Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Öppna sök
Författare

Solan

Jag är en kvinna i mina bästa år, skulle jag vilja säga, men ärligt talat så skulle jag vilja dra bort en sisådär sju år för att det skulle stämma helt och hållet. Arbetet har alltid varit min drivkraft, sedan jag var tonåring. Jag älskar att arbeta och har hamnat på bra ställen och kommit långt genom slumpen, eller om man ska vara mindre ödmjuk, tack vare mitt engagemang på arbetet. 2010 träffade jag min groda, som visserligen inte förvandlats till en prins efter första kyssen men som tappert kämpat sig dit. Denna grodprins är också pappa till mina barn, Felix född 2013 och Tuva född 2016. Den här lilla familjen lever i en liten vinterbonad sommarstuga på 58kvm vid vattnet med sin lilla katt Nisse och ett gäng höns och har som största dröm att det där jäkla bygglovet ska gå igenom så att vi får bygga vårt drömhus.

Första solstrålarna för i år?

Känslan är att det är en evighet sedan solen visade sig, som att vi gått runt i ett mörker i flera veckor och kanske är det så, man glömmer såna saker. Solen sken idag, som om det inte fanns någon morgondag. 

Jag och Tuva höll oss inomhus trots vädret. I natt vaknade jag av att hon var jättevarm, hennes små händer var som värmedynor och när jag yrvaket hämtat termometern så visade den 38.9 grader. Under dagen försvann febern, så vi får väl se vad som händer härnäst.

En stund efter lunch så ringde Kenny, andfådd av upphetsning, ”får jag åka och flyga idag?”. Jag inser att vi kommer få lite utmaningar framöver när Kenny ska försöka välja mellan finväderaktiviteter. Båt eller flyg? Jag känner igen det från motorcykeltiden när det var riktigt finväder och man skulle välja att antingen klämma ner sig i ett varmt skinnställ eller att ta på sig bikini och åka och bada. Förvånansvärt nog så blev det oftast det första alternativet.

Han och Chrille flög över mig och vinkade  med vingarna när jag kom ut från mina roliga aktiviteter i tvättstugan. Vi roar oss på olika sätt minsann!

Felix är för närvarande road av lego, alltså inte de här stora legobitarna (Duplo?) utan de små, pillriga. Han tar bitarna och bygger stora kreationer, river dem och bygger upp igen. Jag tycker det är skönt att han hittat något som får honom lite fokuserad och lugn, dessutom så glömmer han till och med att be om att få titta på tv. Nackdelen är att han glömmer att man måste äta och sova också, så det är tur att han har en tjatig mamma som påminner honom.

0

Förgätmigej!

Väskorna står packade i hallen. En skötväska till Tuva med mat och blöjor och en orange tygpåse till Felix med kläder inför övernattningen hos bestemor. Jag har förberett väskorna så att Kenny ska slippa att virra runt på morgonen och leta efter mat, kläder och blöjor. Allt finns där i väskorna.

Kenny kliver över väskorna när han åker hemifrån. Han har inte en tanke på att han, eller bestemor, kan tänkas behöva något annat under dagen än det som ligger i babyskyddet, dvs Tuva.

Bestemor försöker så länge hon kan att mörka att Kenny glömt skötväskan, men när hon lämnar av Tuva utanför mitt jobb så blir det ganska uppenbart att hon inte har den. Efter att hon har plockat upp Felix på dagis så får hon åka förbi oss och hämta Felix väska med ombyten och hon gör det utan att gnälla. Hon är van vid glömska män, säger hon.

Jag gnäller inte heller förrän han lägger fram sin ursäkt, även kallat sitt försvar, – ”du kunde väl ha burit ut väskorna i bilen”. Då gnäller jag, även så att det hörs. 

0

Hej och hå, nu ska vi ut och gå 


 Nej, ni ser inte i syne, vi är ute och går igen, eller gick om man ska vara korrekt. Tre helger i rad nu så har vi fått till en promenad under någon av dagarna och jag älskar det!

