Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Öppna sök
Kategori

Aktiviteter

Båt, bakelser och batterier!

Kenny har varit ledig i två veckor under min sjukskrivning och tappat bort arbetslusten och blev därför hemma den här veckan också. Nej riktigt så är det inte, varje gång Kenny varit ledig en längre tid får han ångest över att börja jobba men så fort han sätter sig i lastbilen så inser han att han saknat den. Nu i veckan skulle hans lastbil in på service så då passade vi på att åka båt.

Det är ju lite kallt på nätterna nu men eftersom vi har dieselvärmare i båten så behöver inte vi vara rädda för att frysa, kan man tycka. Men när vi la till vid ”den förbjudna stranden” i tisdags kväll och satte på värmaren när vi skulle sova så fungerade inte den mer än ett par minuter på grund av för lite ström i batterierna, så natten blev lite småkylig.

Batterierna hade till och med dragit ut sig så pass att båten inte startade på morgonen och det blev lite nervöst ett tag. Kenny hade dock med sig sitt laddningspack, inköpt för noll och ingenting (billigt i alla fall) från kinaappen Wish, och den lilla manicken lyckades starta V8-motorn. Fantastiskt!

Vi åkte och plockade upp Kattis på bryggan vid Träkvista och puttrade ut mot Taxinge slott i Strängnäs. Vädret är verkligen underbart, det är slutet av September och man kan sitta i bikini (om jag haft med den) i båten och fortfarande svettas. Vattnet är 16-17 grader så det skulle till och med gå att bada om man verkligen, verkligen var sugen.

I Taxinge så åt vi, såklart! Jag såg framför mig att jag skulle fylla en hel tallrik med bakelser och kakor men jag lyckades inte ens välja två godbitar, till min besvikelse. Om det finns för många val så slår det över för mig. Vi var dessutom så vuxna så att vi åt mat först! Å andra sida så tycker jag inte att fiket har lyckats så bra. Om man lever på att vara ett fik med otaliga bakverk så tycker jag att bakverken skulle vara WOW, men det är de inte. Till exempel så var dammsugaren vi köpte på ICA häromdagen betydligt godare än den Kenny köpte på fiket. Men, det är inte alltid så lätt att charma en sötsaksexpert som jag är. (Jag kommer säkert åka tillbaka till Taxinge igen ändå).

Det var fint och mysigt i Taxinge i alla fall och Felix fick tillfälle att plocka ekollon och gunga, vilket gjorde honom glad, men det där han sa på väg till fiket, ”jag älskar att sova” borde vi ha filmat för nu förnekar han att han sagt det.

Han säger så mycket roliga saker nu för tiden, det är något nytt varje dag. Igår så frågade jag Felix om han mådde bra, då slog han ut händerna åt sidan och sa ”nej jag mår inte bra, jag hostar hela tiden”. Han hostar ingenting…

0

Cross (from) my heart!

​

​
Idag haltar jag fram. Det värker i rumpan när jag sitter ner, mina lår viker sig när jag går i trappor och armarna smärtar när jag lyfter dem ovanför axlarna. Efter snart ett år av stillasittande och barnbakning så var det dags att röra på sig, crosskolan började.

För en tid sedan såg jag på Facebook att det fanns något som heter Crosskolan som välkomnade vuxna som barn. Jag skrev en kommentar till Kenny att ”det här verkar kul, det vill jag göra” och strax därefter så hade han anmält mig, överlycklig för att äntligen ha hittat en födelsedagspresent till mig. (Ni behöver inte gratulera mig nu, jag fyller alltså år i juni).

I söndags var det dags att köra cross och hela lilla familjen följde med för att titta. 

Jag fick lämpliga skydd och kläder och sedan en hoj, en 250, och blev visad ut på en liten, liten oval bana. Där körde jag ett par varv innan vi fick åka ut på stora banan.

Herregud! Jag trodde jag skulle dö redan under första varvet! Det var lerigt, halt, snäva böjar och små vertikala berg på banan som man skulle bestiga. Hojen reagerade dessutom på minsta beröring och sköt iväg så fort jag nuddade gasen. 

