Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Kategori

Aktiviteter

Livets första!

Idag ville Kenny kompensera sin ständigt (det ordet la jag till själv) återkommande frånvaro med lite familjetid och hade tänkt att ta med Felix på bio, hans första!

Vi var naturligtvis inte ute i god tid när vi drog hemifrån men Kennys lastbil går inte att påverka så mycket hastighetsmässigt så det blir vad det blir.

För att hämtningen på dagis skulle gå så snabbt och smidigt som möjligt så förberedde jag Kenny på vad Felix haft på sig när jag lämnade honom i morse så att han skulle få med sig samma tillbaka, dvs gul regnkappa, svarta stövlar, svart tjocktröja och sitt gula paraply.

När Kenny kom springandes till bilen, bärandes på Felix hade han en långärmad t-shirt och en blå bomullsjacka, alltså varken stövlar (eller skor), regnkappa eller paraply.

Jag frågade Kenny varför han inte tagit de kläder som jag berättat att Felix kommit dit i och då svarade han att han trodde att jag berättade om hans kläder för att han skulle känna igen Felix bland alla barn på gården. Är det inte lustigt hur olika vi tänker?!

I bilen berättade vi för Felix att han skulle få gå på bio och insåg rätt omgående att han inte hade en aning om vad vi pratade om. Han frågade lite trevande och hoppfullt om det var leklandet vi menade (han älskar lekland!) och jag försökte förklara att det var en stor salong med massa stolar och en jättestor tv som visade film men när vi kom till parkeringsgaraget så frågade han om det var bion så jag tror inte min förklaring gick hem.

Utanför biografen blev ögonen stora som tennisbollar när vi gick förbi allt godis men han nöjde sig ändå med popcorn. Jag pussade killarna hejdå, och rullade iväg med barnvagnen, ganska avundsjuk över att inte få vara med om Felix första biobesök. Men det var mitt val.

Tuva hade en trött dag idag och somnade ovaggade redan igår kväll.  Jag väckte henne i morse vid halv nio då vi åkte till dagis men så fort vi kom hem så somnade hon igen efter mat och sov till kl 13, och jag tror nästan att det var jag som väckte henne då när jag för nionde gången gick in till sängen för att kolla om hon verkligen inte vaknat än.

Tror ni hon sov under min ”egentid” i Mall of Scandinavia?! Jo tjena. I nästan två timmar gick jag runt med en skrikig Tuva på ena armen och vagnen i andra,  klibbig av svett och inte alls så fräsch som jag kände mig när vi åkte hemifrån. Så fort jag försökte lägga ner henne i vagnen så började hon skrika. Efter en stund så gav jag upp tanken på att få något uträttat, Tuva kunde inte bry sig mindre om mina önskemål med eftermiddagen.

Jag satt i soffan utanför salongerna när Kenny och Felix kom ut. Felix kom fram till mig, med armarna i kors, jättesur och sa med sin trotsigaste röst ”filmen är slut, jag vill ha mer”. Och popcorn ville han ha mer av också. Det gick knappt att prata med honom, han ville ha mer av allt! Kenny tog över bärandet av Tuva som naturligtvis somnade inom ett par minuter. Alltså va fan?!

Kenny berättade att han hade varit jätteimponerad av filmen, Hitta Doris. Till och med ljusslingorna i trappan i salongen var jättehäftiga. Första kvarten av filmen hade Felix bara tyckt ”wow” om allt. Det verkar också som att han hängde med i hela handlingen och kände med karaktärerna i filmen när de blev ledsna och glada.

Humöret var som sagt väldigt varierande efteråt och jag misstänker att han var väldigt trött efter att ha fokuserat på filmen i nästan två timmar. Argast och mest ledsen blev han dock när vi vägrade låta honom bada i inomhusfontänen i gallerian. Kenny sa åt honom att han inte kunde bada för ”du har ju kläder på dig”. Då började han genast klä av sig förstås. Vi lyckades manövrera bort honom därifrån och bestämde oss för att inte utmana ödet genom att äta på någon av restaurangerna där, ibland måste man veta sin gräns. Väl hemma så var Felix inte ett dugg svårsövd i alla fall. Inte jag heller.

Mors lilla Felix i skogen gick!

Idag tänkte Kenny ta med Felix upp till Uppsalas segelflygklubb eftersom han skulle flyga där men Kattis kom ut till mig så vi behöll Felix hos oss.

