Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

(Publicerat 16:e april!)

Jag förstod det förstås redan, men måndagen 21:a januari så gick jag och köpte testet. Kenny räknade ner de tjugo sekunder som testet krävde för att skapa ett resultat. Vi visste det egentligen redan båda två, men ville nog få möjligheten se texten ”gravid” i den lilla rutan på stickan.
Nu är den där – vi är gravida – i vecka 5.

Plötsligt så tog livet en annan sväng, visserligen den väg vi planerat och pratat om förut, men som tagit omvägar och stött på återvändsgränder längs vägen.
Vad händer nu? Ska vi verkligen ha barn nu? Kan vi klara av det här? Är vi redo att ta det här stora steget?
Paniken är ett faktum – nu är det ingen lek längre. Jag blir ett monster och provocerar Kenny för att få en reaktion, se om han håller för kommande humörsvängnigar och hormonfighter eller om han får flykttankar. Jag vill hälla i mig en flaska vin och röka en limpa cigg!

Min kropp känns annorlunda. Brösten värker och jag tittar mig i spegeln för att se om dom växt. Jag ser ingenting men byter ändå till en större BH som faktiskt känns bekvämare, vilket kanske betyder att dom är större ändå.
Jag känner en riktig hunger för ovanlighetens skull. En hunger som inte nöjer sig med en kaka eller två utan som kräver riktig mat. Hur kan jag vara så hungrig NU? Jag har ju bara en böna i kroppen!
Magen har en annorlunda känsla, jag kan inte beskriva hur det känns, men det är som att jag känner av mina organ på något sätt.

Jag både glädjs och oroar mig. Jag har ett liv som växer inom mig, men har så svårt att tro på det. Kommer jag fortfarande vara gravid imorgon? Ska JAG bli mamma? Tänk om jag vänjer mig vid tanken och så händer något?