Efter att jag överlevt första varvet så tänkte jag att jag skulle klara ett till och ett till och ett till. Jag körde varv efter varv och blev modigare och modigare och kände till och med hojen lätta i ett par hopp och bakänden sladda i de leriga svängarna. 

Kenny och Felix stod och tjoade varje gång jag passerade dem, eller egentligen så tjoade/hejade Kenny på mig och Felix blev sur varje gång han gjorde det, han verkar dock ha snappat upp en del av det Kenny ropade till mig, vilket ni ser på filmen. 

Till slut så var jag helt färdig i kroppen och tänkte att jag skulle åka in och vila lite och när jag närmade mig slutet av banan så stod Kenny och vinkade in mig, då hade jag kört konstant i 45 minuter.

Jag var helt genomsvettig i kläderna och basturöd i ansiktet men kul var det. Och svårt! 

0

Helgfirande för oss alla!

​

I lördags så fyllde vår älskling tre år, fast vi hade inte tid med hans födelsedag då (förlåt Felix) eftersom Kenny tackat ja till att följa med några vänner till Grand hotel och gå på skaldjursbuffé, alltså firade vi den på söndagen istället.

Skaldjursbuffén var jättedyr, kanske inte värt så mycket som den kostade men vi hade det verkligen urtrevligt med vårt sällskap, helt barnfria eftersom vi lämnat en skrikande Tuva till Maria som hon fick bära runt på och en leksugen Felix som sysselsatte Ragnhild, så för oss var det en riktigt trevlig eftermiddag/kväll.

I söndags så hade vi förberett för Felix morgon med ballonger i taket och presenter på bordet. När han vaknade och kom ut i köket så sjöng vi för honom men då vände han om och marscherade in i sovrummet igen och kom inte ut förrän vi hämtade honom. Paketen och godiset verkade han uppskatta i alla fall.

Trots att vi inte var så många som firade honom på hans ”kalas” på eftermiddagen så fick han många presenter. Snacka om bortskämd! Felix blev himla glad för alla paket och gav oss dessutom tillåtelse till att sjunga ”ja må han leva”, en gång till. Efter mycket firande, ett stort sockerintag och ett par bråk så somnade han till slut, förhoppningsvis ganska nöjd och ännu ett firande på dagis att se fram emot. Tack igen för alla fina presenter!

0

Båtliv för cirkusen!

Vilken idyll va?! Familjen samlad i en båt för maximal njutning under ett par varma sensommardagar. Ja det kan man tro.

Kenny har nu tillbringat två och en halv månad med att Blocketsurfa båtar. Vi hade bestämt vilken sorts båt vi ville ha och när Kenny hittade en som uppfyllde alla kriterier så tog vi med oss ett båtproffs som fick följa med och titta på båten. 

I onsdags åkte vi in till stan för att göra affär, och åka båt förstås. 

Felix var all over, hans för närvarande  normala status. Båtnissen verkade inte skitimponerad av vår vilde som skrikandes hängde och klängde i allt under tiden vi skrev papper och fick instruktioner men å andra sidan så hjälpte det oss att få det hela överstökat lite snabbare så att vi kunde dra ut på sjön.

Felix flippade dock ut helt och hållet. Han kan ha haft sin jävligaste dag hittills i onsdags. Absolut ingenting vi gjorde eller sa var bra, det var snarare katastrof! Han var så arg och han skrek och skrek och skrek. 

Vi var mitt i ett storgräl när vi la till vid Brostugan för att lasta på packning som mamma och Peter kom med. När Felix plötsligt fick se mamma nere i båten så kom han av sig lite och då lyckades jag natta honom. Till och med Kenny, som har betydligt mer tålamod än jag, såg helt gråtfärdig ut den kvällen.

När båda ungarna till slut låg och sov bredvid varandra, som små änglar, bankade det plötsligt i båten och en surgubbe vrålade att vi skulle dra för här fick vi absolut inte ligga för natten. Så vi puttrade ut till en vik mitt emot Ängbybadet och la oss för att sova.

Torsdagen och fredagen blev betydligt bättre! Vi fick till och med njuta av finvädret och båten. Eller skeppet! Herregud vad båten är stor! Vi har alltså toalett med dusch, micro, en dubbelsäng fram och en bak, dieselvärmare och ett motorrum som man kan hoppa ner i! Bilden lite längre ner, där vi lagt till vid en uteservering visar ganska bra på hur stor båten är. Helt galet!

