I samma ögonblick som bilens strålkastarljus lämnar tomten så börjar det. Som det gör v a r e n d a gång.

Tuva har sin första feberfria dag idag men är fortfarande plågad av den hemska slemhostan, men när jag hämtar Felix på dagis så inser jag att det är på honom febern har hamnat nu.

Det är få saker som rubbar Felix, han är som vanligt trots att febern överstiger 38 grader. Strax innan åtta sover han och allt är lugnt. Kenny upptäcker att vår extrafrys i verkstaden har gått sönder och en halvtimme senare ringer en kompis och frågar om vi vill ha hennes gamla.

Kenny hoppar in i bilen och åker för att hämta frysen. Då börjar det.

Det piper från sovrummet, mellan gnyendet så förstår jag att Felix vill kissa. Jag bär in honom till badrummet, han råkar kissa utanför och jag får städa upp. Termometern visar 38,5 grader. Jag försöker få i honom alvedon men han vägrar. Vid det här laget skriket Tuva som en tok i vardagsrummet, henne får man INTE lämna minsann. Jag går ut till henne.

Jag gör i ordning gröt till Tuva och hon gapar stort, de första åtta skedarna, sen blir det bara kladd för hon vill inte ha mer, hon är inte helt frisk alltså. Felix skriker igen och det blir nästan exakt samma procedur som ovan igen.

Felix vaknar fem gånger totalt och ska upp och kissa lika många gånger. Han kissar utanför tre gånger och jag torkar lika många gånger. Tuva skriker varje gång jag lämnar henne.

När Felix har varit tyst en liten stund så går jag ut till tvättstugan och hänger upp en jacka och när jag kommer in så skriker Felix igen. Vi gör samma igen. Bära. Badrum. Inte torka för nu kissade vi i duschen. Bära. Tuva skriker. 39,2 grader. Vägrar medicin. Somnar.

När jag inser att det inte blir någon tid i soffan så borstar jag tänderna och gör mig klar för sängen och släpper in Nisse som varit ute. Hans tassar är kolsvarta och gör skitiga avtryck på golvet. 

In i duschen med Nisse och tvätta tassarna. Felix skriker, Tuva skriker. Jag går och lägger mig och ser fram emot en spännande natt.