Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Öppna sök

Vuxenlek!

I helgen var vi på 50-års kalas. Vuxenfest utan barn!
Det är helt ofattbart hur skönt det är att faktiskt kunna intressera sig för den man pratar med och få kunna tillföra något, för att inte prata om att avsluta en diskussion.

Att träffa vänner eller att gå på fest med barnen, innebär alltid att man (jag) är distraherad, ofokuserad och kanske lite nonchalant eftersom jag alltid måste ha koll på var barnen är och vad de gör. Jag har inte tid att intressera mig eller fördjupa mig i ett samtal.

Får man då tag i en barnvakt som vågar sig på att ta båda barnen (tack kära Gud för allt (tåla)mod du gett mamma och Peter) så är förutsättningarna för kvällen på topp.

Vi hade en sån otroligt bra kväll med härliga och roliga vänner, lagom med mat och alkohol och massor med skratt!
Jag hade så trevligt att jag inte ens tog upp mobilen för att kolla om någon ville mig något.

Klockan halv tre lämnade vi festen, bland dem sista, och tog en taxi hem till mamma.
Där kunde kvällen ha slutat i lugn och ro om det inte var för att jag skulle kolla till barnen och Tuva råkade se mig.

En timme extra fick jag vara vaken med en pigg och pratsjuk Tuva som skrek högt så fort jag försökte lägga ner henne. Det slutade med att jag fick gå runt, sjungandes och bära henne tills hon inte hade något annat val än att somna.
Även resterande personer i huset som väcktes av mitt feltänk.

0

11 augusti gick verkligen inte av för hackor!

Semestern lider mot sitt slut, i alla fall för Kenny. Fast det beror på hur man ser det förstås, han ska ju börja sin föräldraledighet snart medan jag ser fram emot "semestern" på jobbet. Inte för att det kommer att bli det minsta lugnt på jobbet i höst men för att det handlar om uppgifter jag kan lösa.

I torsdags kväll så packade vi in ungarna i båten och puttrade ut och la oss i en vik strax utanför Vaxholm. Det var en underbart fin kväll och Felix var på strålande humör och pratade om himmel och hav medan Kenny försökte få fisk.

Dagen efter var topp tre på sommardagarna, kanske till och med bäst hittills.
Solen flödade och gav rikligt med värme. Kenny och Felix flydde ner i båten, undan solen när Tuva sov middag och till slut sov alla utom jag som njöt av stillheten och bad.
För bada måste man! Det spelade ingen roll att det stod knappa 17 grader på termometern, jag badade om och om igen. Jag struntade till och med i att plåga mig långsamt ner utan gled ner för badstegen i ett svep. Det var helt underbart!

Alla vaknade till liv efter 2-3 timmar. Kenny blev på något sätt utmanad av att jag badade så även han kände sig tvungen att hoppa i, han såg dock inte samma storhet i att bada som jag gjorde.

Även Tuva ville i, hon gnällde och drog sig mot vattnet och gav inte upp förrän hon fick doppa sig ett par gånger. Felix var däremot inte intresserad, han pratar rätt ofta om Thailand så han har väl andra preferenser på när man kan bada.

Det var så himla mysigt att äntligen på en sån dag som jag drömt om i samband med att vi skaffade båt.

0

Ljusglimtarna!

Det där dåliga är ju inte jämt, det är ju så mycket bra också som jag inte skriver om eftersom det inte är lika spännande. Vem vill höra om en frukost som gick bra utan några smulor eller olyckor?

Felix och jag drog till Mall of Scandinavia idag och såg på bio; Milo månvaktaren. Det var den längsta film han sett hittills, på 1.26, men det gick jättebra. Han är mer med i filmen än vad jag tror, lägger märke till saker som jag tror ska gå honom förbi. Sedan drömmer han om upplevelsen eller sagan.

Vi hade det supermysigt, han och jag. Efter filmen så köpte vi snöre till hans pärlor och så fick han testa att spela i 9D-äggen igen. Sedan gick vi bara runt, höll varandra i handen och tittade i skyltfönster. Han är en så otroligt mysig kille när man är på tumanhand med honom. Så enkel och duktig! ❤️

0

Semesterskriken

Jag är tröttare än någonsin nu! Den enda anledningen till att jag går upp på morgonen är det dåliga samvetet för att Kenny ska behöva ta hand om monstren själv.

Mitt huvud skriker efter lugn och ro, att kunna få sitta/ligga ner och läsa en bok i solen utan att behöva avvärja bråk, städa (till förbannelse) eller springa efter den lilla. Hon är den svåra, den som är svårast att roa och som hittar på bus hela tiden. Henne kan man bara vara ledig från en till max två timmar om dagen, när hon sover lunch.