Kenny som varit extremt anti till båtliv är nu efter tre dagar på sjön redo att flytta in i båten, han älskar det. Jag med förstås! Jag har suttit bak i båten och tittat ner på vattnet som forsar fram under badbryggan och drömt om nästa sommar då jag ska bada rekordmycket! Åh så härligt!

0

Trist att leka i Bromma!


Välkommen till Andys i Bromma. Vårt nyaste bästaste 5500kvm. Ja, så står det på deras hemsida.

Kenny åkte idag iväg till Karlstad för att, ja gissa vad, flyga. I helgen anordnas Aerobatics SM som han ska delta i. Jag var sugen på att hänga med för att kolla tävlingen, som jag gjorde förra året, men Kenny såg det mest som en börda att ha mig med, då han skulle behöva ”roa” mig istället för att få vara i sin ”flygbubbla”. Alltså blev jag hemma.

Felix skulle vara med mamma och förkylda Peter i helgen. Eftersom det känns som att han har ganska stort behov av mig just nu så vill jag inte att han skulle vara utan mig, och vice versa för den delen, för länge så jag hämtade honom från dagis och åkte till det nya leklandet i Bromma där jag mötte upp Kattis.

Vi var jättepeppade inför besöket och hade stora förväntningar på Andys. Felix var dock betydligt mer nedtonad. Redan på dagis så sa fröknarna att han var väldigt trött.

Leklandet var inte bara tomt på folk utan även på lekalternativ. För er som inte varit på ett lekland så är det en hel värld utav klätterställningar med olika funktioner byggt både på höjd och längd. Det finns bollhav, rutschkanor, klätterväggar, piratskepp, linbanor, och så många saker som jag inte ens kan sätta namn på. Det är himmelriket för barn och för föräldrar också för den delen, speciellt för de som bara kommer och lämnar sitt barn och sitter i cafeterian under tiden utan att bry sig om vad deras ungar håller på med eller hur de beter sig.

Hur som helst så blev vi alla tre så besvikna över leklandet. Det var så litet och så tomt på aktiviteter, om man jämför med det vi brukar gå på. Klätterställningarna var smutsiga och det fanns inga soffor eller sittplatser för mig och Tuva att vänta vid medan Felix och Kattis lekte. Det fanns flera rum som de gjort till affär, veterinär, pizzeria, verkstad och så vidare men inga attiraljer att leka med.

Felix var inte heller på humör, allting var läskigt, han blev höjdrädd och ville inte ens åka rutschkana. När vi ätit middag hos mamma så gick vi en promenad med barnen i vagn och jag tror nästan att Felix tyckte det var betydligt mysigare än att vara på leklandet idag.

0

Vallentuna flygdag!

Nu var det väl flera dagar sedan jag pratade om flygplan? 

Igår var det flygdag med Lions på Vallentuna flygfält. Kenny skulle inte gå dit med oss utan åkte till Ekerö med Peter för att flyga dit med ”sitt” flygplan. I utbyte fick jag hjälp av mamma med mina små älskade monster.

Eftersom det blev en väldigt sen kväll efter båtresan så var det en yrvaken Solan som mamma mötte när hon kom vid halv elva. Jag slängde i mig frukost och på med paltor och så packade vi in oss i bilen med alla kan-tänkas-behöva-saker.

Det var MASSOR av folk på flygfältet! Helikoptrarna flög fram och tillbaka och turades om med flygplanen med att visa upp sig. 

Lite nedanför allt flygståhej fanns ett minitivoli som vi lät Felix roa sig med. Musiken dånade ut när vi gick dit, det gjorde ont i öronen av diskanten som skar genom luften och jag förstod inte hur alla kunde låta sina barn vistas i oljudet. Min hjälte tyckte samma sak och sprang bort till ljudbåset och fick dem att sänka musiken till en betydligt lägre nivå.

När Felix började bli uttråkad, trotsig och tyckte att han skulle skrika och slå mig så proppade vi i honom mat och började tänka på hemfärd. Tanken var att Kennys plan skulle köra lite uppvisning men vinden vände så Arlanda sa nej.