Planen var att Felix skulle somna i vagnen och få sin middagslur (varför heter det middagslur när det är lunch?) men Felix var inte med på noterna. Han tänker minsann inte gå miste om någonting, så när vi gick in i skogen och började plocka blåbär så var han vid vår sida, plockandes och ätandes. Han tycker att han ska få plocka sina blåbär ur våra hinkar och förstår inte alls varför vi inte går med på det.

Jag trodde nästan att det var för sent på säsongen för att hitta bär men vi fick med oss en hel del hem. Men herrejösses vad vi fick kämpa med vagnarna. Tuvas vagn är absolut ingenting att ta med i skogen! 

Hade jag varit lite klurig så hade jag såklart bytt de små framdäcken till de stora jag har liggandes men att ens komma utanför dörren upptar så mycket energi så såna där smarta tankar faller bort på vägen, men nästa gång ska jag komma ihåg det. Imorgon kommer jag definitivt ha träningsvärk efter allt kämpande. Men då kan jag sitta hemma och äta blåbär åtminstone.

Fest var det här!

Ja, vi hamnade på en fest i helgen igen! Kennys flygkompis hade födelsedags- och inflyttningsfest på södra sidan stan så vi drog dit i lördags för en trevlig stund.

Felix var med Kattis hemma hos mamma och Peter så att vi skulle få lite lugnare med bara ett barn. Det är dock ganska knepigt att slappna av med henne nu för hon är fortfarande inte nöjd på kvällarna.

Hennes skrik är inte lika hjärtskärande längre, vi märker att hon har det jobbigt med magen och gaser men inte alls på samma nivå nu för tiden. Men hon tänker ju inte sitta en kväll och vara nöjd för den delen, alltså turades vi om att gå runt och gunga på henne och äta en i taget. Oxfilé! Det var så länge sedan jag åt det så jag har nästan glömt bort hur gott det är. Jag kände mig som en varg när jag böjde mig djupt över tallriken och inte tittade upp förrän jag rensat tallriken på mat. Mums!

Värdparet råkade ha en elektrisk babygunga som de inte använder. Vilken fantastisk uppfinning! Varför har ingen upplyst mig om detta innan? Visserligen så inser jag nu att det som fungerar på ena ungen inte behöver fungera på andra men den här gungan har så bra funktioner så den bara måste fungera. Vi fick med oss den hem i alla fall, tillsammans med en Kenny som var rätt rund om fötterna efter en väldigt trevlig kväll. 

Dra och bada vilken dag!

​​
Vilken underbar sommardag! Det har ju varit fullt av fina sommardagar i år men det är ett fåtal som jag njutit lika mycket av som idag. 

Hösten kom ju för ett par veckor sedan som en käftsmäll, plötsligt så var det iskalla vindar och endast ensiffriga grader på termometern på nätterna. Jag var alltså övertygad om att badsäsongen gått mig förbi totalt. Senast igår satt jag ute en stund i solen men så fort solen gick i moln så blev jag en ispinne. Burr!

Idag hade jag ny tid hos frissan, garantifix, som jag väljer att kalla det. Medans jag faktiskt denna gång blev bra i håret så gick Kattis runt och rullade på Tuva.

När vi kom hem så var det tokvarmt! Luften stod helt still och svetten rann när jag kom ut efter att ha matat och lyckats söva Tuva. Kattis låg och stekte på bryggan så jag gick dit och beslöt mig för att doppa tårna. Förvånansvärt nog så var det inte så kallt som jag trott så jag drog av mig kläderna och hoppade i.

Herrejösses vad skönt det var!! Så fort jag kom upp så ville jag i igen, så jag badade igen och igen. Den här eftermiddagen blev värd så mycket för mig idag när jag fick bada. Härliga sommar som fortsatte en stund till!


Årets första (och enda?) kräftskiva!

I lördags så var vi på kräftskiva. Kenny hade en plan om att vi skulle ta en flygtur runt om i Sverige på förmiddagen men den planen dödade jag totalt, att försöka göra i ordning sig och familjen för att komma ut genom dörren kräver numera planering och tid. Visserligen så verkar Kenny ha flera timmar om dygnet än vi andra men jag var inte så sugen på att stressa runt som en dåre.

Så strax efter ett på lördagen började jag göra i ordning mig medans alla andra sov?!

Sen väckte jag dem en efter en. Ha, det kan ni tro. Vaknar en så vaknar alla. Sen skulle Felix ha lunch och kläs på och typ detsamma med Tuva och Kenny. Så strax innan tre så var vi faktiskt utanför dörren och instoppade i bilen. Vi kom till och med för tidigt till kräftfesten!

