Idag ville Kenny kompensera sin ständigt (det ordet la jag till själv) återkommande frånvaro med lite familjetid och hade tänkt att ta med Felix på bio, hans första!

Vi var naturligtvis inte ute i god tid när vi drog hemifrån men Kennys lastbil går inte att påverka så mycket hastighetsmässigt så det blir vad det blir.

För att hämtningen på dagis skulle gå så snabbt och smidigt som möjligt så förberedde jag Kenny på vad Felix haft på sig när jag lämnade honom i morse så att han skulle få med sig samma tillbaka, dvs gul regnkappa, svarta stövlar, svart tjocktröja och sitt gula paraply.

När Kenny kom springandes till bilen, bärandes på Felix hade han en långärmad t-shirt och en blå bomullsjacka, alltså varken stövlar (eller skor), regnkappa eller paraply.

Jag frågade Kenny varför han inte tagit de kläder som jag berättat att Felix kommit dit i och då svarade han att han trodde att jag berättade om hans kläder för att han skulle känna igen Felix bland alla barn på gården. Är det inte lustigt hur olika vi tänker?!

I bilen berättade vi för Felix att han skulle få gå på bio och insåg rätt omgående att han inte hade en aning om vad vi pratade om. Han frågade lite trevande och hoppfullt om det var leklandet vi menade (han älskar lekland!) och jag försökte förklara att det var en stor salong med massa stolar och en jättestor tv som visade film men när vi kom till parkeringsgaraget så frågade han om det var bion så jag tror inte min förklaring gick hem.

Utanför biografen blev ögonen stora som tennisbollar när vi gick förbi allt godis men han nöjde sig ändå med popcorn. Jag pussade killarna hejdå, och rullade iväg med barnvagnen, ganska avundsjuk över att inte få vara med om Felix första biobesök. Men det var mitt val.

Tuva hade en trött dag idag och somnade ovaggade redan igår kväll.  Jag väckte henne i morse vid halv nio då vi åkte till dagis men så fort vi kom hem så somnade hon igen efter mat och sov till kl 13, och jag tror nästan att det var jag som väckte henne då när jag för nionde gången gick in till sängen för att kolla om hon verkligen inte vaknat än.

Tror ni hon sov under min ”egentid” i Mall of Scandinavia?! Jo tjena. I nästan två timmar gick jag runt med en skrikig Tuva på ena armen och vagnen i andra,  klibbig av svett och inte alls så fräsch som jag kände mig när vi åkte hemifrån. Så fort jag försökte lägga ner henne i vagnen så började hon skrika. Efter en stund så gav jag upp tanken på att få något uträttat, Tuva kunde inte bry sig mindre om mina önskemål med eftermiddagen.

Jag satt i soffan utanför salongerna när Kenny och Felix kom ut. Felix kom fram till mig, med armarna i kors, jättesur och sa med sin trotsigaste röst ”filmen är slut, jag vill ha mer”. Och popcorn ville han ha mer av också. Det gick knappt att prata med honom, han ville ha mer av allt! Kenny tog över bärandet av Tuva som naturligtvis somnade inom ett par minuter. Alltså va fan?!

Kenny berättade att han hade varit jätteimponerad av filmen, Hitta Doris. Till och med ljusslingorna i trappan i salongen var jättehäftiga. Första kvarten av filmen hade Felix bara tyckt ”wow” om allt. Det verkar också som att han hängde med i hela handlingen och kände med karaktärerna i filmen när de blev ledsna och glada.

Humöret var som sagt väldigt varierande efteråt och jag misstänker att han var väldigt trött efter att ha fokuserat på filmen i nästan två timmar. Argast och mest ledsen blev han dock när vi vägrade låta honom bada i inomhusfontänen i gallerian. Kenny sa åt honom att han inte kunde bada för ”du har ju kläder på dig”. Då började han genast klä av sig förstås. Vi lyckades manövrera bort honom därifrån och bestämde oss för att inte utmana ödet genom att äta på någon av restaurangerna där, ibland måste man veta sin gräns. Väl hemma så var Felix inte ett dugg svårsövd i alla fall. Inte jag heller.