Sök

Solans blogg – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Etikett

Båt

Snyggbåt!

Visst är den fin?! Jag har aldrig sett den utan kapell, den ser lite sportigare ut utan det stora gröna ”tältet”.  Nu behöver vi ”bara” en varm och solig sommar, så kanske vi slipper ha kapellet uppe. ☀️

Påskledighet – för andra kanske.

För oss som nyblivna båtägare så innebar påsken städning och tvättning av båten. Vädergudarna gav oss varsin plusgrad och ett ymnigt snöfall att leka med, så trots att vi hade på kupéfläkten i båten hela dagen så var det ändå kallt.

Dag två skulle båten rengöras på utsidan och visst fick vi sol men det var fortfarande lika kallt. Visserligen så fick Kenny nu igång bensinvärmaren i båten, men det hjälpte ju föga utomhus. Tyvärr så hade vi glömt kastrullerna hemma så även vattnet som vi tvättade med var kallt.

Dag tre stannade jag hemma med barnen  medan Kenny fortsatte att polera båten. Han och Chrille hade bestämt sig för sjösätta båten på måndagen, dag 4, så nu var det tydligen bråttom.

I kom båten i alla fall, ren och fin. Sen var påsken över. 

Mälaren runt!

När vi släppt av Kattis vid bryggan igår så tuffade vi vidare ut mot Färingsö. Eftersom vi inte vågar lite helt och hållet på att batterierna orkar dra runt värmen i båten så tänkte vi sno ström från Linus (Kennys bror) och Tindras brygga. Vi råkade dessutom ha sån tur att Linus åkte iväg och införskaffade pizza. 

Det här med mat är annars ett aber, Kenny tycker att mat är så oviktigt så varje gång jag pratar mat så säger han att han inte är hungrig. Med två aktiva ungar, läs skrikande, så är det inte helt enkelt att slänga ihop en middag bara sådär. Det känns som att det skrikande småfolket byter av varandra eller snarare eldar på varandra, dessutom så har de kommit överens om att inte sova samtidigt, vi ska ha att göra varenda sekund.

Kenny frågade idag när vi var hemma om det inte var meningen att man skulle känna sig utvilad efter semestern men jag tror att den tiden är förbi. Semester är när ett barn är på förskola och det andra barnet sover, eller att vara på jobbet.

För övrigt så måste jag tillägga att vi, Kenny, gjorde en jäkla snygg tilläggning med skeppet i hamnen idag igen. Det är fasiken trångt mellan raderna och då är det ingen dröm att backa in båten men det gick som sagt supert! 

Båt, bakelser och batterier!

Kenny har varit ledig i två veckor under min sjukskrivning och tappat bort arbetslusten och blev därför hemma den här veckan också. Nej riktigt så är det inte, varje gång Kenny varit ledig en längre tid får han ångest över att börja jobba men så fort han sätter sig i lastbilen så inser han att han saknat den. Nu i veckan skulle hans lastbil in på service så då passade vi på att åka båt.

Det är ju lite kallt på nätterna nu men eftersom vi har dieselvärmare i båten så behöver inte vi vara rädda för att frysa, kan man tycka. Men när vi la till vid ”den förbjudna stranden” i tisdags kväll och satte på värmaren när vi skulle sova så fungerade inte den mer än ett par minuter på grund av för lite ström i batterierna, så natten blev lite småkylig.

Batterierna hade till och med dragit ut sig så pass att båten inte startade på morgonen och det blev lite nervöst ett tag. Kenny hade dock med sig sitt laddningspack, inköpt för noll och ingenting (billigt i alla fall) från kinaappen Wish, och den lilla manicken lyckades starta V8-motorn. Fantastiskt!

Vi åkte och plockade upp Kattis på bryggan vid Träkvista och puttrade ut mot Taxinge slott i Strängnäs. Vädret är verkligen underbart, det är slutet av September och man kan sitta i bikini (om jag haft med den) i båten och fortfarande svettas. Vattnet är 16-17 grader så det skulle till och med gå att bada om man verkligen, verkligen var sugen.

I Taxinge så åt vi, såklart! Jag såg framför mig att jag skulle fylla en hel tallrik med bakelser och kakor men jag lyckades inte ens välja två godbitar, till min besvikelse. Om det finns för många val så slår det över för mig. Vi var dessutom så vuxna så att vi åt mat först! Å andra sida så tycker jag inte att fiket har lyckats så bra. Om man lever på att vara ett fik med otaliga bakverk så tycker jag att bakverken skulle vara WOW, men det är de inte. Till exempel så var dammsugaren vi köpte på ICA häromdagen betydligt godare än den Kenny köpte på fiket. Men, det är inte alltid så lätt att charma en sötsaksexpert som jag är. (Jag kommer säkert åka tillbaka till Taxinge igen ändå).

