(Publicerat 19:e april)

Bebisen verkar vara kvar, för annars borde jag inte vara så hungrig, ha så ömma tuttar och vara så överdrivet och löjligt trött!
Igår så trodde jag inte att jag skulle klara av att köra hela vägen hem från jobbet eftersom jag var så trött. Jag har ångest över att jag inte orkar gå ut och gå, men fick lite lugn i huvudet när kompis sa att man måste lyssna på kroppen när man är gravid, och säger kroppen att man ska vila – ja då ska man vila.

Jag lever rövare om natten. Jag fortsätter att vakna någon gång per natt av någon anledning. I natt fick jag panik när jag vaknade svettig med Kennys armar runt hela mig, jag försökte mer eller mindre slå mig fri för att få luft, utrymme!

Jag kräks inte alls men känner då och då illamåendet ligga och pyra. Fortfarande är jag förundrad över hur hungrig jag kan vara så här tidigt?! Jag drömmer om att gå ut och äta god mat på restaurang och planerar hotellfrukostar till helgerna, det bådar inte gott det här.

Nu är en tid för att träffa barnmorskan inbokad också till nästa vecka. Det känns väldigt konstigt för då blir det plötsligt mer verkligt. Just nu så kan kroppen bara vara förvirrad – typ.

Kenny verkar i alla fall vara nöjd över att jag är så trött hela tiden för då behöver inte han heller aktivera sig.