Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Öppna sök

Rhodos – du kommer inte sakna oss.

Tre halvdöva kvinnor och två barn som skulle kunna ge vem som helst hörselskador, vilken perfekt semesterkombination! 

Tre generationer behövde tre dagar innan det small. Som tur var så behövdes det inte tre dagar för att komma över det igen, men jag tror att vi alla tre funderade på både hotellbyten och tidigare flyg hem efter kollisionen. Två skrikande barn gör inte under för tålamodet och humöret.

Vi hamnade alltså på Rhodos, med en och en halv dags varsel. Kattis ville ta en sista minuten och jag och mamma, och ungarna förstås, spontanbokade med oss på resan. Så här i efterhand så tänker jag att jag borde tänkt mer verklighetsbaserat. Varför skulle ungarna sluta skrika bara för att man åker till ett varmt land? De kanske bara skriker av andra anledningar. Felix i alla fall. Tre vuxna som ständigt passade upp på mina skrikande barn och man undrar vad det är för fel. Semester är ett ord som inte känns relevant i sammanhanget.

Bada fick jag göra i alla fall och det har jag verkligen längtat efter i år. Vilket vatten! Så klart och fint badvatten så att snorkel var överflödigt och så varmt och härligt, när man väl kom i. Hotellet var det värre med, frukosten var knappt värd att kallas för mat men middagen fungerade att mätta magen med. Man får vad man betalar för och vi betalade inte så mycket men oj vilka förbättringsområden det fanns där. Men havet alltså…och värmen! Åh!

På väg hem så varslades det om strejk för flygledarna i Grekland vilket gjorde att alla flygbolag tidigarelade sina flighter så det var total kaos när vi kom till flygplatsen. En timme tog det oss att komma in i terminalhuset, men till min stora glädje så sov båda barnen! Samtidigt! Det var som att vinna på lotto.


0

Hår(da) fakta!

Det är tydligen när barnet är tre och en halv månad som man, i detta fall jag, börjar tappa håret. Plötsligt så är det hår överallt, adderat till Nisses hårtussar som ligger här och där, och Tuva har minst ett hårstrå ständigt fastklibbat i sin hand. Det blir spännande att se hur mycket hår som blir kvar den här gången.

0

Perfekt match!


Jag är så sjukt nöjd över mig själv för att jag lyckats köpa så snygga kläder till Kenny som blev en sån fullträff på! Ser ni hur bra han passar i dem?! Han fyller ju inte år riktigt än men han går runt i mina gamla pösjeans sedan ett par år tillbaka så det var väl på tiden att han får ett par egna byxor.

Tänk om jag också kunde komma i mina byxor, det vore trevligt!

0

Jag vill vara din Felix!

​

​

0

Syskonkärlek, kan ni tro!

Bilderna här nedan (ja på Kenny också förstås) är så söta så mitt hjärta smälter, men sanningen är inte riktigt som det ser ut.

Felix tycker att lillasyster är bra och så, ingen som han lägger så stor vikt vid. Hon är rolig och bra på avstånd och lustig när hon har massor med dreggelbubblor runt munnen eller när hon pruttar sådär högljutt. -Hon är glad, eller, hon är ledsen, konstaterar han ibland. Och när jag ska byta blöja -hon har BAJSAT! (Det är mycket bajs-snack på Felix just nu). Han är fortfarande jättestolt över sin lillasyster när vi är bland folk och lämnar inte hennes sida förrän alla har tittat på henne. 

Ikväll när jag ”ställde” henne bredvid Felix i soffan så tittade han upp och log och sa ”hon har klänning”, som om han för första gången på fem-sex timmar lagt märke henne.

När jag idag bad honom hjälpa mig att hålla i henne, då blev det lite jobbigt. Det är lite samma känsla som med Nisse, att han skitar ner sig genom att röra lillasyster. När hennes små fingrar eller fötter rör honom flyttar han sig långt bort från henne i soffan, så ni förstår vad det tog emot att ”hjälpa”mamma att hålla i henne.