Det var fint och mysigt i Taxinge i alla fall och Felix fick tillfälle att plocka ekollon och gunga, vilket gjorde honom glad, men det där han sa på väg till fiket, ”jag älskar att sova” borde vi ha filmat för nu förnekar han att han sagt det.

Han säger så mycket roliga saker nu för tiden, det är något nytt varje dag. Igår så frågade jag Felix om han mådde bra, då slog han ut händerna åt sidan och sa ”nej jag mår inte bra, jag hostar hela tiden”. Han hostar ingenting…

Båtliv för cirkusen!

Vilken idyll va?! Familjen samlad i en båt för maximal njutning under ett par varma sensommardagar. Ja det kan man tro.

Kenny har nu tillbringat två och en halv månad med att Blocketsurfa båtar. Vi hade bestämt vilken sorts båt vi ville ha och när Kenny hittade en som uppfyllde alla kriterier så tog vi med oss ett båtproffs som fick följa med och titta på båten. 

I onsdags åkte vi in till stan för att göra affär, och åka båt förstås. 

Felix var all over, hans för närvarande  normala status. Båtnissen verkade inte skitimponerad av vår vilde som skrikandes hängde och klängde i allt under tiden vi skrev papper och fick instruktioner men å andra sidan så hjälpte det oss att få det hela överstökat lite snabbare så att vi kunde dra ut på sjön.

Felix flippade dock ut helt och hållet. Han kan ha haft sin jävligaste dag hittills i onsdags. Absolut ingenting vi gjorde eller sa var bra, det var snarare katastrof! Han var så arg och han skrek och skrek och skrek. 

Vi var mitt i ett storgräl när vi la till vid Brostugan för att lasta på packning som mamma och Peter kom med. När Felix plötsligt fick se mamma nere i båten så kom han av sig lite och då lyckades jag natta honom. Till och med Kenny, som har betydligt mer tålamod än jag, såg helt gråtfärdig ut den kvällen.

När båda ungarna till slut låg och sov bredvid varandra, som små änglar, bankade det plötsligt i båten och en surgubbe vrålade att vi skulle dra för här fick vi absolut inte ligga för natten. Så vi puttrade ut till en vik mitt emot Ängbybadet och la oss för att sova.

Torsdagen och fredagen blev betydligt bättre! Vi fick till och med njuta av finvädret och båten. Eller skeppet! Herregud vad båten är stor! Vi har alltså toalett med dusch, micro, en dubbelsäng fram och en bak, dieselvärmare och ett motorrum som man kan hoppa ner i! Bilden lite längre ner, där vi lagt till vid en uteservering visar ganska bra på hur stor båten är. Helt galet!

Kenny som varit extremt anti till båtliv är nu efter tre dagar på sjön redo att flytta in i båten, han älskar det. Jag med förstås! Jag har suttit bak i båten och tittat ner på vattnet som forsar fram under badbryggan och drömt om nästa sommar då jag ska bada rekordmycket! Åh så härligt!

Stan är full av vatten. Åhåhåh vatten, lite grann i hatten.

Om man ska börja baklänges så slutade lördagen fint och mysigt. Jag tittade ner i ruffen på båten och såg min två hjärtan ligga och sova djupt bredvid varandra och tänkte ”jösses vad fina de är, hur kan jag ha fått två så otroligt fina ungar”?!

Vi fick låna Kennys kompis båt i lördags för en mysdag med familjen. De första fem minuterna satt Felix i ena sätet och förundrades över det mesta vi åkte förbi, sen började han röra på sig, lyfta på allt, kolla i alla skrymslen, och dra i det som gick och inte gick att dra i, troligtvis för att skapa sig en uppfattning om var han skulle börja. Sen började han.

När han för artonde gången hängde i toalettdörren och jag satt bredvid, hade precis avslutat meningen där jag förklarat varför han inte fick hänga i dörren och han gör det igen så blev jag arg, men Felix blev argare. Så vi hade en skrikfest. Bor ni i Saltsjöbaden så hörde ni nog den.