"Tanka energi på semestern". "Kom ihåg att buteljera de fina sommarkvällarna". Det är inga småbarnsföräldrar som säger de sakerna.
När vi väl fått barnen i säng och de somnat efter 30-45 minuters nattning så hinner man landa i en kvart innan första barnet skriker. Skriker det stora så vaknar garanterat det lilla också, tvärtom går bättre, han har väl vant sig vid ljuden eller är kanske lika trötta som vi är. I omgångar av kvartar går det sedan tills barnen vinner, man ger upp och går och lägger sig.

Precis i samma ögonblick som jag somnat, någonstans efter midnatt, så vaknar den stora och börjar gny. Här finns valet att gå till hans säng och knö ner sig på 80×120 centimeter för att få honom att somna om eller att få honom att komma till vår säng.
Mitt val är alltid det sista. Jag tror att jag ska kunna fånga drömmen jag var inne i och börjar ropa på Felix att komma. Drömmen är sedan länge borta när Felix väl kommer staplande. Men när han ligger i vår säng så sover han resten av natten i alla fall.

Sen börjar allt om nästa dag igen.

0

Kom ihåg 3:e augusti!

Så kom den, sommardagen! Vinden var alldeles lagom och solen sken precis perfekt för bad och solning.
Vi hinner lagom att sanera efter frukosten och borsta tänderna innan Tuva börjar gnälla och gnugga sig i ögonen, så Kenny gick in för att natta henne medan jag och Felix gick ut. Jackpot för båda parter, Kenny får tupplura och jag får sola!

Jag satte mig i en solstol vid vår strand, satte igång en podd och njöt av det underbara vädret medan jag höll uppsikt på Felix som grävde gropar i sanden.
När Kenny och Tuva kom ut en och en halv timme senare så passade jag på att bada, till och med. Även Felix och Tuva badade. Tuva satte jag i en babybadring, en stor rund med hål i för fötterna. Hon hade den i knähöjd och sen knatade hon bara ut mot djupare vatten när hon insåg att hon fortfarande flöt. Felix lekte superhjälte och sprang efter med sin badring och räddade henne när hon gick för långt ut.

Den här dagen var nästan bättre än alla andra sommardagar som passerat. Så enkelt och så skönt!

På kvällen fick vi grillsällskap av Andrew och Emelie. Vädret hade nu övergått till ösregn men det gav oss möjlighet att använda den inglasade altanen, lite trångt men ack så mysigt!
Kan jag önska mig ett par dagar till med samma kvalitet så är allt förlåtet. Nästan.

0

Semester med barnen!

Runt klockan halv elva bestämmer vi att vi ska åka på en dagskryssning kvart i tre från Kapellskär.
Oceaner av tid att förbereda sig och barnen på, tänker du säkert.

Bilen ska tankas, kycklingarna ska få mat, barnen ska kläs på med lämpliga kläder, JAG och Kenny ska fixa oss samt att vi ska duka av och sanera efter frukosten och byta minst en bajsblöja. Förutom alla olyckor som ska undvikas samtidigt som man gör det andra; nej gå ner från hyllan, nej låt bli toaborsten, nej du får inte putta ner Tuva från soffan osv.

Strax innan vi ska åka, när alla är påklädda och "färdigfixade" så ska Felix bajsa. Han kör sin vanliga rutin där han klär av sig helt naken och låser in sig på toaletten i 20 minuter. "Jag vill sitta ifred mamma".
Okej. Vi väntar.

0

Senaste kacklet!

Vad händer i hönsgården då?
Jag har för mig att jag i förbigående berättat att vi fick kycklingar.
Surhönan som lagt sig för att ruva låg på 7-8 ägg.
Där i sitt lilla fack låg hon vecka in och vecka ut, med enbart något sällsynt besök vid mat och vattenskålen. När man lyfte på locket för att titta till henne så kacklade hon till förnärmat och sen satte alla hönsen och tuppen igång med sina upprörda skrik. Så lättstötta höns!

En höna kan ruva på sina ägg upp mot 28-30 dagar som längst, men normalt är 21 dagar, sen ska det komma kycklingar om hönan skött sitt ruvande och tuppen gjort sitt jobb.

21 dagar gick, 28 dagar gick och när äggen passerat lite över 30 dagar och fortfarande inte var kycklingar så slängde vi äggen. Men nu var problemet att hönan fortfarande låg kvar i redet. Hon ville minsann inte alls inse att det inte skulle bli några bebisar.

