Sök

Solans blogg – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Kategori

Flyg

2017-12-24 Jul i Bangkok innan färden hem.

Fast julafton går faktiskt helt obemärkt förbi. Om det inte hade varit för de sociala medierna förstås, där svämmar det över av bilder på julgranar, tomtar, uppklädda barn (och vuxna) och lass av julklappar. Vi har inte ens engagerat oss i att köpa tomteluvor och göra ett julkort på oss (läs barnen). Jag tar igen allt det där nästa år, i vårt nya hus. Mmm, det smakar gott i munnen att säga ”vårt nya hus”.

Jag lyckas ännu en gång överdriva frukosten eftersom jag inbillat mig att barnen är hungriga idag. Det är de inte. Tuva är brännande varm men termometern visar bara 37,7 men nyfikenheten om vart det är på väg är stor.

Fram till klockan tolv så ägnar jag mig åt min favoritsyssla, dvs packa. När vi åkte till Thailand så valde vi kläder som vi skulle kunna lämna kvar när vi använt dem, men eftersom vi haft tvättmaskin under nästan hela vistelsen så kändes det så dumt att slänga rena och fina kläder, så det blev en blygsam hög som fick stanna.

Strax innan tolv lämnade vi in all packning i hotellreceptionen och gav oss av till MKB-gallerian, dvs den gallerian man skulle ha råd att handla i om man hade behov.

Någonstans efter lunch, då Tuva kräktes över bordet på Mc Donalds, kom vi på att det var julafton och så pussades vi, strax därefter var julen bortglömd igen.

Vi lyckades fördriva flera timmar där idag igen men vi tog en tuktukpaus i mitten, vilket innebar att vi bad killen köra runt oss i en halvtimme för 50kr så att vi kunde vila benen.

Runt fem-sex tog vi en taxi ut till flygplatsen. Om vi tycket att trafiken är jobbig i Stockholm så är det ingenting mot Bangkok. Fy alltså! Resan tog över en timme och det var sådär med barn som inte alls hade lust att sitta still i en bil i stillastående bilkö.

Jag visade min allra trevligaste sida i check-in-disken och frågade om det fanns några extraplatser kvar och damen bakom disken log åt mig och fixade två 3-sitsrader till oss.

På flygplatsen hade vi ett antal timmar tillgodo innan flyget skulle gå, halv två på natten. Vi åt på en restaurang och barnen började varva ner och bli långsamma i sina reaktioner. Tuva somnade en liten stund men när hon vaknade igen så var barnen plötsligt tokspeedade. Livrädda för att somna om de stod still. Så den sista timmen innan flyget skulle gå så hoppades det och studsade och båda ungarna sprang fram och tillbaka bland alla trötta människor i gaten.

Väl i planet så började Felix titta på en film men sa ganska omgående att han var trött, sedan vände han bort huvudet och somnade. Tuva skrek sig såklart till sömns men somnade i alla fall. Jag bäddade om Felix och la han bekvämt över alla tre sätena och kröp över till en egen rad för att sova. Kenny hade redan somnat och jag tänkte att nu vore det fint om vi kunde sova tio timmar.

Efter fyra timmar vaknade Tuva skrikande och sen strax därefter även Felix. Tuva skrek och skrek och mitt i det all det där, när man svettas i stressen över att hon inte ska väcka alla andra passagerare så kommer en Thaisvenska och börjar prata om att hon är utbildad i taktikberöring och visar mig hur jag ska klappa Tuva för att hon ska lugna ner sig. Jag sitter där helt yrvaken och försöker förstå vad som händer samtidigt som jag klappar Tuva enligt instruktioner innan jag finner mig och förklarar att Tuva är inte trött, hon skriker för att hon inte vill sova. Enligt hennes klocka är den sju på morgonen, alltså ska hon inte sova och hon blir sur när vi försöker få henne att sova.

När Tuva får springa i gången fram och tillbaka så är hon toknöjd. Jag och Kenny är inte lika nöjda, vi vill sova. Eller kolla film. Eller läsa. Inte springa i gången fram och tillbaka, fram och tillbaka. Ett tag sitter vi på en toalett och leker med vattenkranen men sen vill hon ut och springa igen.

När vi landar 11,5 timmar senare så är det underbart att få kliva ur planet. Vi är skittrötta men det är så skönt att slippa flygplanet nu.

Väskorna kommer som de ska och taxikillen står i vänthallen med en skylt med våra namn, så smidigt!

