Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Igår morse så tog Kenny med sig Tuva i lastbilen så att jag skulle få lite tid att fixa inför resan. Det gav mig även möjlighet till lite egen tid tillsammans med Felix, sån där tid som jag får alldeles för lite av. 

Vi låg brevid varandra och drog oss en timme i sängen, surfandes, för att sedan äta frukost tillsammans i lugn och ro. Eller ja..har ni sett det där klippet med sengångaren som kryper fram i slowmotion som florerar runt på Facebook med texten ”när man har bråttom till dagis”? Det är Felix, han har det från sin pappa. 😘

-Kenny, skynda dig! -Ja jag kommer, jag ska bara…lägga in en snus först / läsa klart de här 43 sidorna på Flashback först / kolla klart när Gold rush Motala vaskar sjuttiofemte grushinken unt so weiter. Som sist när vi flög till Malmö och det var tomt på gaten och de bara väntade på oss. Jag ringde till Kenny och sa att det var omedelbar avgång och att han skulle öka. Efter ett par långsamma minuter ser jag honom komma lunkande, med fingrarna i snusdosan, lugnt bakandes en snus. Suck. Om jag ser något på tv och säger ”kolla Kenny” så tittar han upp lagom till att ett nytt program börjar. Man skulle kunna tro att Felix och Kenny skulle mötas i sengångarlandet, men de verkar inte känna igen varandra där. 😄

Den där febern försvann lika oväntat som den kom. En natt och en halv dag med feber och sen var det över! 

Sen kan jag ju undra över vad som händer på natten. De senaste nätterna så har Tuva varit bökig igen och inatt tog hon priset då hon vaknade varje timme för att gnälla och sen skrika om hon inte fick tutte. Jag är inte upplagd för såna lekar på nätterna, det är till och med extra irriterande att det oftast händer när jag ska till jobbet.

Klockan 05:17 så ruttnade jag, på tok för sent för att egentligen ge något, men då klampade jag ut i vardagsrummet och la Tuva på Kenny som somnat i soffan. Han vaknade och bemötte mig på ett ganska trevligt sätt med någon fråga om hur det var, men jag muttrade bara något surt om att jag inte orkade mer och gick därifrån. Jag hörde Kenny säga att jag inte skulle vara sur på honom, men det tyckte jag visst jag kunde vara när han får sova sin skönhetssömn utan något barnkaos. Så det så!

I när jag sen vaknade av Felix 45 minuter senare så var det bara att ge upp, det skulle inte bli mer sömn idag. Så istället låg jag och lyssnade på Felix som satt i sängen och pratade om allt möjligt som man får och inte får göra. Det var faktiskt urmysigt att få en stund med honom på egen hand, utan Tuva som kräver min uppmärksamhet.

Idag åkte Felix hem till Bestemor och bara för att jag vet att han ska vara borta två nätter så har jag saknat honom extra mycket idag, nästan redan innan han åkte. Jag längtar till han kommer hem igen, min fina kille. Jag vill absolut inte skryta men fasiken vad fina barn vi har! ❤

Väskorna står packade i hallen. En skötväska till Tuva med mat och blöjor och en orange tygpåse till Felix med kläder inför övernattningen hos bestemor. Jag har förberett väskorna så att Kenny ska slippa att virra runt på morgonen och leta efter mat, kläder och blöjor. Allt finns där i väskorna.

Kenny kliver över väskorna när han åker hemifrån. Han har inte en tanke på att han, eller bestemor, kan tänkas behöva något annat under dagen än det som ligger i babyskyddet, dvs Tuva.

Bestemor försöker så länge hon kan att mörka att Kenny glömt skötväskan, men när hon lämnar av Tuva utanför mitt jobb så blir det ganska uppenbart att hon inte har den. Efter att hon har plockat upp Felix på dagis så får hon åka förbi oss och hämta Felix väska med ombyten och hon gör det utan att gnälla. Hon är van vid glömska män, säger hon.

Jag gnäller inte heller förrän han lägger fram sin ursäkt, även kallat sitt försvar, – ”du kunde väl ha burit ut väskorna i bilen”. Då gnäller jag, även så att det hörs.