När jag blev vuxen igen så hade Felix eldat upp sig ordentligt och skrek för skrikandets skull, han kunde liksom inte hejda sig så han fick skrika så att svetten rann tills han sakta började komma tillbaka. Jag väntade tålmodigt tills han var redo att kramas och då kramades vi, utan att säga så mycket. Felix tittade djupt och länge i mina ögon och jag tittade tillbaka i samförstånd. No words needed.

Väl ute i farleden så såg jag regnet på avstånd. Kenny babblade om att det inte var något regn utan att det var ljust ”där borta”. Sen kom skyfallet. Det kom utan några förvarnande droppar, duschen bara slogs på ovanför oss och vi hivade så snabbt vi kunde in vagn, Tuva, väskor och påsar in i ruffen och försökte gömma oss själva under kapellet som vi tagit loss från båten när vi åkte från bryggan. Vattnet rann in i tröjan och längs armarna ner till kroppen när jag stod och försökte hålla fast kapellet mot fönsterrutan. Felix tyckte det var roligt med regnet och kapellet som fladdrade och mamma som morrade.

Det gick över, både vädret och morrandet. Kenny såg över båten och torkade sätena medan jag styrde oss igenom Djurgårdskanalen, som en idyll med gröna ängar, galopperande hästar, kossor som stod och betade, människor som joggade och säkert några kärlekspar som gick hand i hand, bara att jag inte såg dem.

Tanken var att vi skulle åka till Fjäderholmarna för en mysig middag så jag styrde dit och drog en lov runt ön för att se var allting låg. Jag har varit där någon gång förut för massor av år sedan men har inget minne av ön, eller att den är så pytteliten. Har jag kanske bara inbillat mig att jag varit där?!

Vi la till lite snyggt, inte så svårt eftersom vi var den enda båten i hela hamnen, och lastade ur ungar och vagn. Restaurangen som var öppen var Rökeriet och där beställde vi fiskgryta. Felix var vid det här laget väldigt trött och var nöjd över att få peta i sig lite pommes samtidigt som han tittade på Mumintrollet på mobilen. Tuva däremot höll ställningen genom att skrika så fort man satt still så det blev en vanlig middag, dvs att jag kastade i mig maten medan Kenny bar Tuva för att sedan byta av honom. Lyx för oss just nu är tanken på att få äta en middag tillsammans utan skrik eller stress.

När vi åkte från ön så var det lugn och ro i alla fall. Tuva fick mat och somnade i vagnen och Felix kröp in i ruffen med mobilen.

En av orsakerna till att vi åkte till stan var att vi fått tips från Kennys kompis att det skulle vara ett hejdundrande fyrverkeri utanför Grand på kvällen. Det var ett bröllop som skulle firas och en halv miljon skulle skjutas upp i luften?! Runt halv elva gick det igång och vi låg på första parkett.

Tuva låg nere med hörselkåpor och verkade inte höra något men låg och log mot takluckan när himlen lystes upp av alla färger. Jag hade varnar Felix om vad som skulle hända men han tyckte nog det var lite läskigt. När han istället sprang ner till ruffen och tittade genom takluckan han också så var han mycket mer nöjd och skrek ”igen” när sista kronan var smälld. 

Vi navigerade oss långsamt tillbaka i mörkret till den lilla bryggan vid det lilla fina huset i Saltsjöbaden. Väl där så sov båda barnen och vi kunde lasta av allt i lugn och ro innan vi bar barnen till bilen. Vi gillar att åka båt! 

Cirkus Solan på utflykt!

Välkommen till cirkusen! Herregud vilken virvelvind av kaos det är runt oss.

I söndags så tyckte Kenny att vi skulle bilpromenera, han är inte så mycket för att använda sina egna håriga ben, de sparar han kanske till något annat.

Jag ville att vi skulle ta med båda vagnarna eftersom Felix skulle ha sin tupplur men Kenny tittade på mig som om jag bett honom ta ner månen så Felix vagn fick stanna hemma men jag tänkte, nästan så högt så att han borde ha hört det, att du kommer få se minsann.

Väl framme i Vaxholm så sov ju Felix förstås och skulle fortsätta sova i en och en halv timme och nu hade vi ju inte hans vagn att lyfta över honom i, tadaaaa liksom, alltså fick vi klämma ner honom i Tuvas liggvagn och så fick Kenny bära henne.

Nu skulle alltså Felix sova så att jag och Kenny skulle kunna äta en lyxig lunch i lugn och ro. Tror ni att Felix var sugen på att sova med folk och båtar överallt?!