Hem ljuva lergrop!

Sista filmen från Thailand hittar du här!

Det gäller att starta med fart!

Jag har börjat jobba nu, på riktigt, och det är så himla skönt! Man får väl inte säga det egentligen men jag känner mig lite uttråkad när jag går hemma för länge med barn, jag vill inte bara vara mamma.

Så nu är Kenny hemma och leker med Tuva istället.

I torsdags var min första officiella dag på jobbet och den startade med ett tvådagarsmöte för alla Sveriges varuhuschefer som följdes av en festhelg tillsammans med allas respektive.

För att busa lite så hade jag, Kenny och en jobbarkompis planerat att överraska vår VD innan middag på fredagen. Han visade sig inte vara så imponerad av överraskningar, utom hans kontroll, men när han kom fram till Kenny som stod redo med flygplanet så lättade stämningen.

Han fick sig en flygtur med spinnar, rollar loopingar och diverse kullerbyttor innan han skickades vidare till Sånga-Säby konferens där alla vi andra gjorde iordning oss för middag.

Det blev en jättetrevlig middag med oerhört trevligt sällskap, underhållning med Daniel da Silva och fantastisk musik i form av Mack Johansson.

Allt snurrade rätt bra, trots att jag inte drack mycket, när vi traskade tillbaka till rummet någon gång efter midnatt.

På lördagen så fick vi en frukostföreläsning av Mia Törnblom som var riktigt kul.

Jag var väldigt seg i kolan under förmiddagen men vi aktiverades av tävlingar i jättekanot, skytte, segwaykörning, bumpyballs osv så det blev inte en lugn stund för återhämtning. Å andra sidan så hann jag inte känna efter hur trött jag var heller.

På kvällen så var det cowboytema och fest i en lada i närheten. Även denna kväll var det full aktivitet med tävlingar och musik.

När middagen avslutades så var det dags för linedance. Linedance…

Jag är duktig på många saker, Segway, skytte och paddla jättekanot bland annat men jag är inte bra på linedance. Det här med koordination är inte min grej.

– Följ takten och börja med höger fot, fram fyra steg, klappa, bak fyra steg, ihop, bak fyra steg, klappa, fram fyra steg, ihop, tre steg till höger, klappa…..ja ni förstår.

Jag och Kenny var kanske bland de nyktraste men vi vinglade och trampade på varandra, puttades och snavade och vi var inte unika om det. Vi skrattade! Så att tårarna sprutade och magen värkte. Jag skrattade så att jag knappt kunde få stopp på det, och det gjorde även alla andra som deltog eller stod bredvid. Dansgolvet var ingen vacker syn men alla hade roligt åt det.

När lektionen var över så smög vi oss hem till rummet och njöt av att få lägga oss i en skön hotellsäng, utan sparkandes eller skrikandes barn, och kände oss bortskämda för att vi haft en sån otroligt rolig helg.

Tack Kattis, mamma och Peter för att ni tog hand om våra kära små luringar. ❤️

Semesterstart!

Nu har även Felix fått flyga med Kenny. Vi hade en skön sommardag i förra veckan med besök av bror med barn och några kompisar med deras barn.

Felix kusin Wille fick se filmen där jag flyger upp och ner och ut och in och blev heltänd på att få prova på så då åkte vi ut till flygfältet för att ta en tur.

När Wille kom tillbaka ner, väldigt nöjd över flygturen, så ville Felix också testa. Han har tidigare hoppat av så fort man spänner fast honom i sätet men nu höll han ut.

Flygturen gick bra och han skötte sig kanon. Betyget var att det var roligt "men man får inte flyga upp och ner pappa".

Kullerbyttor bland moln!

Sedan Kenny köpte in sig i aerobatic-flygplanet så har vi slutat att flyga (han flyger förstås fortfarande). En gång för två år sedan så flög vi i planet och gjorde några rollar men sedan har det varit tyst på den fronten.

I lördags så var det dags igen. Kattis flög med Kenny och jag flög med Andrew i hans lilla och snabba flygplan.

Vi gjorde konster som jag inte trodde var möjliga med ett flygplan, trots att jag förstås har sett det innan, men det är så overkligt att sitta inuti planet som gör dessa konster. Pilot Andrew var grym! Vi loopade, rollade, flög rakt upp mot himlen och rakt ner mot marken. En minus G och fem plus G, fick jag pröva på. 

