Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

(Publicerat 27:e april)

I förra veckan så var vi på Ultragyn för att göra ett tidigt ultraljud så att de kunde mäta bebisens nackspalt och tillsammans med det värdet och mina blodprov avgöra riskerna för eventuella defekter och om man har en hög risk blir man erbjuden att göra fostervattenprov eller moderkaksprov.

Kenny anlände till mottagningen 14:01, helt nedsvärtad av skit från lastbilen han mekat hela dagen.
Jag la mig på britsen och tanten började gegga runt på magen. När hon sedan frågade typ; har ni gjort några andra tester innan, så fick jag plötsligt en känsla av att vara bortkommen. Min första tanke var – oj, vad pinsamt, hon hittar ingen bebis i magen! Jag ÄR inte gravid!

Men hon hittade den minsann! Det låg en liten räka därinne som simmade runt och sprattlade hit och dit. Dessutom så fick vi ett väldigt bra värde på provet vilket gjorde att hon sa att vi inte skulle göra vidare tester.
Det var en overklig känsla av att se det lilla krypet som befinner sig i MIN mage! Det är så svårt att förstå och inse!

Hon skickade med oss fyra bilder varav den tydligaste ser exakt ut som en alien. När jag mmsade den bilden till syster så fick jag svar tillbaka – oh My god! Har du ingen annan bild?

I helgen berättade vi nyheten för mamma och Peter.
Medan Peter satt och spelade flygspel på telefonen och mamma fixade i köket så skickade jag mms på ultraljudet till båda. Det tog ungefär en halv minut och sen stod båda två framför mig och Kenny med ett förvirrat ansiktsuttryck och försökte förstå och ta in nyheten. Man kan säga att den landade ganska bra när förvirringen lagt sig. Än finns det hopp minsann!

Jag har nu lyckats flera dagar i rad med bedriften att sova hela natten igenom utan att gå upp och pinka! Det är lycka det!

(Publicerat 26:e april)

Enligt barnmorskan så borde jag säga att vi är i tolfte veckan, men enligt mig så är jag ju i elfte veckan, fast med några extra dagar. Men å andra sidan så borde väl barnmorskan veta bäst, det blir bara så mycket.

Min viktökning har nu stannat av lite på sådär 4 pluskilon, vilket känns skönt med tanke på att den ändå kommer att skena senare. Trots detta så är det galet svårt att hitta kläder som inte visar degklumpen som lägger sig ovanför byxlinningen.
Jag är piggare än förut och har inte speciellt ont i magen längre heller. Men fortfarande så har jag sjukt svårt att förstå att det verkligen är någon där inne som skvalpar runt.

I och med att det nu alltså är vecka 12 så är vi där då man vanligtvis brukar tala om för folk att man är gravid. Jag känner mig dock inte alls redo att göra det än, eftersom jag knappt tror på det själv. Nästa vecka ska vi in på KUB-undersökning, vilket bland annat är ett ultraljud, och om jag får se något som simmar runt där – ja DÅ kanske jag börjar tro på det.

(Publicerat 25:e april)

Åh vad det är jobbigt att vara gravid! Det är lättare att hålla reda på dom nätter som jag inte har ont i magen. Jag vaknar flera gånger per natt av att det ilar och spänner i magen och det är med stor möda som jag försöker byta ställning i sängen.
Kenny säger att jag bråkar med honom på nätterna och hotar med att sova på soffan och i mitt stadium just nu så känns det inte som hela världen om han skulle göra det, det skulle snarare ge mig mer plats att tumla runt på.

Jag är nu i vecka nio och har gått upp nästan tre kilo, undra om det är normalt, det känns mycket för att vara så tidigt. Illamåendet är nästan helt borta vilket är fantastiskt skönt, så om magvärken också skulle försvinna så skulle jag slippa pusta och frusta så mycket!

Besöket hos barnmorskan förra veckan gick bra, fast enligt barnmorskan så räknade vi fel så vi var tydligen i vecka åtta, så jag blev en vecka tjockare helt plötsligt!
Jag hade förväntat mig att jag skulle göra ett gravidtest, för säkerhets skull, men fick som svar att ”om du har fått ett positivt svar på stickan så är det så”.