I lördags fick vi besök av Chrille och Elvira som promenerade med oss till det lilla fina caféet/restaurangen som ligger 4 kilometer ifrån oss. Det gick definitivt inte snabbt med en Felix som skulle stanna och titta på allting, hoppa från alla stenar och plocka alla pinnar men vi kom fram till slut. 

På vägen tillbaka så gjorde vi ett byte, Tuva fick sitta i bärmesen och Felix i vagnen och det tog inte lång tid innan han sov.


0

Föräldrar på vift!

​

​

Jag har börjat jobba på torsdagar och fredagar sen ett tag tillbaka och i fredags så var jag iväg i Eskilstuna på en förhandling. Det var ett riktigt skitväder när jag skulle åka hem, halt och snömoddigt vilket gjorde att jag sniglade mig hem på motorvägen, liggandes strax under 80 km/h.

Väl hemma så var det självklara valet att sjunka ner i soffan, som vanligt, men eftersom Felix var hos bestemor och skulle sova där så drog jag med min karl ut. Bland folk!

Vi åkte till Mall of Scandinavia för att gå på ett Teppanyakiställe. Vi satt vid ett halvmåneformat bord med två okända personer till vänster om oss, fyra lediga stolar till höger och en kock mitt i bordet som stod och lagade maten. Maten var god men det var ingen wow-upplevelse, Tuva tyckte dock att risblandningen var jättegod. Den lilla damen gapar för det mesta väldigt stort så fort det står mat på bordet. 

Det som däremot var wow, var att jag fick hänga på restaurang med Kenny en fredagkväll.

0

Framgång!

​

​

Än så länge passar Tuvas krypande bäst i fast forward om man inte ska somna av filmen, men hon tar sig ju framåt, med lite välbehövlig vila då och då.

Gåstolen börjar hon få en väldig fart på, den rullar hon ut i hallen med nu, alldeles själv. Felix och Nisse får se upp när hon kommer springandes mot dem med händerna uppe i vädret, väsandes.

0

Övergången är vidrig!

Felix får förstås också febern som Tuva har haft. Kan det vara en tredagarsfeber eller vara en förkylning? Hur fasiken ska man veta det? Och vad spelar det för roll egentligen, sjuk som sjuk. 

Febern gör Felix lite dämpad, kramig och kärleksfull, han går runt och säger ”mamma jag älskar dig”, ”pappa jag älskar dig”, ”mamma, pappa jag älskar er”, om och om igen. Jag tror till och med att han kan ha sagt att han älskar både Tuva och Nisse. Stackars Felix, han var verkligen sjuk.

Natten till lördag så är Felix stekhet igen. Hans små händer känns som nykokta ägg i mina händer. Han vägrar att dricks alvedon och eftersom han fortfarande ligger under 40-strecket och sover bra så tvingar jag inte honom. När han vaknar på morgonen så är febern borta, som om den sista värmepusten gjorde honom frisk.

Vi tar oss ut i naturen för en promenad i det ruggiga och kalla vädret. Felix humör börjar vakna till liv nu och han blir galen över att behöva äta mat innan chokladbollen när vi fikar.

På söndagen så är han precis som vanligt. Fast det stämmer inte, han är tre resor värre. Från det ögonblick som jag går upp från sängen så provocerar han mig/oss. Redan innan jag gått upp så har han satt på varmvattenkranen i badrummet vilket gör att det inte fina kvar en gnutta varmvatten. Han vet precis vad han gör, jag ser det i hans ögon. Han passar på att leka leken jag avskyr, dvs tömma ALLA hans lådor på ALLA leksaker. Jag har sagt till honom 50 gånger att han inte får ha sina leksaker i soffan och nu när jag harklar mig över röran han skapat så säger han: ”mina leksaker är inte i soffan, här bestämmer jag”. Ja, det har jag ju hållit med honom om de senare dagarna, så jag biter mig i tungan.

Han fortsätter att testa oss hela dagen och jag tänker att det är tur att helgen inte är så lång. 

0

Värmebölja i litet hus.

Jag kommer hem från jobbet och i samma ögonblick som ytterdörren öppnas så möts jag av en varm pust. Jag kommer inte ens så långt som till köket innan jag måste ta av mig kläderna och då pratar jag inte ytterkläder utan byxor och tröja. Kenny har eldat igen.

