Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Öppna sök
Kategori

Vardag

Jag säger NEJ!

Här sitter Felix på förskolan med sin favorittjej, påkommen av kameran kan man tro på ansiktsuttrycket men jag skulle säga att det handlar mest om kameran. Felix vill inte alltid vara med på bild nu för tiden, det är därför det är mest bilder på Tuva (och för att jag är med henne dygnet runt).

Häromdagen när både jag och Kenny hämtade Felix så lekte han doktor och sa lite ledsamt att ”jag är lite sjuk”. Ojdå, sa Kenny. NEEEEEEEJ, INTE OJDÅ!

Det är inte lätt att balansera på den tunna tråden mellan glädje och ilska.

0

Mutbrott!


Bilden här ovanför fick jag till genom att muta Felix med en kaka, den säkraste metoden att få igenom något (men ändå en sällsynt muta). -Felix, om du sätter dig i löven och håller i din lillasyster så får du en kaka. Han fick två.

I morse var det liv på Felix igen. Jag låg i sängen och lyssnade på hela dramatiken, vilket jag gör varje morgon och bara väntar på att den ska väcka Tuva, vilket den gör. Allt Kenny gjorde var fel. Han ropade hej då till mig och då skrek Felix ”NEEEEEEEEEJ, JAG SKULLE SÄGA HEJ DÅ”. När Kenny öppnade dörren; NEEEEEEJ, JAG SKULLE! Då stängde Kenny dörren igen och då blev det; NEEEEEJ, JAG SKULLE STÄNGA!

Den långa versionen är likadan, fast med andra liknande utlösande faktorer. När Kenny till slut fick ut Felix och låste dörren så hörde jag ännu ett avgrundsvrål och dörrhandtaget som åkte upp och ner när Felix slet i det.

När han till slut lugnat ner sig och jag gått ut och öppnat dörren igen så hade Felix förvandlats till en mycket melodramatisk kille som, med tårar i ögonen, kramade och pussade mig och sa att han älskade mig, om och om och om igen. Det var som om han inte skulle få se mig på flera månader. – ”Mamma kramas. Jag äääälskar dig”. Kenny fick ett likadant avsked på dagis.

Strax efter lunch så lyckades jag komma ut ur huset också. Allt ska liksom klaffa för att man ska kunna gå ut, Tuva ska ha fått mat precis innan, gärna ha hunnit bajsa så att jag kan byta blöjan också, jag ska ha fått på mig kläder och borstat tänderna och fått i mig lagom med mat för att orka gå, fått ut vagnen från bilen, klätt på Tuva och så vidare. Sen ska hon sova i två timmar och det är oftast den biten som skiter sig.

Jag gick upp till trafikplats Glädjen, vilket resulterade i 7.31 km, lite för kort för dagsransonen eftersom jag blev hämtad där av Kenny, men ändå lite långt för en retur också. Kanske om Tuva blir lite mer nöjd av att åka vagn framöver.

0

Lurad!

Ha! Jag gjorde det! Jag lurade Kenny! Med hjälp av 12 andra personer förstås.

En romantisk middag, just the two of us, trodde han men i själva verket så satt alla Kennys närmsta vänner och väntade på restaurangen för att överraska honom. Inte en enda av de inbjudna eller inblandade hade försagt sig. 

Jag är så glad över att så många kunde komma och att Kenny var så nöjd med att jag prickat in rätt personer. Just de som han skulle välja själv om han skulle ha valt.

Vi fick en väldigt trevlig kväll tillsammans med Kennys (och mina) vänner medan Tuva och Felix sov gott, utan skrik, hemma hos mamma. Det måste varit deras present till sin pappa, en barnfri kväll utan ångest för barnvakternas skull.

Som trötta småbarnsföräldrar så blev det ingen sen natt på stan, eller snarare, som småbarnsföräldrar så hade vi en ursäkt för att slippa en sen natt på stan. 

Nu har vi avklarat alla 40-åringar i familjen och vi behöver inte gå närmre in på vilken ålder vi ska fira nästa gång, än.

0

Friskluft de luxe!

Mina benhinnorna säger ”aj aj, du har inte rört dig på ett år och plötsligt går du två mil på tre dagar”?! Men det var ju faktiskt så att det var en lövhög, precis halvvägs på milturen som var så perfekt för fotografering, så att jag var tvungen att gå dit igen.

Jag älskar bilden längst ner! Hon skrek visserligen både före och efter men hon gillar uppenbarligen uppmärksamheten framför kameran.

Bilden precis nedanför är när jag försöker amma Tuva. Hon tittar på mig på ett sätt som är så häftigt som jag försöker fånga. Även när hon är mitt uppe i sugandet och jag ler mot henne så kan hon släppa taget för att ge mig ett leende tillbaka, som om hon inte kan hålla sig.

Hon börjar bli en person nu som följer med lite mer i vad som händer runt omkring. Idag fick hon smakprov ur en påse med päron/mangoblandning som jag hällde på fingret och stack in i hennes mun, sedan högg hon efter mina fingrar.

På kvällen så skrek hon dock igen, kanske att magen inte var så förtjust över att få något annat än mjölk?! Annars så har hon i princip slutar skrika på kvällarna pga magont, hon verkar snarast ganska trött på kvällarna och somnar gärna samtidigt som Felix. Visst är hon fin?! ❤️

0

Förberedd för den karga vintern!