Hon satt och babblade med oss i två och en halv timme och fick nog hejda sig för att avsluta där. Kenny och hon satt och småtjafsade om vitaminer och grönsaker och allt mellan himmel och jord.
Vi gick därifrån lite klokare i alla fall och med en bunt broschyrer och böcker som vi ska bli ännu smartare av.
Nu är ett tidigt ultraljud bokat också för att dom ska mäta sannolikheten för downs syndrom. Det ska bli spännande att se om det verkligen är något som rör sig där inne!

(Publicerat 19:e april)

Bebisen verkar vara kvar, för annars borde jag inte vara så hungrig, ha så ömma tuttar och vara så överdrivet och löjligt trött!
Igår så trodde jag inte att jag skulle klara av att köra hela vägen hem från jobbet eftersom jag var så trött. Jag har ångest över att jag inte orkar gå ut och gå, men fick lite lugn i huvudet när kompis sa att man måste lyssna på kroppen när man är gravid, och säger kroppen att man ska vila – ja då ska man vila.

Jag lever rövare om natten. Jag fortsätter att vakna någon gång per natt av någon anledning. I natt fick jag panik när jag vaknade svettig med Kennys armar runt hela mig, jag försökte mer eller mindre slå mig fri för att få luft, utrymme!

Jag kräks inte alls men känner då och då illamåendet ligga och pyra. Fortfarande är jag förundrad över hur hungrig jag kan vara så här tidigt?! Jag drömmer om att gå ut och äta god mat på restaurang och planerar hotellfrukostar till helgerna, det bådar inte gott det här.

Nu är en tid för att träffa barnmorskan inbokad också till nästa vecka. Det känns väldigt konstigt för då blir det plötsligt mer verkligt. Just nu så kan kroppen bara vara förvirrad – typ.

Kenny verkar i alla fall vara nöjd över att jag är så trött hela tiden för då behöver inte han heller aktivera sig.

(Publicerat 18:e april)

Idag var första dagen då jag kände illamående. Jag vaknade halv fyra i morse av halsbränna och kunde inte somna om, låg och konverserade med mig själv i tankarna om allt som händer på jobbet och arbetade upp en ganska bra ilska inför dagens förhandling.
När jag sedan kunde släppa det så somnade jag om. Tänk om jag ska hålla på att vakna flera gånger varje natt nu, jag kommer ju att bli galen!

När jag släpade mig upp nästa gång, dvs kvart i sju, så gjorde jag mig i ordning som vanligt. På väg ut till bilen så kom det, illamåendet. Jag lossade på halsduken, sänkte värmen i bilen och försökte tänka på friska fläktar.
Känslan fanns dock kvar mer eller mindre hela dagen.

Nu är jag övertygad om att brösten är större! Massagen på jobbet häromdagen var en pina när jag skulle ligga på mage på britsen, tuttarna är så ÖMMA!

(Publicerat 16:e april!)

Jag förstod det förstås redan, men måndagen 21:a januari så gick jag och köpte testet. Kenny räknade ner de tjugo sekunder som testet krävde för att skapa ett resultat. Vi visste det egentligen redan båda två, men ville nog få möjligheten se texten ”gravid” i den lilla rutan på stickan.
Nu är den där – vi är gravida – i vecka 5.

Plötsligt så tog livet en annan sväng, visserligen den väg vi planerat och pratat om förut, men som tagit omvägar och stött på återvändsgränder längs vägen.
Vad händer nu? Ska vi verkligen ha barn nu? Kan vi klara av det här? Är vi redo att ta det här stora steget?
Paniken är ett faktum – nu är det ingen lek längre. Jag blir ett monster och provocerar Kenny för att få en reaktion, se om han håller för kommande humörsvängnigar och hormonfighter eller om han får flykttankar. Jag vill hälla i mig en flaska vin och röka en limpa cigg!

Min kropp känns annorlunda. Brösten värker och jag tittar mig i spegeln för att se om dom växt. Jag ser ingenting men byter ändå till en större BH som faktiskt känns bekvämare, vilket kanske betyder att dom är större ändå.
Jag känner en riktig hunger för ovanlighetens skull. En hunger som inte nöjer sig med en kaka eller två utan som kräver riktig mat. Hur kan jag vara så hungrig NU? Jag har ju bara en böna i kroppen!
Magen har en annorlunda känsla, jag kan inte beskriva hur det känns, men det är som att jag känner av mina organ på något sätt.

Jag både glädjs och oroar mig. Jag har ett liv som växer inom mig, men har så svårt att tro på det. Kommer jag fortfarande vara gravid imorgon? Ska JAG bli mamma? Tänk om jag vänjer mig vid tanken och så händer något?