När vi flugit i en kvart och vi höll på att snurra runt ett moln så började jag känna mig varm och lite obehaglig. Jag mådde inte illa men skulle kanske ha gjort det om vi hade fortsatt. 

Det blev en formationsflygning med Kenny på ena sidan, vi på andra och deras kompis i mitten, tillbaka till flygfältet.

Vilken grej va?!

Klicka här för att titta på flygningen!

Hem igen då!

Vi kunde ha stannat lite längre, som vi brukar säga, men samtidigt tyckte jag att det kändes helt okej att åka hem. Vi ska ju bygga hus! För att inte tala om att vi ska hinna njuta av våren innan det blir sommar.

Felix fick välja taxi till flygplatsen. Jag bad Kenny om att fixa en minivan som vi kunde åka med men istället så kom han och Felix tillbaka med en uppgraderad tuktuk. ”Det är roligt för barnen”. Barnen somnade efter tjugo minuter och kvar blev vi, med vinden i håret, men det var skönt.

Lite mer oskönt var det när vi blivit avsläppta vid departures, dragit allt bagage genom säkerhetskontrollen precis innanför dörrarna och sedan insett att taxin släppt av oss på inrikesterminalen. Det var bara att lasta in allt i bussen som gick mellan terminalerna och göra om samma procedur med säkerhetskontrollen på rätt ställe. Fördelen med tidsförskjutningen var att alla charterturister checkat in för länge sedan och vi gled därför direkt fram till disken utan att passera någon kö. 

I nästa säkerhetskontroll så blev vi kroppsscannade! Thailand är alltså så modernt att de har såna maskiner nu. Man gick in i ett litet bås med två öppningar och höll upp armarna och blev scannad. Ungarna fick gå i en gammal hederlig portal.

Vid det här laget så var båda barnen trötta och hungriga, läs jäkligt skrikiga. Vi letade snabbt upp en Burger King och hivade ut tuttarna för att få en snabb lösning på problemet. Lagom till att allas munnar var mättade så var det dags för boarding. Jag hann inte med någon shopping alls! Inte ens några flaskor vatten hann jag köpa. Kanske lika bra.

Hemresan gick ganska okej. Felix hade en stund av trots då han vägrade att gå med på att sova på planet, men han lät sig övertalas och somnade till slut. Tuva är lite värre, hon är så nyfiken på vad som händer runt omkring hela tiden. Det känns som att hon tror att hon går miste om något om hon somnar, vilket hon säkert gör. 

När kaptenen tände upp kabinen och ropade ut att det var frukost två timmar innan landning, när man äntligen fått Tuva att sova, ja då var jag lagom imponerad. Jag har ett och annat att säga om det påhittet Thomas Cook!  Ni underlättar inte för någon att väcka upp alla 330 personer för en torr fralla med en blöt ostskiva, TVÅ TIMMAR INNAN LANDNING PÅ EN NATTFLYGNING. LÅT FOLK SOVA! Det är ett hån mot alla barnföräldrar!

Ja, just saying! Men nu är vi hemma i alla fall.


Thailand, vi har saknat dig!

Efter Mexicoresan (läs flygresan från helvetet) så sa Kenny att han inte tänkte flyga med barnen igen förrän de var tonåringar. Vi visste förstås att det inte skulle bli så men vi hade inte räknat med att åka iväg så snart igen, men när Kenny hittar billiga resor så kan han bli hur flexibel som helst. 

Mitt krav för att flyga långt med barnen var att det skulle vara vettiga flygtider och efter att ha hittat ett plan till Thailand som gick kl 21:45 så var saken biff. Felix sov åtta timmar på planet (härliga tider) och Tuva kanske tre. Jag förstår inte hur hon kan vara så mycket vaken, som om hon är superrädd för att missa något.

Efter en dag i Thailand så var Kenny frälst igen. Han ÄLSKAR Thailand (och Tom yam-soppa)! Jag är också väldigt förtjust (inte i soppan). 

Jag bokade ett hotell hemifrån för 617 kr natten som såg väldigt fint ut, 10 minuter från stranden. När vi kom hit så hade de hyrt ut vår bokade studio så vi blev uppgraderade till en liten lägenhet, superfin! Vi har nog aldrig bott så här fint på våra semestrar. Här kan vi köpa med oss mat och låta ungarna härja bäst de vill istället för att försöka kasta i oss maten på restaurang. 