Lagom till att vi begav oss mot bilen så började regnet falla, som ett tydligt avslut på dagen. Men vi överlevde ännu en ”familjedag”, lite skakade men vid liv.

0

Stan är full av vatten. Åhåhåh vatten, lite grann i hatten.

Om man ska börja baklänges så slutade lördagen fint och mysigt. Jag tittade ner i ruffen på båten och såg min två hjärtan ligga och sova djupt bredvid varandra och tänkte ”jösses vad fina de är, hur kan jag ha fått två så otroligt fina ungar”?!

Vi fick låna Kennys kompis båt i lördags för en mysdag med familjen. De första fem minuterna satt Felix i ena sätet och förundrades över det mesta vi åkte förbi, sen började han röra på sig, lyfta på allt, kolla i alla skrymslen, och dra i det som gick och inte gick att dra i, troligtvis för att skapa sig en uppfattning om var han skulle börja. Sen började han.

När han för artonde gången hängde i toalettdörren och jag satt bredvid, hade precis avslutat meningen där jag förklarat varför han inte fick hänga i dörren och han gör det igen så blev jag arg, men Felix blev argare. Så vi hade en skrikfest. Bor ni i Saltsjöbaden så hörde ni nog den.

När jag blev vuxen igen så hade Felix eldat upp sig ordentligt och skrek för skrikandets skull, han kunde liksom inte hejda sig så han fick skrika så att svetten rann tills han sakta började komma tillbaka. Jag väntade tålmodigt tills han var redo att kramas och då kramades vi, utan att säga så mycket. Felix tittade djupt och länge i mina ögon och jag tittade tillbaka i samförstånd. No words needed.

Väl ute i farleden så såg jag regnet på avstånd. Kenny babblade om att det inte var något regn utan att det var ljust ”där borta”. Sen kom skyfallet. Det kom utan några förvarnande droppar, duschen bara slogs på ovanför oss och vi hivade så snabbt vi kunde in vagn, Tuva, väskor och påsar in i ruffen och försökte gömma oss själva under kapellet som vi tagit loss från båten när vi åkte från bryggan. Vattnet rann in i tröjan och längs armarna ner till kroppen när jag stod och försökte hålla fast kapellet mot fönsterrutan. Felix tyckte det var roligt med regnet och kapellet som fladdrade och mamma som morrade.

Det gick över, både vädret och morrandet. Kenny såg över båten och torkade sätena medan jag styrde oss igenom Djurgårdskanalen, som en idyll med gröna ängar, galopperande hästar, kossor som stod och betade, människor som joggade och säkert några kärlekspar som gick hand i hand, bara att jag inte såg dem.

Tanken var att vi skulle åka till Fjäderholmarna för en mysig middag så jag styrde dit och drog en lov runt ön för att se var allting låg. Jag har varit där någon gång förut för massor av år sedan men har inget minne av ön, eller att den är så pytteliten. Har jag kanske bara inbillat mig att jag varit där?!

Vi la till lite snyggt, inte så svårt eftersom vi var den enda båten i hela hamnen, och lastade ur ungar och vagn. Restaurangen som var öppen var Rökeriet och där beställde vi fiskgryta. Felix var vid det här laget väldigt trött och var nöjd över att få peta i sig lite pommes samtidigt som han tittade på Mumintrollet på mobilen. Tuva däremot höll ställningen genom att skrika så fort man satt still så det blev en vanlig middag, dvs att jag kastade i mig maten medan Kenny bar Tuva för att sedan byta av honom. Lyx för oss just nu är tanken på att få äta en middag tillsammans utan skrik eller stress.

När vi åkte från ön så var det lugn och ro i alla fall. Tuva fick mat och somnade i vagnen och Felix kröp in i ruffen med mobilen.

En av orsakerna till att vi åkte till stan var att vi fått tips från Kennys kompis att det skulle vara ett hejdundrande fyrverkeri utanför Grand på kvällen. Det var ett bröllop som skulle firas och en halv miljon skulle skjutas upp i luften?! Runt halv elva gick det igång och vi låg på första parkett.

