
Igår var en sådan där dag som startade tungt och liksom aldrig blev lättare. Jag mådde lite pyton redan när jag vaknade och var övertygad om att det även skulle synas på mina provresultat på sjukhuset och hade därför mer eller mindre räknat med att det skulle bli ännu en helg på Hotell Danderyd. Men så blev det inte. Värdena var förstås inte bättre men dom var inte sämre heller!
På kvällen så var det avtackningsmiddag för vår kära löneavdelning som nu byts ut mot ett nytt och externt företag. Detta är ett projekt som jag arbetat med under hela året och trots att projektet i sig varit spännande och utmanande så har det samtidigt varit enormt tungt eftersom det i sig har gjort att jag även fått vara med och säga upp mina fina och otroligt duktiga kollegor sedan nästan 15 år tillbaka.
Igår skulle dom alltså tackas av och trots att jag kände mig sängfärdig så kände jag inte att jag ville missa festen. Så, med lite smink och den sista oanvända mammaklänningen så trixade jag ner fötterna i mina stövlar (jag vet inte hur det gick till, men det gjorde mig glad) och åkte på fest med kollegorna.
Nu orkade jag såklart inte vara med så länge men det var väldigt trevligt att få träffa alla, äta gott och tävla i musikquizen innan jag gjorde en osynlig sorti hem till sängen.
Hör upp alla tjuvar – ni har vi gått och skaffat en tv igen efter lite mer än fem månader!
Det är inte så att vi tröttnat på att prata med varandra eller att tycker det är tråkigt med middagarna i köket istället för framför tvn, utan det handlar mer om att jag vill att vi ska kunna ligga i soffan och glo på en film någon gång ibland.
Jag trodde nog inte att det skulle vara jag som skulle tjata till mig en ny tv men så blev det alltså. Nu hoppas jag bara att jag inte kommer att få äta upp det för att Kenny fastnar framför apparaten i tid och otid.
Valet av tv var dock inte någon lätt sak. Kenny fick helt fria händer och stod och valde mellan flera värstingapparater upp till 65″ tills han till slut faktiskt valde en hyfsat normal tv som inte kostade 35.000 kronor! Vi är nog inga teknikfreaks som behöver det absolut senaste.
För ett tag sedan så spontanköpte jag dock en Apple-tv. Nu har vi kopplat in den men jag har faktiskt inte riktigt någon koll på vad vi ska ha den till, jag måste nog googla dess funktionalitet tror jag. Det är sånt jag kommer att ha tid med nu framöver när bebisen kommer….visst?!
Så här i läkarbesökstider som det är nu så får jag ju göra dom här mindre roliga undersökningarna också där man ska se hur pass redo livmoderhalsen är och så vidare. Här blir upplevelsen lite olika beroende på hur försiktig eller stressad läkaren är, men jag har som sagt varit med om roligare saker än just dom besöken.
Det jag kom att tänka på apropå det här var det komiska i nakenheten här. Jag har för länge sedan tagit upp frågan om man borde ta av sig strumporna eller inte, men inte kommit längre i frågan (men jag har nog oftast strumporna på mig).
Det jag reflekterar över nu är när jag är inne i läkarrummet och de drar för ett skynke till en hörna och säger: här kan du ta av dig.
Alltså, jag får ta av mig kläderna i fred men sen så ska jag traska halvnaken fram bakom skynket och lägga mig med hela härligheten i vädret rakt upp i läkarens ansikte?!
Vad är meningen med skynket? Är det om jag har fula trosor som jag skäms över mer än att gå runt som Kalle Anka inför främmande människor? Hur har dom tänkt?
Ja jag vet att det står vecka 38 den här veckan också, men det är lite förvirrande med plusdagarna hit och dit. För att vara extra tydlig så är det precis 14 dagar kvar till beräknad förlossning.
Mitt blodtryck verkar ha stabiliserat sig för tillfället vilket gjorde att jag blev hemsläppt från provtagningarna idag med dispens ända till på fredag, då jag ska göra ny kontroll. Det känns ganska skönt att man bor hyfsat nära sjukhuset med tanke på hur ofta jag fått springa där nu.
För övrigt så mår jag ganska bra. Jag sover helt okej på nätterna nu och även fast det är tungt att röra sig och det gör lite ont här och där så går det bra.
Även fast jag trodde att det skulle bli jobbigt att sluta arbeta så känner jag nu att det är ganska skönt att slippa stressen över att ha fått sin nattsömn och att behöva prestera och vara alert. Nu kan jag gå runt i min dimma och vara lagom seg och ta tupplurar lite då och då.

Det var ju bara en tidsfråga innan sjukhuspersonalen skulle dra in min frihet och det gjorde dom lagom till helgen. Klockan tio i fredags förmiddag så var jag och lämnade prover och när jag äntligen fick komma in till läkaren runt halv två så krävdes det två och en halv minut innan hon bestämt att jag skulle läggas in för övervakning.
Det finns så många roligare saker som jag skulle kunna tänka mig att göra istället för att ligga på ett sjukhusrum och ”bara vara”, samtidigt så är jag väldigt tacksam för att dom ser till så att ingenting dåligt händer med mig eller bebisen. Dom tar det verkligen på allvar.
När jag i lördags slog mitt egna rekord på högt blodtryck så var jag övertygad om att de inte skulle släppa ut mig igen förrän det är dags, men så kom vi till slut till rätta med medicineringen vilket gjorde att jag blev utskriven idag. Visserligen så måste jag åka in om det så skulle ila i lilltån men jag är ute just nu i alla fall! Efter två nätter i sjukhusbritsarna så behöver både min och Kennys rygg få sova i vår egen säng en natt.
















Senaste kommentarer