Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Öppna sök
Kategori

Tuva

Årets mamma!

Ja det lär ju inte bli jag som vinner det priset i alla fall. Tre sprutor har Tuva fått idag och på grund av det så blev hon med 39-graders feber också innan jag stoppade i henne alvedon. Usch, vad man kan känna sig usel ibland.

Även Felix fick spruta, rätt åt honom kan man tänka eftersom han tjatat i flera månader om att få gå till doktorn och få spruta men han var så otroligt modig! 

Felix satt på en stol inne på ett kontor på vaccinationsmottagningen och tittade på YouTube på min telefon när sköterskan kom med sprutan. Vi varnade honom för att det skulle stickas lite och sen kom sprutan. Felix visste inte var han skulle titta, på YouTube, sprutan som stacks in i armen eller den lilla godisasken som jag viftade med i samma ögonblick som sprutan attackerade. När han fattat vad som hände så hade det onda slutat och han återgick till att titta på mobilen.

Även Felix var lite småhängig ikväll, jag trodde häromdagen att han fått en ögoninflammation men det blev inte så mycket av den, däremot så hostar han lite. Vi får väl se vad vi vaknar upp till imorgon.

0

Inte badbart på First!

I torsdags så fick Felix leka med bestemor eftersom jag skulle på hemligt uppdrag, som jag drog med mig Kenny på.

Min fantastiska chef ska sluta om ett par månader, vilket är så otroligt tråkigt eftersom jag tycker så mycket om henne, vi har dessutom jobbat ihop i tio år! Rekryteringen för henne är inte klar än och därför kommer hon stanna i ett par månader till men ledningsgruppen hade i alla fall bestämt sig för att fira av henne med middag i torsdags. 

Vår VD bjöd därför in vår avdelning till middagen utan hennes vetskap för att överraska henne. Jag tog med mig Kenny till hotellet för att kunna ha nära till att mata Tuva men även för att han skulle få lite mysigt med hotellfrukost och så. På hotellets hemsida stod det att det fanns pool och spa och därför tog vi med badbyxor och badblöjor.

I receptionen så frågade jag hur man skulle göra om man ville bada. Tjejen tittade förvånat på mig och sa: men VI har ingen pool, med en min som uttryckte att jag borde veta det. Jag frågade varför det satt skyltar i hotellet mot poolen och sa att jag läst på hemsidan att det fanns pool; nej men den tog vi bort för ett ÅR sen, kontrade hon.

Oh well, vad är väl en bal på slottet. Så medan jag var ute på galej så fick Kenny inte bada, men han fick njuta av en kväll med Tuva på ett riktigt tråkigt hotellrum i Enköping.

0

Tuvas tår!

​

​

0

Sleeping beauties!

Mina barn är så fantastiskt fina när de sover, de ser så fridfulla ut. Det kan förstås också bero på att jag förknippar deras sömn med att allt blir så lugnt och tyst. Det är väldigt sällan tyst hemma hos oss. Det kommer ljud ut ur Felix mun större delen av hans vakna tid, han klarar inte av att någon annan pratar om andra saker som inte har med honom att göra eller som involverar honom. OM han faktiskt skulle vara tyst för en stund så leker han garanterat med en leksak som låter istället. 

Nu är det i och för sig mycket roligt som kommer ut också, igår frågade han Kenny; vad tänker jag på?

I morse när vi åkte till dagis sa Felix att han smakade jordgubbe, det gjorde även mamma och Tuva. När jag frågade vad pappa smakar så blev svaret; senap.

0

Tuva Solan, fem månader!

Jag älskar den här bilden! Hennes busiga och medvetna blick, den luriga lilla munnen, för att inte tala om de små fingrarna! 

Hon höll mig vaken fler gånger i natt av någon anledning och då var jag sur men utöver det så är jag så kär i min lilla fina tjej. Dotter. Det ordet har jag inte använt hittills. Jag är förstås kär i min lilla kille också men det här inlägget handlar om Tuva.

