I söndags kväll åkte vi till båten. Vi hade precis fått leverans av fyra jämtländska kycklingar till vår höna som vägrat sluta ruva efter fem veckor på tomma ägg, innan vi packade ihop och drog.

Kenny föreslog att vi skulle sova i båten i vår hemmahamn och jag svarade "absolut inte, det tänker jag inte göra. Man sover inte i hamnen!".

När vi fått ungarna att sova och allting var inpackat i skåp och lådor så hade klockan passerat elva på kvällen, så vi sov i båten.

Våra vänner var ute i Sandhamn och väntade på att vi skulle dyka upp så när vi ätit frukost och fixat i ordning alla med kläder och tandborstningen så styrde vi kosan ut mot ön.

Gästbryggan i Sandhamn var fullbelagd. Vi blev mötta av en kille i gummibåt som var någon slags "entrévärd"; "stanna här ute så kommer jag tillbaka när det finns en plats ledig".

Efter en kvart kom han tillbaka och visade oss ett pyttelitet hål mellan ett par båtar. Med hjälp av båtfolk runtomkring så kom vi in i det lilla hålet utan att köra in i någonting. Men ett par tampar hade vi kanske kunnat förbereda innan vi gick in.

Felix vad supernöjd där han sprang runt och fångade fisk i håven med sina kompisar och vi var nöjda över att kunna släppa ögonen på honom för en stund och bara koppla av. Det finns hopp, även för oss.