Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Öppna sök

Hypokondrisk treåring vill ha glass!

Om det här hade varit en normal blogg eller om mitt namn varit Camilla Läckberg så hade jag kunnat ställa frågor i mina inlägg om exempelvis udda barnproblem och påstå saker som jag kunde få svar på, åsikter om eller bara reaktioner i allmänhet. Men av någon anledning så verkar min blogg vara trasig på det sättet eller så är det mina läsare som är trasiga för kommentarsfältet gapar tomt och jag får härja fritt utan något som helst motstånd eller goda råd heller för den delen.

Felix har de tre senaste kvällarna kräkts när vi ätit middag. Första kvällen ursäktade vi honom med att han faktiskt ätit väldigt mycket mat. Andra kvällen kom det mest vätska så då sa vi att han fördruckit sig av vatten på dagis. Igår kväll så hann Felix knappt smaka på maten innan han kräktes och jag börjar misstänka att han gjort det till en grej nu.

Senaste tiden så har Felix varit svår vid middagarna. Vi får tjata och tjata för att påminna honom om att äta, vi måste mata honom och han försöker hela tiden smita ifrån bordet för att ”kramis mamma”, plocka upp Tuvas leksaker eller göra allt annat än att äta. 

Första kvällen han kräktes ville han ringa doktorn, så vi lät honom ringa FaceTimesamtal till Peter där Felix ställde kontrollfrågor som; Är du doktor Peter? Har du doktorväska och doktorbil? När han var nöjd så förklarade han att han var sjuk och att han behövde medicin för han hade kräkts.

Han leker doktor på dagis också så det kan vara så att han tar med sig leken hem, dessutom så kanske det är lite mysigt att vara sjuk för då får man ju ligga i soffan och titta på tv och få glass om man har tur. Dessutom så har han inga problem med att äta på dagis eller med kvällsgröten han får istället för middagen.

Han är ju en pottperiodare också. Han går bara och gör nummer två om han har tid eller kommer ihåg och aldrig på dagis, så jag tänkte att det kan vara förstoppning och parkerade honom därför på pottan med IPaden vilket resulterade i ett par rejäla ”banankorvar”. Jag är som sagt inte alls säker på att det här är något fysiskt men vi får väl se om det blir någon ändring. Plötsligt har middagarna blivit sådär spännande, man vet inte vad som ska hända utan man sitter med en hink och väntar på att Felix ansiktsuttryck ska förändras till kräkminen. Tänk vad roligt man kan ha det!

0

Bottennapp!

Glöm det där snacket om en sockerfri månad! Vilket trams!

0

Rör inte mitt fönster!

Vill man göra mig illa, då stänger man mitt sovrumsfönster när jag sover. Fy attan vad jag sover sunkigt när det är varmt i sovrummet.

Eftersom vi nu har en stor, motorvägsbred men framförallt ny och fin säng så tänkte jag att vi skulle skydda sängen från eventuella läckage, från barnen. Därför gick jag och köpte ett stort frottélakan med läckageskydd som jag la under madrasskyddet, men jag står inte ut! Det är som om det brinner i ryggen på natten!

Om vi dessutom har eldat i vår spis så får vi 25 graders värme i ett dygn efteråt och jag ägnar dagarna åt att försöka vädra ut värmen.

Men alltså, i natt trodde jag att Kenny hade stängt sovrumsfönstret och jag låg och funderade på hur han kunde göra så mot mig. Nu visade det sig visserligen att han inte hade gjort det, det är bara den där eländiga höstvärmen som motarbetar min sömn.

0

Sleeping beauties!

Mina barn är så fantastiskt fina när de sover, de ser så fridfulla ut. Det kan förstås också bero på att jag förknippar deras sömn med att allt blir så lugnt och tyst. Det är väldigt sällan tyst hemma hos oss. Det kommer ljud ut ur Felix mun större delen av hans vakna tid, han klarar inte av att någon annan pratar om andra saker som inte har med honom att göra eller som involverar honom. OM han faktiskt skulle vara tyst för en stund så leker han garanterat med en leksak som låter istället. 

Nu är det i och för sig mycket roligt som kommer ut också, igår frågade han Kenny; vad tänker jag på?

