Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Sedan när är TBE en mystisk sjukdom? Är inte den ganska väl inarbetad? Det är väl därför man ska vaccinera sig?!

Det gäller att inte ha för stora mål per dag!
Idag var mitt mål att orka ta mig till jobbet för att hämta min dator, lämna in sjukintyget och ta en kort summering med min chef.

Självklart så valde jag att åka precis när Obama fått nog av Sverige och var på väg till Arlanda. Men eftersom jag var nykissad hemifrån så var det ingen panik den kvarten jag fick vänta vid motorvägen.

Om man inte visste det innan så vet man att man är stor när man kommer till jobbet och ens jobbarkompisar som inte sett en på ett par dagar, vid första anblick säger – OJ!
Ja, ett tag till så är det nog OJ som gäller, men sen…då minsann…!

Eftersom jag och min chef inte hunnit att ha något utvecklingssamtal i vår så körde vi en väldigt light version på det idag på säkert åtta minuter. Men det räckte för att jag skulle få veta hur mycket jag utvecklats under årets gång och för att få reda på min löneförhöjning för i år och nästa år, som jag blev mycket nöjd över! Jag måste minsann vara riktigt bra om min fina chef tycker jag är värd så mycket pengar!! Jag blev i alla fall väldigt glad!

Visst är det väl trevligt att USA’s president gör sig omaket att komma hit och besöka lilla, lilla Sverige – MEN….kaoset det skapar provocerar mig något enormt, och då sitter jag ändå hemma och är sjukskriven och behöver inte trängas i trafiken.

I tidningar så skriver dom att man ska lämna bilen hemma och i radion igår så sa dom att man om möjligt ska ta semester för att undvika kaoset!
Helt seriöst så undrar jag hur det är fatt med planeringen om man uppmanar halva Stockholms befolkning att ta semester för att Obama ska komma! Är det rimligt? Vad vet regeringen om folks förutsättningar att ta semester, lämna bilen hemma osv? Eller är regeringen ens inblandad i uppmaningarna som går ut? Skiter dom kanske i det och låter Trafikverket sköta planeringen? Borde enskilda människor drabbas av statsbesök eller ska vi kanske ha röda dagar då dessa viktiga personer kommer?

Igår kunde vi läsa att Obamas helikopter nu anlänt till ambassaden. Är det inte rimligt att han då kan få skjuts från Arlanda till stan i sin egen helikopter, eftersom luftrummet ändå OCKSÅ är stängt?
Eller varför inte ha mötet på en isolerad kursgård i Sigtuna? Kan det tänkas vara mer rimligt än att stänga av hela E4’an, bogsera bort alla parkerade bilar på utvalda gator i Stockholm och stänga av vissa tunnelbanestationer? Jag bara undrar alltså..

Vilken makalös helg vi haft!!
Den årliga kickoffen för våra varuhuschefer var denna helg, så efter att dom kört dag två på sitt möte i fredags så kom alla deras respektive dit från alla delar av Sverige och mötte upp för helgens festligheter.
Jag och Kenny var också bjudna och sladdade in på konferensanläggningen på Lidingö strax före klockan fem.

Kenny blev nästan direkt inslussad i den stora salen tillsammans med alla andra respektive för att hälsas välkomna av vår VD, samt att få ett uppdrag inför helgen.

Till kvällen samlades vi i ett stort partytält där vi festade loss på helstekt gris och lamm och goda drycker, för dom som inte drack cola (läs mig).
Efter ett par timmars umgänge vid middagen och sedan uppe i baren, vid trubaduren så smet vi iväg för lite sömn inför morgondagens aktiviteter.

Vi var ju närmre 150 personer under helgen och för att få någon ordning på alla så hade vi därför ett eventbolag som tog hand om oss. Alla blev uppdelade i 18 grupper och fick i uppdrag att leta efter koder med hjälp av en GPS.
Jag och min mage satt mest och tittade på när alla sprang fram och tillbaka och kämpade livet ur sig i alla de olika tävlingsmomenten. Kenny var verkligen i sitt esse när han fick visa sin tävlingsinstinkt och envishet. Det spelar liksom ingen roll att han inte har någon kondition, är det tävling så är det och då springer man snabbast, så är det bara!
Att han sedan råkade vara väldigt bra på att skjuta pilar från ett blåsrör imponerade tydligen på många också vilket han fick höra hela kvällen.

När tävlingarna var klara och dom flesta åkte en sightseeing med den chartrade båten så gick vi till rummet och vilade upp oss en stund, förutom då Kenny gick och övade på sin uppgift med hans respektivegrupp.

Strax innan sju samlades vi alla på terassen för bubbel och fotografering innan vi gled in och fick en trerättersmiddag serverad. Alla var uppklädda enligt klädkoden och hur mycket Kenny än påstår att han inte gillar att gå i finkläder så var han otroligt tjusig ändå!

Inför alla dessa 150 personer klev han och hans grupp sedan upp på scenen och sjöng en sång om vårt företag till allas jubel. Modigt värre!
När middagen och uppträdanden var klara så dukades det av och ett coverband tog plats på scenen. Dom var galet grymma på att sjunga och välja rätt låtar. Jag var otroligt sugen på att gå upp och dansa men höll mig kvar vid bordet för att bespara magen den ansträngningen.

Någon gång efter tolv så var både jag och Kenny rätt trötta och smet iväg till vårt rum.
Efter en schysst frukost på morgonen så var det ändå rätt skönt att få åka hem igen. Men vilken otrolig helg vi hade och vilket perfekt avslut på arbetet för det här året tillsammans med alla fina kollegor!

Jag var så pass inställd på att inte bli utsläppt från sjukhuset idag när jag skulle lämna prover så att jag förberett mig med en övernattningsväska i bilen.

Till min stora glädje så fick jag dock åka hem igen efter provtagning, tillväxtultraljud, scanning av magen och träff med läkare.
Nu ska jag dock genomgå den här proceduren, förutom ultraljudet, två gånger i veckan för att följa upp att allt går som det ska.

Ultraljudet är faktiskt inte så spännande längre att se, bebisen är så stor så att man inte får någon bra helhetsbild. En genomskärning av huvudet och magen är inte såå gulligt så att man bara dör, liksom.

Bebisen mår i alla fall bra och väger nu cirka 3 kilo och är officiellt fixerad och enligt barnmorskan dessutom en busunge. (Han visar alla sina konster när hjärtmätarinstrumentet sitter fast på min mage).

Snart får han faktiskt komma ut och visa sig, vi längtar efter honom!