Vi kunde ha stannat lite längre, som vi brukar säga, men samtidigt tyckte jag att det kändes helt okej att åka hem. Vi ska ju bygga hus! För att inte tala om att vi ska hinna njuta av våren innan det blir sommar.

Felix fick välja taxi till flygplatsen. Jag bad Kenny om att fixa en minivan som vi kunde åka med men istället så kom han och Felix tillbaka med en uppgraderad tuktuk. ”Det är roligt för barnen”. Barnen somnade efter tjugo minuter och kvar blev vi, med vinden i håret, men det var skönt.

Lite mer oskönt var det när vi blivit avsläppta vid departures, dragit allt bagage genom säkerhetskontrollen precis innanför dörrarna och sedan insett att taxin släppt av oss på inrikesterminalen. Det var bara att lasta in allt i bussen som gick mellan terminalerna och göra om samma procedur med säkerhetskontrollen på rätt ställe. Fördelen med tidsförskjutningen var att alla charterturister checkat in för länge sedan och vi gled därför direkt fram till disken utan att passera någon kö. 

I nästa säkerhetskontroll så blev vi kroppsscannade! Thailand är alltså så modernt att de har såna maskiner nu. Man gick in i ett litet bås med två öppningar och höll upp armarna och blev scannad. Ungarna fick gå i en gammal hederlig portal.

Vid det här laget så var båda barnen trötta och hungriga, läs jäkligt skrikiga. Vi letade snabbt upp en Burger King och hivade ut tuttarna för att få en snabb lösning på problemet. Lagom till att allas munnar var mättade så var det dags för boarding. Jag hann inte med någon shopping alls! Inte ens några flaskor vatten hann jag köpa. Kanske lika bra.

Hemresan gick ganska okej. Felix hade en stund av trots då han vägrade att gå med på att sova på planet, men han lät sig övertalas och somnade till slut. Tuva är lite värre, hon är så nyfiken på vad som händer runt omkring hela tiden. Det känns som att hon tror att hon går miste om något om hon somnar, vilket hon säkert gör. 

När kaptenen tände upp kabinen och ropade ut att det var frukost två timmar innan landning, när man äntligen fått Tuva att sova, ja då var jag lagom imponerad. Jag har ett och annat att säga om det påhittet Thomas Cook!  Ni underlättar inte för någon att väcka upp alla 330 personer för en torr fralla med en blöt ostskiva, TVÅ TIMMAR INNAN LANDNING PÅ EN NATTFLYGNING. LÅT FOLK SOVA! Det är ett hån mot alla barnföräldrar!

Ja, just saying! Men nu är vi hemma i alla fall.