Tuva låg nere med hörselkåpor och verkade inte höra något men låg och log mot takluckan när himlen lystes upp av alla färger. Jag hade varnar Felix om vad som skulle hända men han tyckte nog det var lite läskigt. När han istället sprang ner till ruffen och tittade genom takluckan han också så var han mycket mer nöjd och skrek ”igen” när sista kronan var smälld. 

Vi navigerade oss långsamt tillbaka i mörkret till den lilla bryggan vid det lilla fina huset i Saltsjöbaden. Väl där så sov båda barnen och vi kunde lasta av allt i lugn och ro innan vi bar barnen till bilen. Vi gillar att åka båt! 

0

Flyg fula fluga!

Varför stångar vi huvudet i väggen gång på gång på gång? Varför låser vi bara inte in oss och kommer ut om ett år eller två när Felix kommit ur trotsåldern?! Vi kan ju inte vistas bland folk.

Efter en förmiddag i en möteslokal i Kista med Tuva, min vikarie och min chef, där vi planerade för kommande år så skulle familjen åka till Uppsala segelflygklubb för att Kenny skulle bogsera segelflygplan. Tuva var för övrigt ganska skötsam under vårt fyra timmar långa möte. Hon är inte superförtjust i halvsena morgnar och sov förbi vårt strategisnack för HR närmsta året.

Kenny beskrev utflykten som en mysig familjeutflykt där det skulle finnas massor med saker att titta på och göra för Felix, så det behövde jag inte oroa mig för.

På flygfältet var vindarna starka men vädret var annars fint. Tuva var lite smågnällig men somnade efter en stund i vagnen och sov säkert en hel halvtimme. Felix började långsamt speeda upp sig och såg bilen som sin klätterställning, hängde i dörrhandtagen, kastade sten på bilen, drog och slet i alla spakar och knappar, lekte hoppborg i bakluckan och trampade runt på precis allt som låg i bilen, medan han proppade munnen full av innehållet från en påse bilar.

Kenny hade vid det här laget börjat bogsera flygplan och var endast tillgänglig ett par minuter åt gången när han var nere och vände. I samma ögonblick som han gick till planet och försvann så satte båda i gång och skrika.

När Tuva är arg och jag försöker trösta henne så ska Felix just precis då bäras eller sitta i mitt knä eller göra något som han absolut inte får. När jag försökte lugna ner henne för att se om hon ville amma så skulle Felix sitta i mitt knä. Tuva är av en känslig karaktär, så när hon är arg, även om det beror på hunger så måste jag först få henne lugn genom att gunga henne och med överdrivet glad och barnslig röst peppa henne genom att tala om att allt är bra och att det inte är någon fara och så vidare. Sen, i rätta ögonblicket, så kan jag snabbt hiva fram bröstet och stoppa in det i hennes mun, innan hon hinner bli arg igen. Fast ibland så är hon inte hungrig så då blir hon ännu argare av att få en tutte i munnen.

Vid klockan fyra så började jag titta på klockan och när klockan började närma sig sju så var jag trasig. De fyra killarna på marken försökte hjälpa mig med att distrahera den skrikande Felix men de var nog rätt glada över att det inte var just deras fru med arga barn som var där just då.

När klockan passerat åtta så satt vi alla i bilen, tomma i själen, tokslut, hungriga, tomma på ord och arga som ett bi. Okej, mest jag kanske. Felix satt tyst och nöjd och tittade på Musse Pigg, Tuva sov och Kenny insåg nog att det var bäst att inte prata med mig. Hur som helst så förstod han nog att det var smart att få i mig lite mat så en hamburgare senare så började jag andas i alla fall.

Det var ingen av oss som var så svårsövd igår kväll.

Har jag förresten berättat att vi ska ut på familjeutflykt både på lördag och söndag?

0

Förekommen!

Blogginlägget var färdigt, skrivet i stunden då jag var som mest irriterad, bitter och arg. Det är förlösande att få skriva av sig, men när jag skriver arga inlägg så brukar jag vänta med att publicera dem för att se om jag fortfarande vill lägga ut dem nästa dag. 

Nu förekom han mig, utan att veta vad jag skrivit och sparat som utkast, den där jäkla Kenny. Skit också! Så fint! ❤️

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