I morse när vi åkte till dagis sa Felix att han smakade jordgubbe, det gjorde även mamma och Tuva. När jag frågade vad pappa smakar så blev svaret; senap.

0

Ficklampskväll!

Mitt andra älskade barn är så stor! Vuxen i jämförelse med Tuva. Han kommer och frågar om han får kasta Tuvas använda blöjor i soptunnan (morgonbytet som ligger nedanför sängen), han stänger själv av tvn när det är läggdags, tömmer sin egen potta i toaletten, plockar upp Tuvas leksaker som hon tappar på golvet om och om igen. Han pekar på texten i tvättlappar, i tidningar och leksaker och frågar vad det står. Om det är ett ord som innehåller x så säger han att det står Felix.

Han har plötsligt blivit så stor! Två dagar borta i snökaoset och så kommer han hem och säger nya saker, nya fraser, han snappar upp allt. Hans humör har blivit så otroligt mycket bättte, jag kan inte ens komma ihåg sist han sa ”mamma jag är arg dig”. 

Skrikfesterna är sällsynta och när de inträffar och jag bär in honom på rummet så vill han att jag ska krama honom så fort jag släpper ner honom, istället för att han slår mig eller skriker ännu mer. Sen har han förstås en jäkla vilja och gör massa dumheter fortfarande men jämför man med en månad eller två sedan så är det ljusår bättre nu. Han och Kenny har fortfarande en del bråk och han verkar ha en liten mammaperiod nu men förhoppningsvis så växer det också bort.

Hans och Julias relation växer, när jag kommer och hämtar honom på dagis så är första reaktionen inte längre glädje, även om den kommer efter ett tag. Han vill inte åka hem, han vill stanna på dagis och leka med Julia. De minskade tiderna på dagis i och med att Tuva föddes är inte helt positivt i Felix ögon.

Ikväll hade de ficklampskväll på dagis. De hade hängt upp reflexer och en liten tipsrunda som vi skulle gå men så fort Felix fick syn på Julia så sprang han bara efter henne. Enligt Julias föräldrar så verkar känslorna vara besvarade, därhemma pratas det tydligen mycket Felix.

0

Tuva Solan, fem månader!

Jag älskar den här bilden! Hennes busiga och medvetna blick, den luriga lilla munnen, för att inte tala om de små fingrarna! 

Hon höll mig vaken fler gånger i natt av någon anledning och då var jag sur men utöver det så är jag så kär i min lilla fina tjej. Dotter. Det ordet har jag inte använt hittills. Jag är förstås kär i min lilla kille också men det här inlägget handlar om Tuva.

Visst är hon fortfarande gnällig om hon inte får uppmärksamhet hela tiden eller får sitta nära Felix, det gillar hon, men om hon får som hon vill så är hon ett sånt charmtroll. När jag tittar på henne och säger hej så får jag tillbaka ett stort leende och kanske ett gurglande. Hennes leende får mig att smälta. 

När hon är uttråkad så pruttar hon med munnen. Hon har ett pruttande när hon leker och är nöjd men ett annat när hon börjar bli uttråkad.

Hon är så himla fin och jag älskar henne massor!

0

Mamma Mia vad november ser ut!

Jag skulle egentligen varit på en möhippa i lördags men dels var jag förkyld och sen kände jag inte för att åka ifrån Felix när han varit borta i nästan tre dagar och vi dessutom skulle lämna bort honom på söndagen. Någon vettig prioriteringsordning måste det vara för min lilla kärlek.

Istället lyckades vi övertala Felix att klippa sig. Han fick välja om jag skulle göra det eller om han ville gå till en salong och han valde salongen. 

Kenny tog ett varv med honom i godisbutiken för att visa vad han skulle kunna tänkas få om han genomförde klippningen och allt verkade vara på sin bana. I samma ögonblick som rakapparater snuddade vid hans hår så började han skrika högt; DET GÖR OOOOOOOONT! DET GÖR OOOONT! Så krängde han fram och tillbaka i desperata försöka att undvika apparaten. Frisören kämpade emot och klippte som aldrig förr, inte det minsta pedagogisk men han var snabb och stark. Felix kom faktiskt ut därifrån med en frisyr som nog var hyfsad jämnklippt, men det var verkligen inte hans egen förtjänst. Däremot så gjorde frisören förtjänst, jag tror klippningen gick på max fem minuter och det fick han 220kr för. 