Visst är hon fortfarande gnällig om hon inte får uppmärksamhet hela tiden eller får sitta nära Felix, det gillar hon, men om hon får som hon vill så är hon ett sånt charmtroll. När jag tittar på henne och säger hej så får jag tillbaka ett stort leende och kanske ett gurglande. Hennes leende får mig att smälta. 

När hon är uttråkad så pruttar hon med munnen. Hon har ett pruttande när hon leker och är nöjd men ett annat när hon börjar bli uttråkad.

Hon är så himla fin och jag älskar henne massor!

0

Mamma Mia vad november ser ut!

Jag skulle egentligen varit på en möhippa i lördags men dels var jag förkyld och sen kände jag inte för att åka ifrån Felix när han varit borta i nästan tre dagar och vi dessutom skulle lämna bort honom på söndagen. Någon vettig prioriteringsordning måste det vara för min lilla kärlek.

Istället lyckades vi övertala Felix att klippa sig. Han fick välja om jag skulle göra det eller om han ville gå till en salong och han valde salongen. 

Kenny tog ett varv med honom i godisbutiken för att visa vad han skulle kunna tänkas få om han genomförde klippningen och allt verkade vara på sin bana. I samma ögonblick som rakapparater snuddade vid hans hår så började han skrika högt; DET GÖR OOOOOOOONT! DET GÖR OOOONT! Så krängde han fram och tillbaka i desperata försöka att undvika apparaten. Frisören kämpade emot och klippte som aldrig förr, inte det minsta pedagogisk men han var snabb och stark. Felix kom faktiskt ut därifrån med en frisyr som nog var hyfsad jämnklippt, men det var verkligen inte hans egen förtjänst. Däremot så gjorde frisören förtjänst, jag tror klippningen gick på max fem minuter och det fick han 220kr för. 

I söndags lämnade vi Kattis med hennes huvudvärk och Felix på leklandet för att gå på hans kompis Mayas 5-års kalas och Tuva hemma hos mamma, sedan åkte jag och Kenny till Tyrol för att gå på Mamma Mia med Andrew och Emelie.

Jag är inte superimponerad av showen på Tyrol men det var roligt att få komma ut på lite vuxenlek i ett par timmar och få maten serverad. 

Mamma hade inte lika roligt hemma med Tuva som visade hur skrikig hon kan vara. Jag misstänker att både mamma och Tuva sov rätt gott den natten. Felix sov så djupt efter sitt vilda äventyr på leklandet så han fick sova kvar.

0

Biljett till snabbtåget!

Ser ni? Det är inte den helt hjälplösa bebisen längre. Fortfarande ganska mycket hjälplös förstås men nu händer det att hon träffar det hon vevar efter med händer och fötter.

Tiden springer iväg och jag blir lite rädd när det känns som att jag inte hinner med. Kenny tror att tiden kommer att lugna ner sig när barnen blir äldre. Jag tror han har fel!

Vi har fullt upp hela tiden med alla möjliga saker. Igår när vi åkte hem från en middag hos några vänner, helt färdig efter att Felix och Tuva härjat konstant, så tänkte jag att jag borde blivit lite salongsberusad av att dricka ett par glas vin, som jag gjort, men så kom jag fram till att jag hade nog inte tid att bli påverkad.

I fredags så var jag på jobbmöte med mina kollegor. Jag ammade halv åtta på morgonen och sen hade inte hon ätit förrän runt halv två. Det händer inte när jag är hemma med henne. -Hon ligger och jollrar och är glad, har varit det hela tiden, sa Kenny när jag ringde. Jaha, vad kul för er då! Jag börjar förstå varför många killar kanske inte ser helheten, för de får den inte. Det är som någon på jobbet sa; en bebis känner på sig när tuttarna är i huset.

