Nu har vi en sån där mystisk sjukdom som drabbat en kändis igen!
I fredags när jag kom hem från jobbet så kände jag mig rastlös och ville aktivera mig. Så, en halvtimme senare så satt vi i bilen på väg upp till Sälen för att hälsa på Micke och Camilla!
Trots hot om snöstorm och kaos så fick vi två fina dagar med blå himmel och sol uppe i skidbackarna! Det var fantastiskt skönt att få komma upp till miljön i fjällen igen och insupa lite energi och gott sällskap!
Kenny passade även på att prova snowboardåkning igen vilket resulterade i en väldigt, väldigt öm svanskota (”den är säkert bruten-ont”) och massor av träningsvärk, men han roade småtjejerna med sina vurpor åtminstone.
(Publicerat 25:e april)
Åh vad det är jobbigt att vara gravid! Det är lättare att hålla reda på dom nätter som jag inte har ont i magen. Jag vaknar flera gånger per natt av att det ilar och spänner i magen och det är med stor möda som jag försöker byta ställning i sängen.
Kenny säger att jag bråkar med honom på nätterna och hotar med att sova på soffan och i mitt stadium just nu så känns det inte som hela världen om han skulle göra det, det skulle snarare ge mig mer plats att tumla runt på.
Jag är nu i vecka nio och har gått upp nästan tre kilo, undra om det är normalt, det känns mycket för att vara så tidigt. Illamåendet är nästan helt borta vilket är fantastiskt skönt, så om magvärken också skulle försvinna så skulle jag slippa pusta och frusta så mycket!
Besöket hos barnmorskan förra veckan gick bra, fast enligt barnmorskan så räknade vi fel så vi var tydligen i vecka åtta, så jag blev en vecka tjockare helt plötsligt!
Jag hade förväntat mig att jag skulle göra ett gravidtest, för säkerhets skull, men fick som svar att ”om du har fått ett positivt svar på stickan så är det så”.
Hon satt och babblade med oss i två och en halv timme och fick nog hejda sig för att avsluta där. Kenny och hon satt och småtjafsade om vitaminer och grönsaker och allt mellan himmel och jord.
Vi gick därifrån lite klokare i alla fall och med en bunt broschyrer och böcker som vi ska bli ännu smartare av.
Nu är ett tidigt ultraljud bokat också för att dom ska mäta sannolikheten för downs syndrom. Det ska bli spännande att se om det verkligen är något som rör sig där inne!
I lördags så hann vi åka förbi en snabbis hos mamma och fika för Peter innan det var dags för husvagn- och husbilsmässan med Jenny och Richard.
Jag drömmer om en husbil medan Kenny är mer inne på en husvagn (och ett flygplan och en båt) och nu hade vi all möjlighet att titta på utbudet.
Det är helt galet vilka monster till husbilar det finns och dom kostar därefter också förstås men det var väldigt kul att gå runt och titta på alla olika modeller och drömma sig bort en stund.
När vi sedan kom hem vid fem så slog tröttheten till och jag fick huvudvärk. Jag hann med en kort stunds vila innan det var dags att göra sig i ordning för Pink Party hos Prillan.
Det tog verkligen emot att åka på fest när huvudet bankade på rejält och ögonen gick i kors av trötthet men väl på plats så var det väldigt värt mödan för att få träffa alla fina vänner och få äta så mycket god mat! Tusen tack Prillan för en fantastiskt bra fest, det gjorde du mycket bra!
Kenny hade frivilligt valt att sätta på sig min rosa sjal för att följa klädkoden och fick flera komplimanger för hur snygg han var i den! Jag förstår inte att jag inte tog ett kort på honom med den?!
I torsdags så hade jag utbildning för varuhuscheferna och i och med att jag tvingat dom att resa till Stockholm en dag som den här så ansträngde jag mig lite extra och bakade alla hjärtansdagcupcakes till dom. Det var mycket uppskattat!
Kenny och jag firade dagen på fredagen istället genom att gå ut och äta finmiddag. På lördag morgon när jag vaknade så stod det ett stort paket och väntade på mig i soffan. Det var en Kitchenaid, en sån som jag önskat mig länge!
Åh vad jag har blivit bortskämd med att höra bra dom senaste åtta-nio åren! Återigen får jag uppleva hur kasst det är att höra dåligt. Min lilla hörapparatspropp som jag använt fram till nu fungerar lika bra som att stoppa bomull i örat, alltså har jag tagit fram bakom-örat-apparaten som är lite kraftigare men som också fångar in ALLT ljud runtomkring, det finns ingen sortering alls i den.
Att äta lunch i lunchrummet samtidigt med 30 andra människor är som ett stort kvittrande kaos i huvudet.
Eftersom jag inte fått tid för läkarbesök på Karolinska förrän i början av mars så bestämde jag mig för att ringa en klinik som kan hjälpa mig med en ny hörapparat tills det blir dags för ny operation så dit åkte jag igår för att göra ett hörseltest och få prata med någon om ny apparat.
Det är så fantastiskt tråkigt att göra hörseltest faktiskt. Jag sitter i ett pyttelitet ljudisolerat rum och ska försöka särskilja pipen i hörlurarna från min tinnitus för att trycka på en knapp vid rätt tillfälle. Det är verkligen skittråkigt och jag skulle inte ha några problem med att somna in på en minut, jobbet är snarare att försöka hålla sig vaken. Hörlurarna dom sätter på huvudet är dessutom så hårda så att det känns som att käkleden ska gå itu. Jag är alltid helt mör efter att ha gjort hörseltester.
Besöket hos tanten tog i alla fall nästan två timmar! Hon tittade på mina gamla gulnande hörapparater och frågade typ ”vad är det där”? ”Hörapparater har en livslängd på fyra år”!
Jag vet inte om hon förstod att det var just därför jag var där, för ATT få nya apparater, för ATT dom inte fungerar längre.
Det slutade i alla fall med att jag fick med mig en låneapparat fråm Landstinget! Tack! Nu ska jag inom en månad bestämma mig om jag ska lägga till egna pengar för att få en riktig avancerad apparat i väntan på operation eller om jag ska beställa en sån här som jag fått låna, fast i rosa kanske. 😉















Senaste kommentarer