Kenny har varit ledig i två veckor under min sjukskrivning och tappat bort arbetslusten och blev därför hemma den här veckan också. Nej riktigt så är det inte, varje gång Kenny varit ledig en längre tid får han ångest över att börja jobba men så fort han sätter sig i lastbilen så inser han att han saknat den. Nu i veckan skulle hans lastbil in på service så då passade vi på att åka båt.

Det är ju lite kallt på nätterna nu men eftersom vi har dieselvärmare i båten så behöver inte vi vara rädda för att frysa, kan man tycka. Men när vi la till vid ”den förbjudna stranden” i tisdags kväll och satte på värmaren när vi skulle sova så fungerade inte den mer än ett par minuter på grund av för lite ström i batterierna, så natten blev lite småkylig.

Batterierna hade till och med dragit ut sig så pass att båten inte startade på morgonen och det blev lite nervöst ett tag. Kenny hade dock med sig sitt laddningspack, inköpt för noll och ingenting (billigt i alla fall) från kinaappen Wish, och den lilla manicken lyckades starta V8-motorn. Fantastiskt!

Vi åkte och plockade upp Kattis på bryggan vid Träkvista och puttrade ut mot Taxinge slott i Strängnäs. Vädret är verkligen underbart, det är slutet av September och man kan sitta i bikini (om jag haft med den) i båten och fortfarande svettas. Vattnet är 16-17 grader så det skulle till och med gå att bada om man verkligen, verkligen var sugen.

I Taxinge så åt vi, såklart! Jag såg framför mig att jag skulle fylla en hel tallrik med bakelser och kakor men jag lyckades inte ens välja två godbitar, till min besvikelse. Om det finns för många val så slår det över för mig. Vi var dessutom så vuxna så att vi åt mat först! Å andra sida så tycker jag inte att fiket har lyckats så bra. Om man lever på att vara ett fik med otaliga bakverk så tycker jag att bakverken skulle vara WOW, men det är de inte. Till exempel så var dammsugaren vi köpte på ICA häromdagen betydligt godare än den Kenny köpte på fiket. Men, det är inte alltid så lätt att charma en sötsaksexpert som jag är. (Jag kommer säkert åka tillbaka till Taxinge igen ändå).

Det var fint och mysigt i Taxinge i alla fall och Felix fick tillfälle att plocka ekollon och gunga, vilket gjorde honom glad, men det där han sa på väg till fiket, ”jag älskar att sova” borde vi ha filmat för nu förnekar han att han sagt det.

Han säger så mycket roliga saker nu för tiden, det är något nytt varje dag. Igår så frågade jag Felix om han mådde bra, då slog han ut händerna åt sidan och sa ”nej jag mår inte bra, jag hostar hela tiden”. Han hostar ingenting…