Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Nu tror ni säkert att vi är utsläppta från sjukhuset sedan flera dagar tillbaka och det kan man ju tro. Sanningen är dock dessvärre sån att vi fortfarande är kvar.
Sedan sist så har dom tagit ännu flera prover och dessutom gjort ultraljud på mina njurar utan att hitta något knas.

Idag fick jag dock tillåtelse att gå med mina egna fungerande ben ner till restaurangen för att äta en romantisk lunch med Kenny.. Lilla Skrutt ställde upp på oss och lät oss äta hela måltiden utan att ge ifrån sig ett knyst.

Han är väldigt skötsam måste jag säga och han är generös nog att låta oss sova på nätterna. Han vaknar oftast en gång per natt och när jag visar honom tutten så blir han nöjd och så somnar vi båda om efter en stund och vaknar runt klockan åtta, nio.

Personalen frågade idag om vi har barn sedan tidigare eftersom vi är så avslappnade. Jag hävdar att vi inte vet bättre men det känns skönt att höra ändå.

Nu sa ena läkaren idag att vi troligtvis skulle få åka hem eller få permission imorgon. Dom verkar ha uteslutit att det skulle vara något fel med mig som behöver behandlas akut i alla fall och nu börjar dom få ordning på medicineringen.
Men, jag tror det först när jag ser det!

Igår när vi packade in skrutten i bilen och åkte till Danderyds sjukhus för en sista koll av mitt blodtryck så tänkte jag på hur skönt det kändes att jag inte behövde oroa mig för att bli inlagd mer.
Tji på mig kan man säga!

Trycket var uppe i en ny rekordnivå för mig och barnmorskorna lät mig inte ens gå in till läkaren, utan han fick komma in i rummet där jag låg istället.
Inom kort så hade dom stoppat i mig massa piller och jag blev tillsagd att bara ligga still och vila tills dom gjort klart en säng på akutavdelningen. Inom loppet av en timme så hade dom mätt trycket fem gånger och en redig huvudvärk höll på att utvecklas.
Snacka om en oväntad vändning.

När vi kom upp till vårt nya rum så fortsatte mätningarna. En läkare kom in och frågade ut mig om olika symptom och meddelade att dom inom kort skulle göra ett EKG på hjärtat för att utesluta att problemet låg där.
Det här var rätt skrämmande även för mig, bara tanken på hur allvarligt dom tog på det här gjorde mig himla rädd också. Nu hade dessutom huvudvärken eskalerat så pass att jag började bli redo att skänka bort den delen av kroppen.

Sköterskorna fortsatte att proppa i mig läkemedel för huvudet och trycket utan egentligen något resultat.
När de gjort en EKG som inte visade några problem så gjorde hjärtläkaren ännu fler tester för att utesluta stroke, tror jag.
När han var nöjd så skrev han en remiss till röntgen istället, nu skulle huvudet in på skiktröntgen för kontroll istället.

Så strax efter att han lämnat så tog dom min säng och körde ner mig på röntgen. Även detta gick problemfritt och dom hittade inga konstigheter.

Nu började klockan bli ganska sent. Kenny hade redan börjat snarka bredvid mig men min huvudvärk gav mig ingen vila alls. Sent på kvällen när jag fått ännu mer värktabletter som var verkningslösa så gick Kenny ut och pratade med sköterskorna och fick dom till att ge mig något litet piller som till slut gav mig möjlighet att sova.

I och med att jag haft så svårt att sova så struntade dom därför i att väcka mig var fjärde timme för att göra sina kontroller och det var jag sjukt tacksam för i morse när vi alla vaknade hyfsat utvilade vid halv nio.
Ena sköterskan hade dessutom suttit och läst på om ena modellen av blodtrycksmedicinen jag fått och kommit fram till att det troligtvis var den som gett mig huvudvärken. Skönt att veta innan jag stoppat i mig ett nytt!!

