Av någon konstig anledning så lyckas vi ofta stå med tomt kylskåp lagom till fredagarna.
Jag tycker inte det är ett dugg kul att handla mat och ännu mindre att handla mat på en fredagseftermiddag men ändå så blir det ofta så.
Felix däremot, tycker det är roligt att få härja i mataffären, men den där gratisbananen till alla barn står han gärna över, han hade hellre tagit gratisvindruvor eller gratisphysalis.
Här är min nya (inte så ny längre) frisyr. Än så länge har jag inte ångrat mig utan tycker till och med att det är fantastiskt skönt. Cirka tre minuter tar det att föna håret! Löjligt snabbt!
Jag är nästan helt hundra på att jag hörde en väderprognos för helgen som sa att det skulle bli mulet och fyra grader. Istället så fick vi riktigt finväder och nej, jag klagar inte men jag tycker det är så konstigt hur fel man kan ha. Tänk om jag skulle ha lika många fel i mitt arbete som SMHI har, då skulle inte min chef tycka det var så roligt att betala ut lön till mig.
Vi hann med både 9- och 14 årsfika och 56 tvättar (det kändes som 56 men var snarare 5-6). Kenny putsade båten och Felix gjorde sitt bästa för att få vara med och plaska. När han blev för intensiv så åkte han och jag till fåren för att klappa dem och pussas.
Egentligen så var helgen vigd åt städning inomhus och packning av semesterkläder men det är nästan brottsligt att vara inomhus när det är vårväder så nu står vi här på en måndag, ostädade och opackade. Visserligen så dricker Kenny en stor och stark whiskey för ögonblicket men det handlar mer om att han har rossel i halsen.
Jag har för övrigt tagit min sista penicillintablett nu och känner mig frisk i halsen men är fortfarande lite snorig, vilken extremt envis förkylning det blev i år! Nu hoppas jag bara att Kenny inte tänker få mitt halsont så att jag får tillbaka det efter honom, det vore himla tråkigt!
Just nu kan man tro att man bor på Island. Det är riktig sommarvärme ena minuten som plötsligt byts ut till hagelstormar och 2 graders värme.
Igår så var jag och Felix ute på förmiddagen och skrotade på tomten i solen.
Så fort han hade somnat så gick jag till altanen för att sätta mig en stund i solen men samma ögonblick som jag öppnade dörren så försvann solen bakom mörka regnmoln.
Lagom till att Felix vaknade så var det sol igen och vi beslöt oss för att åka med fyrhjulingen och möta Kenny. När jag vred om nyckeln i tändningen så kom regnskuren.
Så nej, vädret har väl inte visat sin bästa sida de senaste dagarna.
Som tur är så har vi en solresa (hoppas jag) att se fram emot inom kort. Det ska bli så skönt med lite sol på den här vintergrå huden nu och jag hoppas det går att bada också. Det blir roligt för Felix!
Vi har naturen inpå dörren. Så här på våren så ser vi ofta gäss och jag menar inte bara dem där elaka kanadagässen utan vanliga gäss också. Jag vet inte vart de är på väg för vi ser dem inte under sommaren.
Vi har sett mink springandes vid strandkanten.
De två svanarna som bodde här förra sommaren har kommit tillbaka och likaså de två hägrarna som bor i vassen strax utanför grannens brygga.
Just nu är det tre tranor som huserar på åkrarna runt oss. De både syns och hörs och idag såg vi dem segla ovanför soptippen. Jag ska ta en bild på dem en dag, de är så otroligt stora så man blir alldeles häpen när man ser dem.
Det vi märkte förra året, utan att vara någon slags ornitolog, är att det verkar vara samma fåglar som stannar vid sjön hela sommaren.
Vi hade en grupp av änder på sju och en på två som simmade förbi rutinmässigt och så var det hägrarna och svanarna med sina sju ungar.
Rovfåglarna flyger ofta förbi och under sommaren så ser vi dem ofta dyka efter fisk eller bli bortjagade av småfåglar i grupp.
Fåglarna här på bilderna ovan känner jag inte till. Jag borde skaffa en fågelbok så att jag vet vilka som bor inpå knuten men jag känner inte igen dem från i fjol.
Igår så såg jag någonting som simmade i vattnet och vi konstaterade snabbt av storleken att det var en bäver. Kenny hivades på kameran innan han rusade ut mot bryggan i sina oranga foppatofflor och långkallingar (får Kenny ett klädesplagg han verkligen gillar så bär han det dygnet runt till sömmarna släpper och lite till).
Jag såg fnittrande på medan han flög över gräsmattan och blev lite förvånad när han klampade ut på bryggan med bävern strax utanför som naturligtvis dök så fort Kennys steg gjorde sig hörda på bryggan.
Bävern dök och vände håll mot grannen till höger och Kenny sprang snabbt över staketet och rusade ut på deras brygga. Det plaskade ilsket från bävern som i te alls gillade att bli störd men Kenny fick i alla fall med den på bild.
Det händer saker här ute ska ni veta!
När vi köpte huset så sa vi till säljaren att han inte behövde röja bort alla saker och skräp som låg i garaget och verkstaden. Jag undrar fortfarande varför vi sa det, men visst, många användbara saker är det också.