Felix gick igång på högvarv bland tre vilda och stora unghundar och fem andra barn. Jag älskar att komma till hem där de har staket runt tomten, jag kan slappna av lite bättre om jag vet att han i alla fall är inom tomtgränsen, och Felix också. Sen finns det förstås mycket Felix kan hitta på ändå men det busigaste han gjorde i lördags var nog bara att han snodde chips och salta pinnar från bordet och vilken unge skulle inte göra det? Sen att Kenny gjorde en praktvurpa med en hooverboard hållandes Tuva och Felix är en annan sak. Som tur var så fick Kennys rygg ta smällen istället för barnen. Men jag förstår att ni undrar vad han gjorde uppe på en hooverboard med barnen. Det gör jag också.

Det var så himla trevligt att gå sitta ner och umgås med vänner på ett sånt där normalt sätt där man inte behöver avbryta sig i varje mening för att säga åt Felix att inte göra si eller så. Jag känner ibland att jag inte ens går in i diskussioner för att jag vet att jag inte kommer få avsluta dem. Men den här kvällen bar Kenny runt på Tuva nästan hela tiden och jag fick umgås. Först vid två så drog vi oss hemåt och då var Felix förstås vaken men helt blank om ögonen och inte så pratglad. Efter en minut i bilen så sov han djupt. 

En behövd utekväll!

I helgen var Kenny och bogserade upp segelflygplan, både lördag och söndag. Som tur var så kunde mamma och Peter ta med Felix upp till Dalarna, det blir för mycket just nu att ta hand om båda barnen ensam. 

Tuva hänger ju mer eller mindre på mig hela tiden men hon vägrar att åka med mig i en babybjörn så därför blir jag ganska begränsad och när jag bär henne så vill Felix också bäras, kramas och bara vara med mig. Om hon somnar så är det ganska troligt att hon väcks ganska snabbt av Felix stoj och skrik. Igår kväll åkte Kenny iväg ett par timmar för att flyga och kolla sitt flygplan och då skrek Tuva typ konstant medan jag försökte göra henne nöjd och Felix försökte klättra upp i mitt knä hela tiden.

När jag väl fick Tuva att sova så gick vi för att borsta tänderna och då satte sig Felix på pottan för att bajsa och samtidigt så började Tuva skrika för att hon hade bajsblöja som skulle bytas. Så när Felix var klar så fick Tuva ligga och skrika medan vi borstade tänderna på Felix. När Felix låg i sängen så skrek Tuva hysteriskt och jag gick och bytte ännu en bajsblöja medan Felix låg och skrek från sängen. Tuva var dock så förbannad att hon fortsatte skrika trots ny blöja och Felix slet i mig för att få kramas. Ja, typ så. Sen blev Kenny sur för att han fick Tuva i famnen i samma ögonblick han klev innanför dörren!

Men det jag tänkte komma till var att vi i lördags fick till en spontanmiddag på Jungfrusunds marina med Kennys bröder, Tindra och Macke och DET var minsann supertrevligt och GOTT! Jag älskar att äta ute på restaurang. Vår första utekväll i år blev alltså en ljummen augustikväll på Ekerö. Vi måste verkligen använda oss bättre av sommaren och dess kvällar nästa år!

Felix på leklandet!

https://youtu.be/aBD1yk2SwlQ

Cirkus Solan på utflykt!

Välkommen till cirkusen! Herregud vilken virvelvind av kaos det är runt oss.

I söndags så tyckte Kenny att vi skulle bilpromenera, han är inte så mycket för att använda sina egna håriga ben, de sparar han kanske till något annat.

Jag ville att vi skulle ta med båda vagnarna eftersom Felix skulle ha sin tupplur men Kenny tittade på mig som om jag bett honom ta ner månen så Felix vagn fick stanna hemma men jag tänkte, nästan så högt så att han borde ha hört det, att du kommer få se minsann.

Väl framme i Vaxholm så sov ju Felix förstås och skulle fortsätta sova i en och en halv timme och nu hade vi ju inte hans vagn att lyfta över honom i, tadaaaa liksom, alltså fick vi klämma ner honom i Tuvas liggvagn och så fick Kenny bära henne.

Nu skulle alltså Felix sova så att jag och Kenny skulle kunna äta en lyxig lunch i lugn och ro. Tror ni att Felix var sugen på att sova med folk och båtar överallt?!

