I söndags var det sista ”lektionen” i crosskolan. Fast man kan faktiskt inte kalla det för skola, första och enda instruktionen jag fick var i söndags då jag plötsligt skulle lära mig hur man skulle köra i en kurva. Jag tänker att den instruktionen kanske skulle ha kommit lite tidigare.

Den stackars 22-åriga tjejen som blivit utsedd att vara vår lärare hade nog inte fått riktigt rätt förutsättningar för jobbet. MEN, om man bortser från bristen på teori och övningar så har ju jag haft jättekul när jag har kört.

Jag har nu provat att köra banan under normala förhållande samt i lervälling med vattenpölar och nu sist i torkad lervälling, dvs när hjulspåren torkat och lämnat efter sig djupa fåror.

Om inte Kenny hade instruerat mig under förra passet i lervällingen så hade jag nog klivit av hojen och lagt av. Jag körde runt i det lilla spåret och hjulen samlade på sig mer och mer lera vilket gjorde att hojen bara gled fram och tillbaka. Efter Kennys tips att gasa mer och köra snabbare så försvann faktiskt leran och det gick att köra. Sånt tänker jag att man borde få veta i en crosskola, på en lerig bana. 

Kul och skitigt var det och efter varje gång, i bilen på väg hem, så har jag tänkt att det var himla synd att jag missade ett par körtillfällen.