Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Öppna sök

Primadonnan?!

Hon ser så snäll och söt ut men under den där lite prickiga huden så döljer det sig en tjej med bestämda åsikter.

På kvällen börjar hon bli ganska gnällig och ju senare det blir desto högre skriker hon. Jag oroar mig för att hon har magknip och blir otroligt frustrerad över att inte kunna göra något annat än att bära runt på henne tills armarna värker, och svetten rinner, allt för att hon ska vara nöjd. De få minuter som hon slumrar till är fantastiska, om det inte sammanfaller med Felix mardrömmar förstås för då vaknar Tuva i samma stund som jag lägger ner henne för att gå till sovrummet och trösta Felix.

Men till saken! Jag tror att Tuva bara driver med oss. När skriken inte upphör så går vi och lägger oss i sängen och då somnar hon nästan direkt. Hon skulle knappast göra det om hon hade ont i magen ju, så jag tänker att hon vill att jag ska gå och lägga mig tidigare? Typ när hon börjar skrika? 

0

Tuva sju veckor!

0

Dalarna blixtrar förbi!

 

Timmarna springer förbi. Släpper man blicken på Felix så hittar han på bus och lyfter man handen från Tuva ett ögonblick så börjar hon skrika. Vad får människor att skaffa nio barn?! Har man det för långtråkigt i sitt liv? Eller får de bara frimärkssamlarbarn?! Mina barn är fantastiska, de är bara lite….all over.

Igår beslöt sig Felix för att komma ut som bebis. Han har varit och nosat på det lite när han klättrat upp i hennes vagga och kommit springande och bett mig om att ”Lillis vill suga på tutte”. När Felix pratar om sig själv så säger han Lillis, men han menar Felix. Men igår så tog han Tuvas (oanvända) napp och stoppade i munnen, satte på sig hennes lilla mössa och la sig ner i vagnen. Jag hoppas dock att han blir stor väldigt snart igen för två bebisar är på gränsen till för mycket.

Semesterfritt!

Jag har gått och väntat på att Kennys semester ska infinna sig. Han brukar vid alla semesterdiskussioner alltid svara att han tar semester när han vill och behöver därför inte planera så långt i förväg som de flesta arbetsgivare (semesterlagen) kräver av oss andra anställda.

Senast när vi skulle till Västindien så var det med nöd och näppe som Kenny fick åka på semester när han ringde chefen en vecka innan. Chefen hade helt andra planer för Kenny under den perioden. Det slutade med att vi åkte på semester och när vi kom hem så fick han jobba så hårt så att han för första gången mådde dåligt av stressen.

I våras när jag skulle lämna in semesteransökan till dagis för Felix så frågade jag återigen Kenny när han fick semester och fick det vanliga svaret tillbaka; jag tar semester när jag vill.

Så jag fyllde i lappen på känsla och tänkte att juli är en bra tid att ha tre veckors semester i, då får Felix vara ledig från dagis. När den första av de här veckorna närmade sig och jag påminde Kenny om att semestern snart var här så fick jag till svar; jag kan inte ha semester NU, det kommer chefen aldrig att tillåta.

Som tur är så har Felix extradagis (eftersom det ordinarie har stängt) kunnat ta emot honom ett par dagar i veckan trots vår ledighetsansökan så vi har fått ihop det i alla fall men i framtiden så kanske jag låter Kenny få planera ledigheten. Kanske.

Eftersom Felix uppenbarligen var dagislös torsdag till fredag och Kenny skulle jobba massor med både bilar, flygplan och vår potatisåker (blivande gräsmatta) så tog jag barnen och åkte till Ludvika med mamma och Peter. Om nu bara Tuva kan sluta skrika och Felix börjar lyssna på vad jag säger så kanske jag får några sköna dagar här uppe.

0

Grattis till mig!

(Jag kan ha använt den där rubriken förut, den kändes bekant).

Lagom till att jag gick på föräldraledighet så avslutades vårt verksamhetsår på jobbet och räkenskaperna visade på stor vinst under året som varit. Det är ju väldigt bra på många sätt och inte minst för att det genererar en bonus till – bland annat mig.

Bonusen jag fick var galet stor, en väldigt välkommen överraskning (jag hade faktiskt inte räknat med att få bonus i år) inför mitt kommande år med en betydligt mindre lön än vanligt, utbetalat av Försäkringskassan. 

Men visst, Skatteverket ska ju ha sin del och med en engångsskatt på över 50% så fick de minsann ta (en alldeles för stor) del av min lön! Skit!

Så för att belöna mig för min stora bonus så tog jag en bit av kakan och köpte en ny dator! Som jag har längtat. Nu ska jag bara tömma min skitdator som aldrig fungerat bra, på allt innehåll och slänga den åt skogen. 

Men se så fin min nya dator är!

