Vi var så nära! Vi har förberett Felix långt innan att det snart var dags för hans tandläkarbesök och att man då måste gapa för att visa tänderna.

När vi gick in till tandläkaren så var han spänd och lite nervös men hoppade upp i tandläkarstolen och sa ”vi ska klippa håret”. Vad jag önskade just då att hon var en hårfrisörska istället!

Hon förklarade för Felix att hon skulle titta på hans tänder, räkna dem och visade vilka instrument hon skulle använda medan han satt fokuserat och tittade på och svarade att hon skulle titta efter tandtroll och att man måste borsta bort dem. Jag var så stolt så att jag nästan sprack!

Hon bad Felix att luta sig tillbaka i stolen och när hon hissade upp stolen så sprätte Felix till, uppenbarligen på helspänn. Allt gick bra tills hon riktade lampan mot hans mun, då hade hon nog gått för långt. -Kramas mamma!

Jag försökte övertala honom på olika sätt och erbjöd mig att sitta i stolen med honom i knät men då tyckte han att jag skulle undersökas istället.

Eftersom mamma satt i väntrummet med Tuva sprang jag dit för att göra ett byte med henne, jag tänkte att hon kanske kunde ha en annan påverkan på Felix. Efter ett par minuter så hörde jag ett vrål från andra sidan av korridoren som följdes av flera skrik och jag tänkte att min idé kanske inte fungerade så bra, trots allt.

Mitt i allt började Tuva skrika eftersom hon ville bli av med en bajsblöja (varför händer alltid allt samtidigt?). När jag stod och bytte på henne hörde jag Felix ropa efter mig i korridoren och han kom springandes med en inpackad tandborste, jätteglad!

När Felix hade fått vråla av sig och insett att han inte skulle komma undan så hade det gått bra sen. Så det var en nöjd Felix som gick därifrån. Men höjdpunkten på dagen var ändå Happy meal-kartongen efteråt på McDonalds som pryddes av Pokémons. -POKÉMONS! Kolla POKÉMONS mamma! POKEMOOOOOONS!