Jag utmanade mig dessutom i helgen (förutom att köra cross i lervälling) genom att ge mig ut i snålblåsten på promenad med båda barnen. Felix fick sitta i vagnen och Tuva i Babybjörnen. Det svåraste är att komma ut, båda barnen ska kläs på, medan den ena skriker konstant. Sen ska jag också lyckas få på mig något och baxa ut hela gänget genom dörren. Hur klarar människor av att flera barn?! Skönt var det i alla fall men den lilla börjar bli lite tung nu när hon snart passerar sju kilo.

0

Mutbrott!


Bilden här ovanför fick jag till genom att muta Felix med en kaka, den säkraste metoden att få igenom något (men ändå en sällsynt muta). -Felix, om du sätter dig i löven och håller i din lillasyster så får du en kaka. Han fick två.

I morse var det liv på Felix igen. Jag låg i sängen och lyssnade på hela dramatiken, vilket jag gör varje morgon och bara väntar på att den ska väcka Tuva, vilket den gör. Allt Kenny gjorde var fel. Han ropade hej då till mig och då skrek Felix ”NEEEEEEEEEJ, JAG SKULLE SÄGA HEJ DÅ”. När Kenny öppnade dörren; NEEEEEEJ, JAG SKULLE! Då stängde Kenny dörren igen och då blev det; NEEEEEJ, JAG SKULLE STÄNGA!

Den långa versionen är likadan, fast med andra liknande utlösande faktorer. När Kenny till slut fick ut Felix och låste dörren så hörde jag ännu ett avgrundsvrål och dörrhandtaget som åkte upp och ner när Felix slet i det.

När han till slut lugnat ner sig och jag gått ut och öppnat dörren igen så hade Felix förvandlats till en mycket melodramatisk kille som, med tårar i ögonen, kramade och pussade mig och sa att han älskade mig, om och om och om igen. Det var som om han inte skulle få se mig på flera månader. – ”Mamma kramas. Jag äääälskar dig”. Kenny fick ett likadant avsked på dagis.

Strax efter lunch så lyckades jag komma ut ur huset också. Allt ska liksom klaffa för att man ska kunna gå ut, Tuva ska ha fått mat precis innan, gärna ha hunnit bajsa så att jag kan byta blöjan också, jag ska ha fått på mig kläder och borstat tänderna och fått i mig lagom med mat för att orka gå, fått ut vagnen från bilen, klätt på Tuva och så vidare. Sen ska hon sova i två timmar och det är oftast den biten som skiter sig.

Jag gick upp till trafikplats Glädjen, vilket resulterade i 7.31 km, lite för kort för dagsransonen eftersom jag blev hämtad där av Kenny, men ändå lite långt för en retur också. Kanske om Tuva blir lite mer nöjd av att åka vagn framöver.

0

Friskluft de luxe!

Mina benhinnorna säger ”aj aj, du har inte rört dig på ett år och plötsligt går du två mil på tre dagar”?! Men det var ju faktiskt så att det var en lövhög, precis halvvägs på milturen som var så perfekt för fotografering, så att jag var tvungen att gå dit igen.

Jag älskar bilden längst ner! Hon skrek visserligen både före och efter men hon gillar uppenbarligen uppmärksamheten framför kameran.

Bilden precis nedanför är när jag försöker amma Tuva. Hon tittar på mig på ett sätt som är så häftigt som jag försöker fånga. Även när hon är mitt uppe i sugandet och jag ler mot henne så kan hon släppa taget för att ge mig ett leende tillbaka, som om hon inte kan hålla sig.

Hon börjar bli en person nu som följer med lite mer i vad som händer runt omkring. Idag fick hon smakprov ur en påse med päron/mangoblandning som jag hällde på fingret och stack in i hennes mun, sedan högg hon efter mina fingrar.

På kvällen så skrek hon dock igen, kanske att magen inte var så förtjust över att få något annat än mjölk?! Annars så har hon i princip slutar skrika på kvällarna pga magont, hon verkar snarast ganska trött på kvällarna och somnar gärna samtidigt som Felix. Visst är hon fin?! ❤️

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