Lunch blev det men betydligt mer stressigt än jag tänkt och vi kom ut från restaurangen med en tvättpåse av filtar och diverse barnvagnsinredning eftersom jag, med Felix assistans, lyckades hälla ner en stor milkshake med grädde i vagnen när Felix sprätte iväg sugröret i mitt öga. Som tur var så låg inte Tuva i vagnen i alla fall. Alltid något!

Efter en tur med färjan över till Tynningö så var Felix nöjd i flera minuter innan han började skrika i stämma med Tuva. Två skrikande barn i en bil, tillfälligt parkerad i en bussficka, i väntan på att något ska hända, att någon ska tystna.

Tuva skriker inte alltid av en uppenbar anledning. Hon behöver inte vara hungrig eller våt i blöjan, hon kan skrika ändå, och det var precis det hon gjorde tills hon fick sitta i mitt knä, utanför bilbarnstolen och bilbältet. Paniken över att hon inte hade bälte dövade jag med att jag och mina syskon troligtvis åkt massor med gånger oskyddade. Ibland orkar jag bara inte, psykbrytet känns så nära när båda skriker samtidigt.

På väg norrut så pratade Kenny med sin kompis Chrille som bjöd över oss för att åka lite båt. Felix hade tjatat ända sen färjan att han ville åka mer båt så vi tackade genast ja.

Båten var en ganska stor och snabb variant (trots att vi höll hastighetsbegränsningen på 5 knop) och Felix satt som förstenad de första minuterna innan han försvann ner i ruffen för att busa. Vi åkte och köpte glass och puttrade tillbaka till bryggan, för övrigt bredvid ett av de gulligaste boenden som jag sett, precis nere vid vattnet.

Chrilles son, betydligt äldre än Felix, började bada, hoppandes från båten och bryggan. Felix blev jättetänd på idén och ville också. Vi slängde på honom en flytväst och avvaktade hans plan på att komma i. Eftersom den andra killen hoppade i från båten så skulle tydligen Felix också det. Som tur var så höll Kenny i Felix arm för när Felix faktiskt (?!) hoppade från båten och träffade ytan så vrålade han rakt ut. Kenny hann få upp honom när vattnet nått midjan men Felix var SÅ arg över att vattnet var så kallt. Han skrek och skrek, förnärmad! Så tystnade han plötsligt, sket av sig de blöta kallingarna och ställde sig och kissade rakt ner i vattnet där den andra killen badade.

För lite sömn, ett kallt bad eller sockerchocken från glassen, Felix studsade i alla fall fram, hängde i kedjorna från takrännorna på huset, länsade röda vinbärsbuskarna och blev jagad och nafsad på av Chrilles valp. Vi försökte göra en så snabb sorti vi kunde med en unge som inte ville åka hem.

Så, jag menar inget illa när jag säger att det är sjukt skönt med måndag igen men då har jag bara en skrikunge åt gången dagtid.

Semestertider!

Nej, semestern är väl i slutfasen för många och hos oss råder det fortfarande tveksamhet om det blir någon. Men det är väl aldrig för tidigt för att planera kommande semestrar?!

Vi har en hel del vänner som har båt och för ett tag sedan kom det på tal när vi låg i sängen och skulle sova. Kenny grymtade något om att det är så galet mycket att göra när man har båt och att det inte är värt besväret. Han har ju i många år lyft upp och ner båtar under vår och höst när han hade sin kranbil och därför bara sett det jobbiga med båt, och liksom glömt bort allt det härliga.

Jag svarade honom ungefär så; du har glömt hur skönt det är att vara ute på sjön! Friheten, tystnaden och det underbara i att kunna bada hel tiden, jag saknar det enormt mycket!

Sen började Kenny leta båtar. Det har inte bara med min lust för båtar att göra förstås för trots allt jobb med båt så har han ändå haft en dröm om att åka Göta kanal, och då behöver man ju en båt.

Mina krav för att åka Göta kanal har varit att man måste kunna åka i dåligt väder också, den måste ha toalett, sängplats och matlagningsmöjligheter så att vi inte behöver äta ute. Så nu letar han efter en sån båt. 

I kväll åkte vi till Vaxholm för att spana på lite båtar och kom fram till att vi i alla fall inte skulle köpa de större varianterna som fanns på Kennys blocketlista. Så tänkte nog inte Jan Emanuel Johansson, för han låg förtöjd i Vaxholms hamn idag med en båt stor nog för hela släkten. Jisses vilka schabrak det finns! Vi får väl se vad som händer, kanske får jag användning av min Helly Hansenjacka trots allt.

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