När Kenny eldar så finns det inget stopp. Vanligtvis så stannar termometern runt 25-26 grader, som att bo i en jäkla bastu och i och med att vi har en stor stenspis så sitter värmen kvar i ett dygn. 

Ett enda öppningsbart fönster har jag att spela med, men nä, då har Felix någon apjobbig tics på att gå och stänga fönstret.

När jag sen går och lägger mig i den Thailandvarma sängen har jag en unge på varje sida om mig som ska ligga på mig och en katt vid fötterna. Felix slänger upp sina ben på mina ben och klämmer in händerna under ryggen, särdeles skönt när han har feber närmre 40 grader. Tuva har i sin tur just fått en fix idé på att hon ska sova på min mage. Gissa om jag då är extra glad för att vi har 25 grader inomhus. Fy fabian, snart blir det eldningsförbud!

0

Vad skulle man göra med all tid om man inte hade barn?

I samma ögonblick som bilens strålkastarljus lämnar tomten så börjar det. Som det gör v a r e n d a gång.

Tuva har sin första feberfria dag idag men är fortfarande plågad av den hemska slemhostan, men när jag hämtar Felix på dagis så inser jag att det är på honom febern har hamnat nu.

Det är få saker som rubbar Felix, han är som vanligt trots att febern överstiger 38 grader. Strax innan åtta sover han och allt är lugnt. Kenny upptäcker att vår extrafrys i verkstaden har gått sönder och en halvtimme senare ringer en kompis och frågar om vi vill ha hennes gamla.

Kenny hoppar in i bilen och åker för att hämta frysen. Då börjar det.

Det piper från sovrummet, mellan gnyendet så förstår jag att Felix vill kissa. Jag bär in honom till badrummet, han råkar kissa utanför och jag får städa upp. Termometern visar 38,5 grader. Jag försöker få i honom alvedon men han vägrar. Vid det här laget skriket Tuva som en tok i vardagsrummet, henne får man INTE lämna minsann. Jag går ut till henne.

Jag gör i ordning gröt till Tuva och hon gapar stort, de första åtta skedarna, sen blir det bara kladd för hon vill inte ha mer, hon är inte helt frisk alltså. Felix skriker igen och det blir nästan exakt samma procedur som ovan igen.

Felix vaknar fem gånger totalt och ska upp och kissa lika många gånger. Han kissar utanför tre gånger och jag torkar lika många gånger. Tuva skriker varje gång jag lämnar henne.

När Felix har varit tyst en liten stund så går jag ut till tvättstugan och hänger upp en jacka och när jag kommer in så skriker Felix igen. Vi gör samma igen. Bära. Badrum. Inte torka för nu kissade vi i duschen. Bära. Tuva skriker. 39,2 grader. Vägrar medicin. Somnar.

När jag inser att det inte blir någon tid i soffan så borstar jag tänderna och gör mig klar för sängen och släpper in Nisse som varit ute. Hans tassar är kolsvarta och gör skitiga avtryck på golvet. 

In i duschen med Nisse och tvätta tassarna. Felix skriker, Tuva skriker. Jag går och lägger mig och ser fram emot en spännande natt.

0

Sjukhäng med Tuva.

Den här lilla tjejen är sjuk! I helgen började hon snora och i söndags började febern och förutom det så har hon en elak slemhosta. Jag vet inte om hon först nu råkar ut för det vi hade i Mexico eller om vi är på väg att start en ny sjukvåg. Vi är inte vana vid sjuka barn, eller att vara sjuka själva för den delen. Förhoppningsvis så får vi andra vara friska.

Idag har Tuva mest hängt på mig, i Babybjörn eller bärsjal, då är hon nöjd men i samma ögonblick som jag lägger ner henne så skriker hon ”JAG VILL INTE MAMMA, KOM OCH BÄR MIG”. Jag tror hon säger det i alla fall. Inte ens gröten var lockande igår, det måste betyda att hon är ganska hängig. Min lilla sötnöt.

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