Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Vi är en liten familj nu och vi är så kära i vårt lilla underverk!
Nu verkar han dessutom fått upp energin för att äta (och bajsa). I natt väckte han oss ett par gånger och när det handlade om amning så tog jag det och sen tog Kenny över när han skulle tillmatas, bytas blöja och senare för allmänt killsnack.

Igår kväll så sa läkaren att dom tänkte skicka hem oss under fredag förmiddag. Även fast det kändes lite läskigt så lockade ändå tanken på att få vara hemma och slippa ha folk springandes in i rummet hela tiden. Jag vet inte hur många gånger dom är inne på en dag, första besöket börjar någonstans runt sex på morgonen och sista besöket är tre på natten. Ja, alltså är det ju egentligen aldrig något slut på besöken.

Men i natt är en sköterska kom klockan tre och frågade om hon skulle sköta tillmatningen så var det inga problem att tacka ja till det. Tillmatning är alltså den extra matning som vi ger skrutten. För att inte förstöra hans teknik på amningen så ska dessa extra milliliter matas med en liten kopp, och det är en konst bara det.

Annars innehåller besöken från barnmorskorna/läkarna gulsotstest, sockermätning, blodtrycksmätning, utlämning av mediciner, mätning av ev feber, blodprov, barnläkare, hörselprovstagning, städerskor och så vanliga ronden förstås.

Igår kväll så kom dessutom olika läkare för ”utsamtalet” inför hemgång. När man fått kejsarsnitt så är det tydligen större risk för blodproppar vilket gör att man förutom all annan medicin måste ta blodförtunnande sprutor i benet i en vecka och detta fick jag lära mig att göra själv. Snacka om en stor uppgift för en person som nästan svimmar vid synen av en spruta! Men jag nöp mig riktigt hårt i benet för avleda mina egna tankar och så gick det.

Så efter ännu ett samtal i morse med en läkare så var vi fria att gå. All den information jag stoppades full av hoppas jag att Kenny tog till sig för det blev väldigt mycket där ett tag.
Kenny sköter det mesta just nu och är den som har kontroll på det allt.
Trots att jag med lite ansträngning kommer upp på benen så är jag inte speciellt rörlig. Det gör ganska ont fortfarande i magen även fast det blir bättre för varje dag som går men det är väldigt svårt att undvika att använda magmusklerna.

Hem kom vi till slut i alla fall och det var skönt. Plutten var ganska slutkörd han också efter dagen och sov den mesta av tiden på eftermiddag och kväll.
När Kenny på kvällen vrålade från badrummet, mitt uppe i sin första bajsolycka, så var det väldigt, väldigt jobbigt att vara sydd i magen.