istället för barnen. Men jag förstår att ni undrar vad han gjorde uppe på en hooverboard med barnen. Det gör jag också.

Det var så himla trevligt att gå sitta ner och umgås med vänner på ett sånt där normalt sätt där man inte behöver avbryta sig i varje mening för att säga åt Felix att inte göra si eller så. Jag känner ibland att jag inte ens går in i diskussioner för att jag vet att jag inte kommer få avsluta dem. Men den här kvällen bar Kenny runt på Tuva nästan hela tiden och jag fick umgås. Först vid två så drog vi oss hemåt och då var Felix förstås vaken men helt blank om ögonen och inte så pratglad. Efter en minut i bilen så sov han djupt. 

Söndag är vilodag!


I bilen på väg hem från Ica Maxi en söndagkväll. Felix är dödstrött efter en sen natt och en aktiv dag. Övertröttheten tar ut sig på Ica där han surfar fram på sidan av vagnen. Vägrar att sitta i barnsitsen på vagnen. Alla kunder får väja för vår framfart men Felix kunde inte bry sig mindre, varken om de andra kunderna eller våra uppmaningar, tillrättavisningar och bannor. Han surfar fram längs längorna av varor, släpandes med ena handen längs det skitiga golvet,  en hand som är redo att greppa alla godsaker vi går förbi.

En kund kommer fram till oss med Tuvas tappade strumpa, igen. Hon skulle sova var planen. ”-Vi åker och handlar nu så får Tuva komma till ro i barnstolen och sova”. Jo tjena, hon vaknar i samma ögonblick som vi kommer in på Ica. 

Just idag så har jag drömt om prinsesstårta eller en smaskig bakelse. I disken för desserter så finns det två prinsesstårtor för 12 personer och chokladbollar, biskvier osv men inga bakelser. Det kanske var en sån dag idag då fler än jag vaknat med suget.

Vi ska handla middag till morgondagen då vi får besök. Vi bestämmer oss för att skippa den traditonella fisksoppan och grilla kött istället med potatisklyftor och bea. Framme vid köttdisken så har de färdiggjorda högrevshamburgare och vi bestämmer oss för dem istället. Lagom vid kaffehyllan säger jag till Kenny att vi glömt handla bearnaisesås. Han frågar om jag ska ha bea på hamburgarna och jag kommer på, just det, vi ska grilla hamburgare. När vi plockat på oss hushållspapper säger jag att vi inte får glömma potatisklyftorna. Kenny säger inte så mycket längre utan låter mig komma på det själv.

Vid kassan så går Felix och Kenny förbi för att underlätta uppläggningen på varubandet och betalningen. Jag hör Felix ropa på mamma eller pappa, långt bort från andra sidan längan med kassor. Och i nästa ögonblick är han bredvid mig. Vad går han på?

I bilen är han så trött så att ögonen ser ut att ha fått en annan färg. De glittrar i ljusblått, oseende, som att han sover med öppna ögon. Kenny frågar om Felix är en vandrande pinne och Felix repeterar viskande ”vandrande pinne”, utan att reflektera vad han säger eller vad det betyder. Jag fångar hans uppmärksamhet och säger ”Felix, när vi kommer hem så ska vi sova direkt, först borsta tänderna och sen direkt till sängen”. Han tittar på mig, nickar och viskar ”sova”. Yes!!! Idag händer det!! Vi ska gå och lägga oss utan bråk och motstånd!!

Jag lossar Felix från bältet, följer honom in, hjälper honom av med skorna och leder honom in i badrummet. 

NEEEEEEEEEEEEEEJ! JAG VILL INTE!! 

Jag hör Tuva börja skrika från vardagsrummet och tänker VA FAN!! Eller jag kanske säger det högt till och med?! 

Då dyker hjälten upp. Han som inte har något tålamod med mig när vi är osams har en överraskande stor säck med tålamod för Felix när jag brinner av. -Gå du, jag tar över.

Jag försöker alltså göra Tuva nöjd istället, det går också åt skogen. Mitt finger i hennes mun är inte ett dugg tröstande, napp är bara att glömma. Hon blir ännu argare när jag lägger henne vid tutten, det är ju inte det hon vill ha! Jag går med henne på armen, skakandes och guppandes, försöker hitta en rytm som fungerar men nej, idag duger inte jag. Kenny dyker upp igen, tar över bärandet och jag blir så glad över att han finns där. 

