Oj oj, vilken liten söt plutt vi har! Varje gång Kenny står vid skötbordet så skrattar han över bebisens minspel.
Första natten så sov vi alla tre sex timmar i sträck, med bebisen mellan oss. Det var väl först på morgonen, på onsdagen, som jag faktiskt var så klar i huvudet så att jag kunde studera underverket ordentligt.
Det var då smärtan i magen dök upp också! Alltså aj aj, vad ont det gör efter operation! Jag hade ju räknat med att vara uppe och hoppa en dag efter födseln men hoppsan, vad ont det kan göra bara att behöva resa sig upp från sängen! Första dagen stoppade dom i mig ett par doser morfin bara för att jag skulle kunna ta mig ur sängen, inte riktigt som jag planerat.

Som tur är så har Kenny tagit fixarrollen. Han har bytt alla blöjor, fixat mat till oss och sett till att både jag och bebis mår bra. I och med att plutten är så liten så har vi fått tillmata honom med kopp var tredje timme och även detta har Kenny ordnat.

Vi är båda helt tagna av vår lilla guldklimp och har svårt att smälta hur fin han är!

20130919-110849.jpg