Mina benhinnorna säger ”aj aj, du har inte rört dig på ett år och plötsligt går du två mil på tre dagar”?! Men det var ju faktiskt så att det var en lövhög, precis halvvägs på milturen som var så perfekt för fotografering, så att jag var tvungen att gå dit igen.

Jag älskar bilden längst ner! Hon skrek visserligen både före och efter men hon gillar uppenbarligen uppmärksamheten framför kameran.

Bilden precis nedanför är när jag försöker amma Tuva. Hon tittar på mig på ett sätt som är så häftigt som jag försöker fånga. Även när hon är mitt uppe i sugandet och jag ler mot henne så kan hon släppa taget för att ge mig ett leende tillbaka, som om hon inte kan hålla sig.

Hon börjar bli en person nu som följer med lite mer i vad som händer runt omkring. Idag fick hon smakprov ur en påse med päron/mangoblandning som jag hällde på fingret och stack in i hennes mun, sedan högg hon efter mina fingrar.

På kvällen så skrek hon dock igen, kanske att magen inte var så förtjust över att få något annat än mjölk?! Annars så har hon i princip slutar skrika på kvällarna pga magont, hon verkar snarast ganska trött på kvällarna och somnar gärna samtidigt som Felix. Visst är hon fin?! ❤️