Felix får förstås också febern som Tuva har haft. Kan det vara en tredagarsfeber eller vara en förkylning? Hur fasiken ska man veta det? Och vad spelar det för roll egentligen, sjuk som sjuk. 

Febern gör Felix lite dämpad, kramig och kärleksfull, han går runt och säger ”mamma jag älskar dig”, ”pappa jag älskar dig”, ”mamma, pappa jag älskar er”, om och om igen. Jag tror till och med att han kan ha sagt att han älskar både Tuva och Nisse. Stackars Felix, han var verkligen sjuk.

Natten till lördag så är Felix stekhet igen. Hans små händer känns som nykokta ägg i mina händer. Han vägrar att dricks alvedon och eftersom han fortfarande ligger under 40-strecket och sover bra så tvingar jag inte honom. När han vaknar på morgonen så är febern borta, som om den sista värmepusten gjorde honom frisk.

Vi tar oss ut i naturen för en promenad i det ruggiga och kalla vädret. Felix humör börjar vakna till liv nu och han blir galen över att behöva äta mat innan chokladbollen när vi fikar.

På söndagen så är han precis som vanligt. Fast det stämmer inte, han är tre resor värre. Från det ögonblick som jag går upp från sängen så provocerar han mig/oss. Redan innan jag gått upp så har han satt på varmvattenkranen i badrummet vilket gör att det inte fina kvar en gnutta varmvatten. Han vet precis vad han gör, jag ser det i hans ögon. Han passar på att leka leken jag avskyr, dvs tömma ALLA hans lådor på ALLA leksaker. Jag har sagt till honom 50 gånger att han inte får ha sina leksaker i soffan och nu när jag harklar mig över röran han skapat så säger han: ”mina leksaker är inte i soffan, här bestämmer jag”. Ja, det har jag ju hållit med honom om de senare dagarna, så jag biter mig i tungan.

Han fortsätter att testa oss hela dagen och jag tänker att det är tur att helgen inte är så lång.