Runt halv fyra i natt så vaknade Felix och sa: -Nu är jag uttråkad, vem vill gå en rond med mig?

Nej, det sa han inte, han sa: -Jag är jättetörstig. Alltså gav jag honom vattenflaskan men då blev han arg eftersom ”han skulle själv”. Så jag ställde tillbaka vattenflaskan som stod på nattduksbordet, 20 cm från mig, så att Felix kunde gå ner från sängen, gå runt sängen för att hämta flaskan och sen försöka klättra upp i (den nya höga) sängen igen. Väl där så bråkade tydligen pipen med honom för han kunde inte bestämma om den skulle vara öppen eller stängd.

När han tröttnat på flaskan så gav han den till mig som ställde tillbaka den på bordet. Det var förstås också fel så innan han jagade upp sig för mycket så fick han tillbaka flaskan så att han kunde gå ner från sängen, gå runt sängen, lämna flaskan på bordet och sedan försöka klättra upp i sängen igen. Ja ni fattar.

Väl i sängen så försökte han hitta på nya orsaker att vara arg och bestämde sig till slut för att pappa inte fick sova i sängen. ”Han får inte vara med”. Så därför började Felix att sparka på Kenny för att bli av med honom.

Det var förstås oundvikligt att Tuva inte skulle vakna, så Tuva vaknade, skrikandes förstås, jäkligt missnöjd över att bli väckt av Felix skrikande.

Kenny lyfte ut Felix i vardagsrummet där de hade en skrikfest innan Felix gick med på att somna om igen (extremt nerkortad version).

Det är en underdrift att säga att jag kände mig som att jag blivit överkörd av en ångvält när jag gick upp i morse. Jag är så less på de här stora bråken som visserligen kommer lite mer sällan än förut, men fortfarande varje dag. Mitt tålamod behöver semester!