I söndags lämnade vi Kattis med hennes huvudvärk och Felix på leklandet för att gå på hans kompis Mayas 5-års kalas och Tuva hemma hos mamma, sedan åkte jag och Kenny till Tyrol för att gå på Mamma Mia med Andrew och Emelie.

Jag är inte superimponerad av showen på Tyrol men det var roligt att få komma ut på lite vuxenlek i ett par timmar och få maten serverad. 

Mamma hade inte lika roligt hemma med Tuva som visade hur skrikig hon kan vara. Jag misstänker att både mamma och Tuva sov rätt gott den natten. Felix sov så djupt efter sitt vilda äventyr på leklandet så han fick sova kvar.

0

Hjälp! Vad händer?

Jag kommer in på dagis och lägger Tuva på golvet, inpackad i sin åkpåse, medan jag klär av Felix ytterkläderna. Plötsligt hör jag ett högt pipande; NEEEEJ MEN ÅÅÅÅÅH, HEEEEEEEEEEJ, KAN MAN VARA SÅ LITEN?!

Jag tittar upp för att se vad som åstadkommer ljud som jag inte hört sedan Pernilla Wahlgren sjöng Piccadilly cirkus och möter blicken hos en annan förälder på avdelningen. NU förstår jag vad alla menar när man pratar om att vuxna pratar bebisspråk med barn. Men det här är inte bebisspråk, inte ens Tuva kommer upp i såna höga toner. Hon fortsätter och jag finner inga ord, jag är lamslagen, inte ett ljud kommer ur min mun, jag kan inte ens låtsas att le och fröken som står bredvid mig vänder sig bara om och går därifrån och lämnar mig till spektaklet. Som tur är så kräver Felix uppmärksamhet och jag kan ta mig därifrån. 

När jag sätter mig i bilen och ser att pipkvinnan går till sin bil så bestämmer jag mig för att jag ska sitta kvar i bilen nästa gång jag ser den stora blå amerikanaren på parkeringen.

Jag har en till sån person. När jag och mamma var på Mc Donalds för ett par månader sedan så stod det en kille i kassan som tog min beställning. Han var blank i ansiktet, stirrade oavbrutet på mig med stora galna ögon och ett enormt stort påklistrat leende under hela beställningen. Det kröp i hela min kropp och jag förstod inte om han drev med mig eller inte, jag ville bara bort därifrån. Fort! Han fick mig att vilja fly!

Igår när vi hade besiktigat bilen så åkte vi genom drive thru på McD för att köpa en kaffe och när rösten i boxen frågade efter vår beställning rös jag till och det började klia på kroppen. Rösten tillhörde förstås samma kille. Hur kan en person få en att känna sånt obehag?! 

0

Snösmockan!

När jag väl kommit hem efter snö- och trafikkaoset i onsdags så blev snön ännu mer uppskattad. Det hade förstås varit helt fantastiskt om jag hade kunnat hitta snöskyffeln som vi köpte för någon vinter sedan. Jag brukar säga att det som hamnar i Kennys händer försvinner eller går sönder. Det är förstås ganska överdrivet men när man inte har någon ordning då är det fasiken svårt att hitta något också. Kenny måste tydligen ha ett garage för att kunna hålla ordning på sakerna, säger han, så det ska bli spännande att se den nya sidan av honom när vi någon gång får ett garage. Jag fick alltså åka och köpa en ny skyffel för att skotta små stigar till hönshuset, tvättstugan och bilen. Det fanns två skyfflar kvar på Bauhaus och jag knep snabbt den ena medan jag slängde lystna blickar på snöslungorna. Tur att jag inte har ett öre i plånboken för tillfället!

Eftersom Kenny skulle jobba på södra sidan på fredagen så stannade han och Felix kvar hos Chrille natten till fredag också. Felix fick leka med snön och barnen i två dagar medan Kenny jobbade. Själv satt jag hemma i det nästan tysta huset, bortsett från skrikande Tuva och jamande Nisse, och tittade på snön. Och besiktigade bilen. 

Nu när vi har kommit över snösmockan, snökanonen eller vad det nu var så kan vi väl köra en vända till?! Löven på eken har nämligen fallit ner nu så jag behöver mer snö för att få en vit trädgård igen.

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