Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

I ett svagt ögonblick för två månader sedan så bokade jag upp mig på en tjejkväll med 4GOOD på Rival med kollegorna. Igår så var dagen kommen och naturligtvis så var jag inte ett dugg sugen på en sån aktivitet på en måndag.

Min ena kollega peppade mig i alla fall så pass så att jag kände att mina ursäkter bleknade och jag fick bita i det ”sura” äpplet.
Vi åkte in till Söder efter jobbet och stoppade i oss en bit mat på Helens krog innan vi mötte upp de andra åtta tjejerna.

Jag har varit på ett par såna här kvällar med 4GOOD förut och det som slår mig är hur galna kvinnor kan vara när inga män tittar på dom. När dörrarna öppnas till salongen så rusar alla in för att hitta dom bästa platserna längst fram mot scenen.

Nu var min kära gamla (inte gammal som i gammal alltså) Iphonechef med och hon visade vägen för galenskapen genom att buffla sig fram genom horden och ta plats så långt fram hon kunde komma vilket blev på rad tre.

De som var inbjudna som talare till seminariet var Bea Uusma Schyffert, Paolo Roberto, Magdalena Graaf och någon Go Slow-person som jag inte kommer ihåg namnet på.
Bea var fantastisk intressant och rolig och lämnade scenen med en riktig cliffhanger som jag behöver googla fram, eller ja köpa hennes bok då, vilket jag antar var meningen med avslutet.

Magdalena hade jag en hel del åsikter om och hennes uppträdande lämnade väldigt många frågetecken på om hon verkligen ville prata om det hon blev intervjuad om. Med tanke på hennes livserfarenhet så hade jag nog hoppats på att få lyssna på en person som gjort något bra av alla sina negativa upplevelser istället för att skämta om att hon är en dum blondin och svara ”jag vet inte” på frågor om hur hon tagit sig upp igen.

Kvällen avslutades av Paolo. Jag vill inte påstå att jag hade så höga förväntningar på Kungen av Kungsan som fått sig ett par hårda smällar under sin boxningskarriär, men jag var extremt nöjd över att ha fel denna gång. Han bjöd på ett mycket underhållande tal om kost och hälsa under en timmes tid, vilket fick mig båda att skämmas och förvånas över hur dåliga vi är på att ta hand om våra kroppar och hur lite vi bryr oss om vad vi stoppar i oss. (Jag skriver i vi-form här för jag är övertygad om att större delen av befolkningen äter ungefär samma slags mat som jag.)

Uppenbarligen så kan man ha det himla trevligt och roligt trots att det är måndag!

Om man ätit finmiddag en torsdagskväll med trevligt sällskap så räcker det om fredagsmyset innehåller en påse med godsaker från favoriten Max och en bra film i dvd’n!

Alltså, det är ju inte så att det inte händer något i mitt liv nu, det är snarare lite väl mycket som händer vilket gör att bloggandet kommer lite längre ner på priolistan.
Men man kan lugnt konstatera att jag är galet tacksam för att vi har ett rum för videokonferens på kontoret för annars hade jag nog varit helnorsk vid det här laget (visserligen med massor av SAS-poäng, men ändå).
Jag kommer tillbaka snart!

Hur kommer det sig att kändisar alltid råkar ut för mystiska sjukdomar medan vi vanliga, simpla Svenssons får vanliga, kända sjukdomar som kräksjuka, förkylningar, influensa, halsfluss och så vidare?!

Jag ska börja promenera igen men min ursäkt för att inte planera en promenad efter jobbet igår är stormen som ska komma med 25 m/s. När jag sedan kommer hem och det knappt fläktar ute så finns det alltså ingen ursäkt för att inte gå ut.
Med raska ben så marcherar jag iväg!

När jag efter 3 km kommer till slutet av vägen där jag vänder tillbaka så kan jag bokstavligen känna hur all kraft rinner ur mig och benen nästan viker sig under mig. Energin är borta på ett ögonblick och det blir ett mycket långsamt tempo hem.

När klockan närmar sig nio så ramlar jag dödstrött ner i sängen och sover djupt en halvtimme senare.
Sedan vaknar jag pigg kl 23, kl 02 och kl 05.
Men när klockan ringer kvart i sju så får jag knappt upp ögonen! Varför?!

Helgen innehöll väldigt mycket egentid då Kenny åkte till Mora. Jag började fredagen med att baka Skolebröd som jag pratade om för ett tag sedan. Skolebröd är alltså en söt bulle med vaniljkräm i mitten och glasyr doppad i kokos.
När jag förberett baket med alla ingredienser så tyckte jag dock att det såg väldigt lite ut och eftersom det inte stod i receptet hur många bullar det skulle bli så gjorde jag dubbel sats för säkerhets skull.

Det blev 50 bullar! Det är ju inte helt fel förstås att ha på lager, men när jag stod och vispade ihop fjärde skålen med glasyr så var jag rätt trött på baket och då hade jag en tredjedel kvar. Det tog sin lilla tid innan jag till slut fick krypa upp i soffan med en ost- och kextallrik och min Ipad, laddad med ett nytt äventyrsspel.

Igår ”råkade” jag gå förbi Granit och hittade perfekta små stapelbara lådor som i mina ögon var perfekta för alla strösselsorter jag har hemma. Jag köpte två 5-pack och tre lite större glasbehållare och gav mig hemåt för att organisera bakhyllan.
Det blev definitivt ett ansiktslyft men jag måste nog besöka Granit igen och köpa på mig lite fler burkar, jag har tydligen ganska mycket baksaker.

Med lite barnmys och födelsedagsfika på eftermiddagen så var helgen komplett!

Min syster hämtade hem en app där man kan testa nya frisyrer och skickade en bild till mig som jag tyckte var himla snygg, med lugg.
Nu var jag ju hos frissan i torsdags och satt och velade fram och tillbaka om jag skulle våga be frisörskan att klippa lugg på mig eller inte. Men eftersom det inte var min vanliga frisörska som jobbade och för att jag var så otroligt trött på tjejernas oproffsiga gnabbande i salongen så kändes det inte rätt att äventyra mitt hår just då.

Alltså åkte jag hem och experimenterade själv. Det är sjukt vilken ångest man kan få bara av att stå med saxen framför håret, jag menar, det handlar ju trots allt bara om hår. (Ha, som om det bara vore ”bara”.

Till slut tog jag modet till mig och klippte av det i alla fall. Det blev inte som på den photoshoppade bilden så klart, men det blev lugg och jag kan nog vänja mig vid den.