Hon slutar dock inte att skrika så jag går och lägger mig, klockan är bara strax före nio men tiden uppe blir inte värt något i skrikandet. Ikväll är hon extra arg och jag får prata ner henne i varv, sjunga både ”lilla- och stora snigel akta dig” i tjugo minuter innan hon tycker att det är okej att ta tutte och somna, men hon gör det till slut.

Cirkusen stänger för ikväll men öppnar imorgon igen.

Pass och ångest!

Idag tänkte jag sitta i soffan hela dagen och titta på regnet. Felix härjade i natt och Tuva låg och snuttade konstant så imorse var jag dödstrött och tyckte lite synd om mig.

Men när Tuva började gnälla runt lunch så lastade jag in henne i bilen och åkte och hämtade hennes pass som blev klart bara efter tre dagar. I bilen brukar hon komma till ro och sover ganska bra efter det.

På vägen hem åkte jag förbi Stinsen. Jag var hos frissan där för en vecka sedan och nu har jag kommit fram till att jag inte är nöjd och tänkte därför klaga, för en gångs skull. Det händer ganska ofta att jag betalar, säger ”tack vad fint” och kommer sedan hem och inser att jag inte är nöjd och så var det den här gången också, så nu jäklar. Naturligtvis var hon inte där idag så jag får ta det en annan dag.

När jag gick till bilen igen så gick jag förbi den sjukgymnast som jag gjorde ett besök hos när jag var som mest gravid och hade ont i höften. Jag fick nästan lite ångest när jag gick förbi mottagningen. Utan att ha en aning om vad en sjukgymnast gör så bokade jag tid på nätet. På hemsidan var det bilder på personer i olika träningssituationer med en person bredvid som instruerade, alltså satte jag på mig mjukiskläder och gympaskor, redo för typ allt.

När jag kom till mottagningen så fick jag träffa en nyexaminerad kille på runt 25-30 år som såg rätt bra ut, men vilken färsking. Han stirrade på min enorma mage och försökte räkna ut hur han skulle kunna få mig att ligga på magen på hans bänk för att kunna känna på min rygg och lyfta på olika kroppsdelar för att se vad som felades. Jag var alltså hans första gravida kund. 

Ganska snart så kom han fram till att magliggandet bara var att glömma och att han fick försöka på annat sätt. Nästa steg i det här var att jag skulle klä av mig så att han kunde se ryggrad, ben osv i olika övningar. Halleluja!!

Höggravid i april-maj, när man är som blekast, med orakade ben och de fulaste omatchade underkläderna man kan tänka sig. Sa jag höggravid också? Det spelar ingen roll om du säger att det inte handlar om en dejt eller att det är en person man inte bryr sig om eller kommer träffa igen, de flesta tjejer vet nog precis vad jag menar. Fy fasiken! 

När jag gjort övningarna och han fortfarande inte kunde komma fram till varför jag hade ont eller hur det skulle avhjälpas klädde jag snabbt på mig och gick därifrån med en ny tid för ett försök med akupunktur hos honom. Redan när jag gick ut så visste jag att jag skulle komma att avboka tiden, jag bestämde mig för att de här graviditetsrelaterade smärtorna var något jag skulle stå ut med ett tag till.

Idag när jag gick förbi mottagningen kom alltså den här ångesten över mig och jag insåg att det så här i efterhand nästan kändes värre än vad det var vid den aktuella tidpunkten. 

Nu för tiden så har jag alltid matchande underkläder och rakade ben. Kan ni tro.

Avslag!

Nej det blir ingen semester. Jag har försökt att prata med Kenny flera gånger om hur han vill ha det och jag har tittat på resor och förberett genom att gå till polisen och skaffa pass till Tuva. 

Eftersom jag ska operera mig snart igen så är min tid begränsad på när vi kan ha semester och eventuellt resa bort, och det har jag försökt att förhålla mig till. 

Jag har inte badat en enda gång i sommar, dels pga att jag först inte fick bada efter att Tuva kom och sedan för att det inte funnits tillfälle. Jag pratar inte om att doppa mig i sjön utan om att bada, simma i havet eller i Mälaren om det ska vara så. Sånt som man gör på semestern, men vi har inte ens varit iväg till någon strand, inte ens tagit oss ut för en båttur, med båten liggandes klar vid bryggan.

