Jag älskar den här bilden! Hennes busiga och medvetna blick, den luriga lilla munnen, för att inte tala om de små fingrarna! 

Hon höll mig vaken fler gånger i natt av någon anledning och då var jag sur men utöver det så är jag så kär i min lilla fina tjej. Dotter. Det ordet har jag inte använt hittills. Jag är förstås kär i min lilla kille också men det här inlägget handlar om Tuva.

Visst är hon fortfarande gnällig om hon inte får uppmärksamhet hela tiden eller får sitta nära Felix, det gillar hon, men om hon får som hon vill så är hon ett sånt charmtroll. När jag tittar på henne och säger hej så får jag tillbaka ett stort leende och kanske ett gurglande. Hennes leende får mig att smälta. 

När hon är uttråkad så pruttar hon med munnen. Hon har ett pruttande när hon leker och är nöjd men ett annat när hon börjar bli uttråkad.

Hon är så himla fin och jag älskar henne massor!