Vad händer i hönsgården då?
Jag har för mig att jag i förbigående berättat att vi fick kycklingar.
Surhönan som lagt sig för att ruva låg på 7-8 ägg.
Där i sitt lilla fack låg hon vecka in och vecka ut, med enbart något sällsynt besök vid mat och vattenskålen. När man lyfte på locket för att titta till henne så kacklade hon till förnärmat och sen satte alla hönsen och tuppen igång med sina upprörda skrik. Så lättstötta höns!

En höna kan ruva på sina ägg upp mot 28-30 dagar som längst, men normalt är 21 dagar, sen ska det komma kycklingar om hönan skött sitt ruvande och tuppen gjort sitt jobb.

21 dagar gick, 28 dagar gick och när äggen passerat lite över 30 dagar och fortfarande inte var kycklingar så slängde vi äggen. Men nu var problemet att hönan fortfarande låg kvar i redet. Hon ville minsann inte alls inse att det inte skulle bli några bebisar.

Av en händelse så lyckades jag få tag på fyra Brahmakycklingar som var ett par dagar gamla. Så på dag 35-40 i hönans ruvning så tog vi kycklingarna och helt enkelt stoppade in dem under hönans vingar.

Om en höna kan se förvånad ut så gjorde hon det, en väldigt kort stund, sedan började hon skrika åt oss att hålla oss undan och fick medhåll från sina kacklande vänner.

Kycklingarna verkar nu må väldigt bra och de verkar helt och hållet acceptera sin nya adoptivmamma. De springer runt i hönsgården och piper och försöker att inte reta de stora hönsen för mycket, men kommer det rester från köket så är de minsann snabba på att roffa åt sig maten.

Än så länge verkar de inte komma upp i hönshuset via rampen så hönan ligger ute med ungarna på natten. Eftersom hönsens mest optimala sovtemperatur är fem grader så passar det ju utmärkt med att det är svensk sommar nu.