Så idag hittade jag en resa som jag tyckte passade oss, en riktig Svenssonresa på ett familjehotell på Kreta med barnpooler, Bamseklubb och så vidare, till ett rimligt pris. Och då, med kniven mot strupen så kom det fram, det jag egentligen känt hela tiden, att han inte vill ha semester nu. 

Så vi skiter tydligen i att ha någon sommarsemester i år. Jag är inte bitter. Inte.

En behövd utekväll!

I helgen var Kenny och bogserade upp segelflygplan, både lördag och söndag. Som tur var så kunde mamma och Peter ta med Felix upp till Dalarna, det blir för mycket just nu att ta hand om båda barnen ensam. 

Tuva hänger ju mer eller mindre på mig hela tiden men hon vägrar att åka med mig i en babybjörn så därför blir jag ganska begränsad och när jag bär henne så vill Felix också bäras, kramas och bara vara med mig. Om hon somnar så är det ganska troligt att hon väcks ganska snabbt av Felix stoj och skrik. Igår kväll åkte Kenny iväg ett par timmar för att flyga och kolla sitt flygplan och då skrek Tuva typ konstant medan jag försökte göra henne nöjd och Felix försökte klättra upp i mitt knä hela tiden.

När jag väl fick Tuva att sova så gick vi för att borsta tänderna och då satte sig Felix på pottan för att bajsa och samtidigt så började Tuva skrika för att hon hade bajsblöja som skulle bytas. Så när Felix var klar så fick Tuva ligga och skrika medan vi borstade tänderna på Felix. När Felix låg i sängen så skrek Tuva hysteriskt och jag gick och bytte ännu en bajsblöja medan Felix låg och skrek från sängen. Tuva var dock så förbannad att hon fortsatte skrika trots ny blöja och Felix slet i mig för att få kramas. Ja, typ så. Sen blev Kenny sur för att han fick Tuva i famnen i samma ögonblick han klev innanför dörren!

Men det jag tänkte komma till var att vi i lördags fick till en spontanmiddag på Jungfrusunds marina med Kennys bröder, Tindra och Macke och DET var minsann supertrevligt och GOTT! Jag älskar att äta ute på restaurang. Vår första utekväll i år blev alltså en ljummen augustikväll på Ekerö. Vi måste verkligen använda oss bättre av sommaren och dess kvällar nästa år!

Mina kära monster!

Igår var vi på 3-årskontroll med Felix på BVC samtidigt som vi mätte och vägde Tuva. Felix hade sett fram emot ”kontrollen” och sprang förväntansfullt från dagis när jag kom för att hämta honom.

När vi satt i väntrummet och väntade på barnmorskan Ewa så ville han inte leka med leksakerna utan satt bara och väntade på att Ewa skulle öppna dörren. Så fort det gick förbi någon så sa han ”det där är inte Ewa”, ända tills Ewa kom för då blev han blyg för ett ögonblick. Det gick dock över rätt snabbt.

Felix fick rita vilket gav en indikation om att han kommer bli högerhänt. Han fick peka på bilder som svar på Ewas frågor och vägs och mäta sig, sen var han uttråkad och ville gå ut till väntrummet och leka.

Felix ligger precis på normalsträcket medans Tuva ligger en bit över, som ni kanske ser på bilderna. Den här gången serverar jag grädde ur brösten. Tuva har gått upp 2,5 kilo på två månader, hon väger två kilo mer än vad Felix gjorde vid samma ålder. Det är ingen enkel sak att bära runt henne i babyskyddet (bilbarnstolen), jag borde bli stark som en häst, eller förstöra ryggen.

När Tuva inte skriker så har hon en väldigt go sida. Hon ler stort när man pratar med henne och söker kontakt väldigt tydligt. Felix är världens stoltaste storebror och han är så snäll med henne. När jag hämtar eller lämnar honom på dagis så försöker han få alla barn att komma och titta på hans lillasyster men se får inte komma för nära för då puttar han bort dem. Så visar han alla när han kramar och pussar henne.

I morse var Felix sådär extra mysig. Jag låg och halvsov medan han tittade på YouTube på iPaden. Då och då så pussade han mig och berättade att han älskade mig och när Tuva kräktes upp mjölk så sprang han och hämtade en handduk. Det är ingen liten kille vi har längre (när han vill förstås).

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