Idag hämtade jag Felix på dagis. Hans fröken sa att han dessvärre hade sin jacka under overallen (ej fodrad) eftersom han vägrat att ta av sig den. Jag pratade lite med henne och sa att jag förstod eftersom han har sina fixa idéer om kläderna. Han kan till exempel absolut inte åka bil med jacka, inte ens en kort sträcka utan den måste av eftersom”det blir så varmt”, även fast det är kallt.

I måndags, första dagisdagen efter semestern, så vägrade han ha på sig några varma kläder och kom huttrandes till dagis i linne. Väl där konstaterade fröken kort att han inte fick vara ute och leka om han inte satte på sig varma kläder och vips så gick det plötsligt bra att klä på sig.

När jag tog av honom jackan han haft under overallen idag så hade han en kofta under den och under den koftan så hade han en stickad tröja och under tröjan så satt den långärmade t-shirten. Felix kommer inte frysa i vinter i alla fall

0

Elaka mamma!

Idag åkte vi till BVC på ett spontanbesök för att väga, mäta och kanske få lite tips på hur man får barnen att sluta skrika. Väl där så visade det sig att det var dags för sprutor, två stycken till och med.

Jag tog fram en leksak som Tuva log åt når hon såg den och så pang så fick hon en spruta i ena låret. Jag tog upp henne och försökte trösta henne och pang så fick hon en spruta i andra låret. Stackars lilla kära barn, hon gallskrek! Jag skulle önska att jag slapp vara med när barnen ska få sprutor, det känns som att jag blir den elaka. 

Jag försökte ge henne mat efteråt men hon var inte det minsta intresserad utan var bara arg, och sårad kanske. Helt plötsligt så slocknade hon bara och sov rätt lång stund. Även nu ikväll så har hon varit trött och gnällig men jag hoppas att hon slipper att få feber, vilket de kan få i tre dagar. Min lilla fina bebis. ❤️

0

Hemska drömmar med höstpromenad!

Strax efter att jag och Tuva har gått och lagt oss så vaknar Felix med ett vrål. -Jag ville! Jag kan själv! NEEEEEEEEEEJ!

Jag försöker att väcka honom men i samma ögonblick som jag rör honom så börjar han sparkas och sätter sig ovanför mig och börjar slå mig. Jag försöker förklara att han drömt något men jag når honom inte, han är övertygad om att vi gjort något elakt mot honom. Kenny lyfter ut honom i vardagsrummet för att han ska få lugna ner sig och inte skrämma vettet ur en urvaken Tuva, men oj vad arg han blir. Jag hör hur han skriker på Kenny, när han blir arg så skriker han ”Kenny” istället för ”pappa”.

 Till slut blir han lite lugnare och kommer och lägger sig igen och jag undrar i mitt stilla sinne om han lägger händelsen i minnet, som en verklig händelse?! Jag hoppas inte det. En gång sa han till Kenny att ”mamma kastade en stol på mig”. Tänk vad de ska tro på dagis om han kommer med såna påståenden?! Eller ännu värre, att han faktiskt tror att jag har gjort det!

Igår tog jag min första riktiga barnvagnspromenad. Jag hade inte tänkt att gå så långt men när jag nådde fram till stora vägen, halvvägs, så kändes det så dumt att vända om och att gå samma väg tillbaka, samma resonemang som jag alltid kommer till, jag lurar nog bara mig själv när jag tänker att jag ska gå en kort promenad. Alltså blev det milrundan. Tuva skrek hela halvmilen hem medan jag lyssnade på en podd med Thorsten Flink i hörlurarna på hög volym. Galet, båda alltså!

0

Rhodos – du kommer inte sakna oss.

Tre halvdöva kvinnor och två barn som skulle kunna ge vem som helst hörselskador, vilken perfekt semesterkombination! 

Tre generationer behövde tre dagar innan det small. Som tur var så behövdes det inte tre dagar för att komma över det igen, men jag tror att vi alla tre funderade på både hotellbyten och tidigare flyg hem efter kollisionen. Två skrikande barn gör inte under för tålamodet och humöret.

Vi hamnade alltså på Rhodos, med en och en halv dags varsel. Kattis ville ta en sista minuten och jag och mamma, och ungarna förstås, spontanbokade med oss på resan. Så här i efterhand så tänker jag att jag borde tänkt mer verklighetsbaserat. Varför skulle ungarna sluta skrika bara för att man åker till ett varmt land? De kanske bara skriker av andra anledningar. Felix i alla fall. Tre vuxna som ständigt passade upp på mina skrikande barn och man undrar vad det är för fel. Semester är ett ord som inte känns relevant i sammanhanget.

Bada fick jag göra i alla fall och det har jag verkligen längtat efter i år. Vilket vatten! Så klart och fint badvatten så att snorkel var överflödigt och så varmt och härligt, när man väl kom i. Hotellet var det värre med, frukosten var knappt värd att kallas för mat men middagen fungerade att mätta magen med. Man får vad man betalar för och vi betalade inte så mycket men oj vilka förbättringsområden det fanns där. Men havet alltså…och värmen! Åh!

På väg hem så varslades det om strejk för flygledarna i Grekland vilket gjorde att alla flygbolag tidigarelade sina flighter så det var total kaos när vi kom till flygplatsen. En timme tog det oss att komma in i terminalhuset, men till min stora glädje så sov båda barnen! Samtidigt! Det var som att vinna på lotto.


0

Hår(da) fakta!

Det är tydligen när barnet är tre och en halv månad som man, i detta fall jag, börjar tappa håret. Plötsligt så är det hår överallt, adderat till Nisses hårtussar som ligger här och där, och Tuva har minst ett hårstrå ständigt fastklibbat i sin hand. Det blir spännande att se hur mycket hår som blir kvar den här gången.

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