Lunch blev det men betydligt mer stressigt än jag tänkt och vi kom ut från restaurangen med en tvättpåse av filtar och diverse barnvagnsinredning eftersom jag, med Felix assistans, lyckades hälla ner en stor milkshake med grädde i vagnen när Felix sprätte iväg sugröret i mitt öga. Som tur var så låg inte Tuva i vagnen i alla fall. Alltid något!

Efter en tur med färjan över till Tynningö så var Felix nöjd i flera minuter innan han började skrika i stämma med Tuva. Två skrikande barn i en bil, tillfälligt parkerad i en bussficka, i väntan på att något ska hända, att någon ska tystna.

Tuva skriker inte alltid av en uppenbar anledning. Hon behöver inte vara hungrig eller våt i blöjan, hon kan skrika ändå, och det var precis det hon gjorde tills hon fick sitta i mitt knä, utanför bilbarnstolen och bilbältet. Paniken över att hon inte hade bälte dövade jag med att jag och mina syskon troligtvis åkt massor med gånger oskyddade. Ibland orkar jag bara inte, psykbrytet känns så nära när båda skriker samtidigt.

På väg norrut så pratade Kenny med sin kompis Chrille som bjöd över oss för att åka lite båt. Felix hade tjatat ända sen färjan att han ville åka mer båt så vi tackade genast ja.

Båten var en ganska stor och snabb variant (trots att vi höll hastighetsbegränsningen på 5 knop) och Felix satt som förstenad de första minuterna innan han försvann ner i ruffen för att busa. Vi åkte och köpte glass och puttrade tillbaka till bryggan, för övrigt bredvid ett av de gulligaste boenden som jag sett, precis nere vid vattnet.

Chrilles son, betydligt äldre än Felix, började bada, hoppandes från båten och bryggan. Felix blev jättetänd på idén och ville också. Vi slängde på honom en flytväst och avvaktade hans plan på att komma i. Eftersom den andra killen hoppade i från båten så skulle tydligen Felix också det. Som tur var så höll Kenny i Felix arm för när Felix faktiskt (?!) hoppade från båten och träffade ytan så vrålade han rakt ut. Kenny hann få upp honom när vattnet nått midjan men Felix var SÅ arg över att vattnet var så kallt. Han skrek och skrek, förnärmad! Så tystnade han plötsligt, sket av sig de blöta kallingarna och ställde sig och kissade rakt ner i vattnet där den andra killen badade.

För lite sömn, ett kallt bad eller sockerchocken från glassen, Felix studsade i alla fall fram, hängde i kedjorna från takrännorna på huset, länsade röda vinbärsbuskarna och blev jagad och nafsad på av Chrilles valp. Vi försökte göra en så snabb sorti vi kunde med en unge som inte ville åka hem.

Så, jag menar inget illa när jag säger att det är sjukt skönt med måndag igen men då har jag bara en skrikunge åt gången dagtid.

Semestertider!

Nej, semestern är väl i slutfasen för många och hos oss råder det fortfarande tveksamhet om det blir någon. Men det är väl aldrig för tidigt för att planera kommande semestrar?!

Vi har en hel del vänner som har båt och för ett tag sedan kom det på tal när vi låg i sängen och skulle sova. Kenny grymtade något om att det är så galet mycket att göra när man har båt och att det inte är värt besväret. Han har ju i många år lyft upp och ner båtar under vår och höst när han hade sin kranbil och därför bara sett det jobbiga med båt, och liksom glömt bort allt det härliga.

Jag svarade honom ungefär så; du har glömt hur skönt det är att vara ute på sjön! Friheten, tystnaden och det underbara i att kunna bada hel tiden, jag saknar det enormt mycket!

Sen började Kenny leta båtar. Det har inte bara med min lust för båtar att göra förstås för trots allt jobb med båt så har han ändå haft en dröm om att åka Göta kanal, och då behöver man ju en båt.

Mina krav för att åka Göta kanal har varit att man måste kunna åka i dåligt väder också, den måste ha toalett, sängplats och matlagningsmöjligheter så att vi inte behöver äta ute. Så nu letar han efter en sån båt. 

I kväll åkte vi till Vaxholm för att spana på lite båtar och kom fram till att vi i alla fall inte skulle köpa de större varianterna som fanns på Kennys blocketlista. Så tänkte nog inte Jan Emanuel Johansson, för han låg förtöjd i Vaxholms hamn idag med en båt stor nog för hela släkten. Jisses vilka schabrak det finns! Vi får väl se vad som händer, kanske får jag användning av min Helly Hansenjacka trots allt.

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