Av en händelse så lyckades jag få tag på fyra Brahmakycklingar som var ett par dagar gamla. Så på dag 35-40 i hönans ruvning så tog vi kycklingarna och helt enkelt stoppade in dem under hönans vingar.

Om en höna kan se förvånad ut så gjorde hon det, en väldigt kort stund, sedan började hon skrika åt oss att hålla oss undan och fick medhåll från sina kacklande vänner.

Kycklingarna verkar nu må väldigt bra och de verkar helt och hållet acceptera sin nya adoptivmamma. De springer runt i hönsgården och piper och försöker att inte reta de stora hönsen för mycket, men kommer det rester från köket så är de minsann snabba på att roffa åt sig maten.

Än så länge verkar de inte komma upp i hönshuset via rampen så hönan ligger ute med ungarna på natten. Eftersom hönsens mest optimala sovtemperatur är fem grader så passar det ju utmärkt med att det är svensk sommar nu.

0

Mina ungar!

När man är ensam hemma med Felix; -Du, jag går ut till tvättstugan. -Okej, säger han och tittar knappt upp på mig. Sån skillnad mot att vara hemma med en bebis som ständigt hänger vid mina ben och upprepar "mamamamamama"!

Vänder jag ryggen åt Tuva så gnäller hon direkt. Hon har en nöjd period, när hon precis har fått frukost och jag sätter ner henne på golvet för att hon ska leka själv så att jag kan äta min frukost. Det brukar hålla i tre till fyra minuter tills hon kört sin morgontoalett och vill ha en ny blöja.
Precis som Felix så är hon besatt av diskmaskinen. Jag slår vad om att hon hör när luckan öppnas, där hon sitter i sovrummet och suger på Iphoneladdaren. Då gäller det att snabbt kasta in disken innan hon kommer med sina stapplande steg.

Hon har nu kommit till en punkt där hon anser att krypa är passé. Det har tagit henne ett antal veckor för att prova på det här med att gå och många pladask. När hon ramlar så ramlar hon ner som en groda, rakt i golvet på alla fyra. Det är fascinerande att se, dock så blir hon väldigt upprörd eller kanske bara förnärmad när hon faller. Kan det vara duktig-flicka-syndromet som visar sig så här tidigt?!

Det är imponerande att se hur hon slukar information om allt vi gör. Om jag skruvar på ett lock på en flaska så sitter hon sekund efter och försöker göra samma sak. Precis som sin mamma, när jag var liten, så sätter hon på sig saker på huvudet hela tiden. Hon kommer dragandes med kläder, gärna från tvättkorgen, som hon försöker sätta på huvudet, eller kanske helt enkelt klä på sig.

Hon är en fantastisk fin och rolig tjej som egentligen faktiskt oftast är glad.

Felix mest repeterande ord just nu är "varför".
-Varför har vi en röd lampa i toalettrummet?
-Jo det är för att den börjar lysa om avloppet går sönder.
-Okej, men varför har vi en röd lampa i toalettrummet?
-Jag förklarade ju just det för dig.
-Ja, om avloppet går sönder.
-Ja precis.
-Men varför har vi en röd lampa i toalettrummet?
-Därför!

Trots Felix alla utbrott så är han också en otroligt artig kille och väldigt älskvärd. I morse;
-Pappa, kan du skjutsa mig till bestemor?
-Varför det?
-Jag vill säga till henne att hon är min bästa vän och att jag älskar henne. ❤️

0

Båtliv – Stockholm Poker run

Fredagmorgonen började tidigt. Kenny ville tillbaka till Stockholm city för att titta på båttävlingen Poker run.

Han hade förvarnat oss att han skulle börja åka tidigt men att vi kunde fortsätta sova. När han vred om nyckeln till V8'an och den började bullra så var det inte att tänka på att sova vidare.
Jag tror det är en sak att somna till oljud men att sova till total tystnad, endast med vågskvalp som störningsmoment, så är det rätt stor skillnad med en vrålande motor. Alltså gick vi upp och åt frukost.

Vi hämtade upp Stefan och Casper i Nacka och mötte upp Chrille med familj och låg och guppade när alla tävlingsbåtar vrålade förbi oss både framför och bakom oss. Det var coolt att se men lite kaos, såklart.

När vi lämnat av Stefan och sagt hej till Chrille så åkte vi till Vaxholm och åt lunch innan vi i sakta mak puttrade mot hemmahamn, och de mörka regnmolnen.

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