Jag är sansad igen. Min less-morgon gick över förvånansvärt snabbt, kanske behövde jag bara få ur mig lite skit. Men visst är jag fortfarande less på skriken, det går inte att komma ifrån.

Igår när hon höll på och gnällde som mest så klädde jag på mig och drog till närmsta shoppingcentrum, när det är liv och rörelse runt omkring så kan hon sova i timmar, kan alltså, om hon vill.

Jag har inte ens börjat med barnvagnspromenader eftersom de småturer jag testat har resulterat i att jag förvandlas till en svettig mamma som stressar upp sig över sitt skrikiga barn. Hur kan man inte tycka om att åka vagn? Hur kan man inte tycka om att sitta i babybjörn, eller bärsjal? Hur kan två barn vara så olika varandra?!

Felix och jag fick en mysig stund för oss själva igår i alla fall. Visserligen så höll han på att fastna med IPaden men när internet slutade att fungera (man får ta till alla medel som finns till hands) så gick han med på att ta en fyrhjulingspromenad med mig. 

Vi åkte till den lilla stranden och plockade ekollon som vi matade hajarna under bron med. Just nu är det så fantastiskt fint ute med alla härliga färger på träden, men jag lämnade mobilen hemma så jag har inte en endaste bild på den fina omgivningen eller vår fina stund tillsammans.