​​

Tuvas första riktiga skratt kom i fredags, 23:e september, när jag sjöng ”min hatt den har tre kanter”. Andra skrattet kom i förrgår när jag hade en envis hicka. Så underbart och en sån härlig kontrast till skrikandet.

Fast till hennes försvar så vaknar hon faktiskt leende varenda dag, det är först när hon inser att jag har lite andra saker att göra än att bära runt på henne konstant som hon börjar skrika.