0

En sån där sommar att komma ihåg.

Sommaren år 2016 ska vi prata om som en bra sommar. Inte bara för att Tuva kom utan för att det var en varm och solig sommar. (Visst var sommaren 2013 också bra? Dvs när Felix kom. Jag bestämmer mig för att det var så, det är lättast att komma ihåg).

De perfekta sommarkvällarna passerar, en efter en annan, från min plats i soffan med Tuva vid bröstet eller skrikandes av missnöje. Jag tänker att jag måste köpa en ny soffa efter det här, för jag har nog suttit ned den helt snart. Jag tänker att jag går miste om kvällar med brygghäng, där jag och Kenny sitter med varsitt glas vin och ser när fiskarna hoppar i solnedgången. Eller en cider kanske för vin smakar inte lika gott längre när jag inte har en cigarett i handen.

Min plan är att komma igång snart. Att börja titta på min vikt, eller kanske träning. Jag gick upp cirka 20 kilo nu med Tuva men jag har redan efter fem veckor gått ner 14. Jag kan inte komma ihåg att det gick så snabbt med Felix. Å andra sidan så låg jag på en högre vikt nu när jag blev gravid så det finns mycket att jobba med.

Till att börja med så måste jag få in lite rutiner med gnällspiken så att jag vet när jag kan aktivera mig. Men sen så, fasiken, måste jag ta mig i kragen. Schas på mig!

För övrigt dagdrömmer jag om mitt hus (för om nätterna drömmer jag om helt andra galna saker, jag förstår inte var allt kommer ifrån). Jag drömmer om ett stort hus där många får plats, så att jag kan ta hem folk till ett hem som jag är stolt över. Ett hem där Felix och Tuva har en egen plats att vara på. Och jag! Ett garage/en verkstad där jag kan vara kreativ. En tvättstuga med ett torkskåp och strykbräda. För att inte tala om ett badkar! Och ett sovrum med en väldigt stor säng där vi alla ryms när det behövs. Jag har planer för vartenda ett av mina obefintliga rum. Jag måste bara ha ett hus. Nu.

0

Skriet!


Herrejösses vad den här prickiga korven skriker (Tuva to be)! Hennes vakna tid kan delas upp i två delar; en då hon ligger vid bröstet och den andra då hon skriker. Jag saknar ett mellanting då hon kan ligga och bara vara nöjd. När kommer det?

Till Tuvas försvar så låter hon mig sova på nätterna. Hon vaknar en, max två gånger per natt för att amma. Tack för det!!

Kenny har försökt hitta orsaker till varje skrik; – Ah, kiss i blöjan, det var DÄRFÖR hon skrek. – Aha, de kom en rap, det var DÄRFÖR. – Ha, hon var bara hungrig, det var DÄRFÖR!

Sen börjar hon skrika igen.

Ja, det är choklad ni ser i bakgrunden. Mamma behöver det.

0

Måndag hela veckan!

Äta, skita, sova, äta, äta, skita, skita, skita, skita, skita, äta, äta, äta, äta, skita, låtsassova, äta, låtsassova, skita, sova. Så ser det ut för tillfället. 

Vissa dagar kommer jag inte ens ur soffan. Så fort jag lägger ifrån mig lillstrumpa så skriker hon. En hel dag i soffan framför en riktigt bra serie kan verka lockande men det är det inte! Kanske under en regnig dag i november men inte nu, mitt i den varma och soliga sommaren. Jag behöver sätta igång med rutiner för att få det här att fungera! 

Mot Sherwoodskogen!

0

Pulsen går ner!

Och blodtrycket också! Fast det var inte alls det jag tänkte blogga om utan det var ett sidospår, men när jag ändå är inne på det så kan jag berätta att jag slutat med blodtrycksmedicin.

Jag var hos läkaren en vecka efter födseln och då sa hon att jag kunde fortsätta med medicinen en vecka till för att sedan sluta med den. Jag tyckte det var lite konstigt eftersom mitt blodtryck fortfarande var högt och hur skulle hon veta att det skulle gå ner om en vecka, speciellt eftersom hon inte bokade in ett nytt besök åt mig för kontroll.

Veckan fortsatte med högt blodtryck men när jag passerat en vecka så slutade jag ta medicinen för att kolla vad som hände och vips så var blodtrycket nere på normalt igen?! Eftersom det vanligtvis ska gå ner direkt när barnet har fötts så kan hon ju inte gått på rutin heller. Jag tror helt enkelt att hon (och jag) hade ren tur!

Åter till det jag tänkte prata om: bloggen är på väg tillbaka. Det vet förstås inte ni eftersom ni inte har adressen till den här bloggen än men för mig känns det superbra. Det ser ut som att jag har tre månader på mig att spara min gamla blogg på något vis, så nu vet jag vad jag ska göra i höst.

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