Hotellet har en minibuss som både kör oss till stranden och hem om vi känner för det. Poolen är ganska stor och ekar tom så där badar vi när vi kommer hem från stranden. Jag har aldrig badat i en sån varm pool! Babysim kan slänga sig i väggen, här pratar vi kroppstemperatur på vattnet. För att få upp Felix ur poolen så måste vi locka honom med Pippis guldmynt (chokladpeng) eller pyjamasmys.

Jag tror vi kommer att få en skön semester!

Vinterdagen 

I söndags hade vi toppenväder. Det var lite kyligt med några minusgrader men det gav mig en möjlighet att äntligen få använda min stora pälsmössa som jag köpt för två år sedan. När jag nu provat och använt den så vill jag ha den hela tiden men det ser lite knasugt ut i 5,5 grader plus, som vi hade igår.

Kommunen har plogat en jättefin skridskobana runt hela sjön, bara 100 meter från vårt hus och i söndags när solen sken så var det fullt av folk ute och åkte skridskor och grillade osv, som en folkfest.

Kenny skulle flyga sin paramotor och mekade med den medan vi gav oss ut på isen. Kattis åkte skridskor med Tuva i vagnen och jag drog Felix på snowracer med fyrhjuling. Det var väldigt mysigt, tyckte alla utom Felix som tröttnade ganska fort och ville åka hem och bygga lego. Med små legobitar, för nu är han stor!

Någon gång på eftermiddagen när vi gått inomhus igen så fick Kenny igång sin maskin och gav sig upp i himlen en stund innan solen gick ned. Så alla fick prova på olika sätt att ta sig fram i söndags.

Första solstrålarna för i år?

Känslan är att det är en evighet sedan solen visade sig, som att vi gått runt i ett mörker i flera veckor och kanske är det så, man glömmer såna saker. Solen sken idag, som om det inte fanns någon morgondag. 

Jag och Tuva höll oss inomhus trots vädret. I natt vaknade jag av att hon var jättevarm, hennes små händer var som värmedynor och när jag yrvaket hämtat termometern så visade den 38.9 grader. Under dagen försvann febern, så vi får väl se vad som händer härnäst.

En stund efter lunch så ringde Kenny, andfådd av upphetsning, ”får jag åka och flyga idag?”. Jag inser att vi kommer få lite utmaningar framöver när Kenny ska försöka välja mellan finväderaktiviteter. Båt eller flyg? Jag känner igen det från motorcykeltiden när det var riktigt finväder och man skulle välja att antingen klämma ner sig i ett varmt skinnställ eller att ta på sig bikini och åka och bada. Förvånansvärt nog så blev det oftast det första alternativet.

Han och Chrille flög över mig och vinkade  med vingarna när jag kom ut från mina roliga aktiviteter i tvättstugan. Vi roar oss på olika sätt minsann!

Felix är för närvarande road av lego, alltså inte de här stora legobitarna (Duplo?) utan de små, pillriga. Han tar bitarna och bygger stora kreationer, river dem och bygger upp igen. Jag tycker det är skönt att han hittat något som får honom lite fokuserad och lugn, dessutom så glömmer han till och med att be om att få titta på tv. Nackdelen är att han glömmer att man måste äta och sova också, så det är tur att han har en tjatig mamma som påminner honom.

Ut på tur med fötter och flyg!

Ännu en helg utan några planer, två på raken alltså och hejsan vad skönt det har varit.

Kenny fick ÄNTLIGEN flyga en sväng också. Vi andra promenerade vid Kaanan istället och tänkte att han kanske skulle flyga förbi och vinka. Det gjorde han inte.

Felix sov hos bestemor lördag till söndag vilket gjorde att vi som kvar kunde sova länge idag. Tuva och jag låg och drog oss länge i sängen men när klockan närmade sig halv tolv och det fortfarande inte var någon som ropat att frukosten var klar så gick vi upp och gjorde den själv.

Kanske tack vare att Kenny flög igår så protesterade han inte, så mycket, mot att gå ut och promenera en sväng efter att vi plockat upp Felix.

Judarnskogen var dock inte någon optimal promenadsväng idag eftersom stigarna var täckta av is. Vi tog oss i alla fall runt pölen och blev belönade med fika på Gateau efteråt. Så lyxigt och mysigt! Jag behöver bara övertala Kenny om storheten i en sån här dag också för att få till någon slags rutin.

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