Dagen gick sedan åt till att ligga i sängen och ha tråkigt. Skrutten är dock ganska bra på att underhålla med sina miner. Jag kan inte låta bli att skratta när han kör hela sin repertoar av minspel. Han är fantastisk!
Nu återstår att se om dom kommer att släppa hem oss idag eller inte….

Igår var en sådan där dag som startade tungt och liksom aldrig blev lättare. Jag mådde lite pyton redan när jag vaknade och var övertygad om att det även skulle synas på mina provresultat på sjukhuset och hade därför mer eller mindre räknat med att det skulle bli ännu en helg på Hotell Danderyd. Men så blev det inte. Värdena var förstås inte bättre men dom var inte sämre heller!

På kvällen så var det avtackningsmiddag för vår kära löneavdelning som nu byts ut mot ett nytt och externt företag. Detta är ett projekt som jag arbetat med under hela året och trots att projektet i sig varit spännande och utmanande så har det samtidigt varit enormt tungt eftersom det i sig har gjort att jag även fått vara med och säga upp mina fina och otroligt duktiga kollegor sedan nästan 15 år tillbaka.

Igår skulle dom alltså tackas av och trots att jag kände mig sängfärdig så kände jag inte att jag ville missa festen. Så, med lite smink och den sista oanvända mammaklänningen så trixade jag ner fötterna i mina stövlar (jag vet inte hur det gick till, men det gjorde mig glad) och åkte på fest med kollegorna.
Nu orkade jag såklart inte vara med så länge men det var väldigt trevligt att få träffa alla, äta gott och tävla i musikquizen innan jag gjorde en osynlig sorti hem till sängen.

Hör upp alla tjuvar – ni har vi gått och skaffat en tv igen efter lite mer än fem månader!
Det är inte så att vi tröttnat på att prata med varandra eller att tycker det är tråkigt med middagarna i köket istället för framför tvn, utan det handlar mer om att jag vill att vi ska kunna ligga i soffan och glo på en film någon gång ibland.

Jag trodde nog inte att det skulle vara jag som skulle tjata till mig en ny tv men så blev det alltså. Nu hoppas jag bara att jag inte kommer att få äta upp det för att Kenny fastnar framför apparaten i tid och otid.

Valet av tv var dock inte någon lätt sak. Kenny fick helt fria händer och stod och valde mellan flera värstingapparater upp till 65″ tills han till slut faktiskt valde en hyfsat normal tv som inte kostade 35.000 kronor! Vi är nog inga teknikfreaks som behöver det absolut senaste.

För ett tag sedan så spontanköpte jag dock en Apple-tv. Nu har vi kopplat in den men jag har faktiskt inte riktigt någon koll på vad vi ska ha den till, jag måste nog googla dess funktionalitet tror jag. Det är sånt jag kommer att ha tid med nu framöver när bebisen kommer….visst?!

Så här i läkarbesökstider som det är nu så får jag ju göra dom här mindre roliga undersökningarna också där man ska se hur pass redo livmoderhalsen är och så vidare. Här blir upplevelsen lite olika beroende på hur försiktig eller stressad läkaren är, men jag har som sagt varit med om roligare saker än just dom besöken.

Det jag kom att tänka på apropå det här var det komiska i nakenheten här. Jag har för länge sedan tagit upp frågan om man borde ta av sig strumporna eller inte, men inte kommit längre i frågan (men jag har nog oftast strumporna på mig).
Det jag reflekterar över nu är när jag är inne i läkarrummet och de drar för ett skynke till en hörna och säger: här kan du ta av dig.

Alltså, jag får ta av mig kläderna i fred men sen så ska jag traska halvnaken fram bakom skynket och lägga mig med hela härligheten i vädret rakt upp i läkarens ansikte?!
Vad är meningen med skynket? Är det om jag har fula trosor som jag skäms över mer än att gå runt som Kalle Anka inför främmande människor? Hur har dom tänkt?