Garaget har varit fullproppat med skräp så igår bestämde vi oss för att ta tag i det. Jag trodde att det mesta var den förra ägarens skit men ju längre in i rensningen vi kom desto tydligare blev det att det var minst lika mycket Kennys skräp, han försökte dock mörka det genom att påstå att han inte kom ihåg om det var hans grejer eller inte.
Vi fyllde hela släpet och lite till med skit!
När vi kom till sopstationen idag så var det förstås lång kö, sopstationen verkar mer populär än Andys lekland på en helg.
Vi hade naturligtvis inte sorterat soporna överhuvudtaget vilket gjorde att vi fick tillbringa mer än en timme bland de olika containrarna.
Jag blir faktiskt lite ledsen när jag ser allt som folk slänger. Bland annat så såg jag en bobbycar som Felix hade blivit jätteglad för. Jag tänker också att även om vi kan köpa en till Felix själva så finns det säkert någon annan familj med barn som inte har råd med såna utsvävningar som skulle blivit jätteglada för en sån. Och nu pratar vi bara om EN pryl av alla saker jag såg att folk slänger.
Jag är också bra på att köpa nya saker men jag ska försöka tänka en gång extra innan jag slänger sakerna i alla fall men många av mina saker brukar mamma redan ta med till läkarmissionen så jag tror inte att jag slänger så mycket som andra har nytta av.
Det var helt fantastiskt skönt att till slut åka ifrån sopstationen. Nu har vi ett ganska ordnat garage, men är det någon som vill köpa en gammal rostig Jeep kanske?
I onsdags så startade jag min penicillinkur och det dröjde inte länge förrän halsen kändes bättre. Snoret huserar fortfarande i näsan och hostan kommer punktligt varje kväll när jag gått och lagt mig men jag kan svälja utan att det känns som att jag har taggtråd i halsen!
Det som är lite konstigt det är hur tankarna går. ÄR det penicillinet som börjat verka eller var jag precis på väg att bli frisk?
Det är såna där existentiella frågor som man aldrig kommer att få svar på men som ändå kan reta gallfeber på en.
Skulle det ha gått snabbare om jag tagit den längre vägen hem från jobbet men med mindre kö?
Skulle jag ha bränt mig i solen om jag hade haft en lägre solskyddsfaktor?
Ja, ni förstår nog.
I torsdags så hade jag alltså hunnit få i mig tre tabletter av tjugo och efter mycket velande fram och tillbaka så bestämde jag mig för att jag skulle ut och promenera, nästan för första gången sedan i höstas.
En mil blev det! Kanske inte skitsmart med tanke på hur trött och sliten kroppen är efter förkylningen som faktiskt pågår fortfarande.
När jag gått fem kilometer i en riktning så kände jag hur kroppen började ömma sig och göra ont men det fanns inte så många alternativ än att bara fortsätta gå hemåt.
När Felix vaknade och vi fått i oss mat så tog vi samma runda en gång till men den här gången på fyrhjulingen, ett betydligt slappare alternativ.
I fredags när jag och Felix gick runt och skrotade i trädgården så inträffade många människors dröm – glassbilen körde i diket precis utanför vår infart.
Jag gick dit för att hjälpa till med ett paket dubbelnougat i baktanke.
Dessvärre så har mamma och Peter slarvat med bilen vi tagit över och underlåtit sig att lägga dit en bärgningslina, vilket gjorde operationen lite svårare.
Glassen i mina drömmar skringrades snabbt när tjejen fick gå till grannarna om hjälp.
Men det var trevligt men en stunds skitsnack med alla grannar som dök upp för dagens händelse i alla fall.
Först lite gnäll – fy vad sjuk jag är. I morgon hämtar jag ut penicillin, nu ska jag ta död på de här elaka bakterierna!
Annars så gillar jag sommartid, jag tycker att vi kan ha det jämt. Idag åt vi middag redan vid halv fem vilket gjorde att vi hade flera timmar med dagsljus att spela med.
Jag använde dem till att dammsuga och skura altanen och golven inomhus.
Felix lekte ute på altanen, vilket han tycker är jättespännande och Kenny sköt pilbåge (när han inte dammsög under soffan och hade Felix på ryggen).
Kenny tycker att han är proffs på att skjuta pilbåge nu och kommer troligtvis att leta upp något slags mästerskap som han kan delta i. Själv tjatar jag på honom att slutföra flygningen först. Vi får se var det…landar!
Om det inte hade blivit så tjatigt så hade jag tagit upp igen hur underbart det är med vår men nu får jag skippa det den här gången.
Något som inte är underbart är min skitförkylning. Jag hostar och harklar och snorar och har ont i halsen fortfarande, efter två veckor!!
Det vettigaste vore säkert att gå till en läkare men jag vet precis vad de gör.
De skickar mig till en sköterska som tar fram ett långt och läskigt verktyg som hon (det är i princip alltid en hon) stoppar upp i näsan så långt hon kan. Och när det tar stopp, så pressar hon lite till och ungefär där så känns det som att hjärnan brinner, på riktigt!
Det är lätt topp fem på något av det vidrigaste jag varit med om.
Vad händer sen då? Jo, då ska det där provet skickas in för undersökning och svaret får man efter två veckor. Oftast så har åkomman lagt sig efter dessa två veckor vilket gör att den vedervärdiga undersökningen var helt meningslös.
Så nej, jag vill inte gå till läkare, helst.
Men som sagt, för övrigt så är våren i full blom.
Solans tankar - en fortsättning på VARFÖR? 
Senaste kommentarer