Jag och Kenny tyckte det var så gulligt så att vi nästan smällde av. Men Felix, som inte blundar av välbehag utan snarare av rysningar, var kanske av en annan åsikt. Jag hoppas att de kommer att sitta sådär frivilligt i framtiden.

0

Karius och Baktius!

Vi var så nära! Vi har förberett Felix långt innan att det snart var dags för hans tandläkarbesök och att man då måste gapa för att visa tänderna.

När vi gick in till tandläkaren så var han spänd och lite nervös men hoppade upp i tandläkarstolen och sa ”vi ska klippa håret”. Vad jag önskade just då att hon var en hårfrisörska istället!

Hon förklarade för Felix att hon skulle titta på hans tänder, räkna dem och visade vilka instrument hon skulle använda medan han satt fokuserat och tittade på och svarade att hon skulle titta efter tandtroll och att man måste borsta bort dem. Jag var så stolt så att jag nästan sprack!

Hon bad Felix att luta sig tillbaka i stolen och när hon hissade upp stolen så sprätte Felix till, uppenbarligen på helspänn. Allt gick bra tills hon riktade lampan mot hans mun, då hade hon nog gått för långt. -Kramas mamma!

Jag försökte övertala honom på olika sätt och erbjöd mig att sitta i stolen med honom i knät men då tyckte han att jag skulle undersökas istället.

Eftersom mamma satt i väntrummet med Tuva sprang jag dit för att göra ett byte med henne, jag tänkte att hon kanske kunde ha en annan påverkan på Felix. Efter ett par minuter så hörde jag ett vrål från andra sidan av korridoren som följdes av flera skrik och jag tänkte att min idé kanske inte fungerade så bra, trots allt.

Mitt i allt började Tuva skrika eftersom hon ville bli av med en bajsblöja (varför händer alltid allt samtidigt?). När jag stod och bytte på henne hörde jag Felix ropa efter mig i korridoren och han kom springandes med en inpackad tandborste, jätteglad!

När Felix hade fått vråla av sig och insett att han inte skulle komma undan så hade det gått bra sen. Så det var en nöjd Felix som gick därifrån. Men höjdpunkten på dagen var ändå Happy meal-kartongen efteråt på McDonalds som pryddes av Pokémons. -POKÉMONS! Kolla POKÉMONS mamma! POKEMOOOOOONS!

0

Fördriver tiden för att undvika skriken.

Jag är sansad igen. Min less-morgon gick över förvånansvärt snabbt, kanske behövde jag bara få ur mig lite skit. Men visst är jag fortfarande less på skriken, det går inte att komma ifrån.

Igår när hon höll på och gnällde som mest så klädde jag på mig och drog till närmsta shoppingcentrum, när det är liv och rörelse runt omkring så kan hon sova i timmar, kan alltså, om hon vill.

Jag har inte ens börjat med barnvagnspromenader eftersom de småturer jag testat har resulterat i att jag förvandlas till en svettig mamma som stressar upp sig över sitt skrikiga barn. Hur kan man inte tycka om att åka vagn? Hur kan man inte tycka om att sitta i babybjörn, eller bärsjal? Hur kan två barn vara så olika varandra?!

Felix och jag fick en mysig stund för oss själva igår i alla fall. Visserligen så höll han på att fastna med IPaden men när internet slutade att fungera (man får ta till alla medel som finns till hands) så gick han med på att ta en fyrhjulingspromenad med mig. 

Vi åkte till den lilla stranden och plockade ekollon som vi matade hajarna under bron med. Just nu är det så fantastiskt fint ute med alla härliga färger på träden, men jag lämnade mobilen hemma så jag har inte en endaste bild på den fina omgivningen eller vår fina stund tillsammans.

0

Mammas försök till sång är skrattretande!

​

​

Tuvas första riktiga skratt kom i fredags, 23:e september, när jag sjöng ”min hatt den har tre kanter”. Andra skrattet kom i förrgår när jag hade en envis hicka. Så underbart och en sån härlig kontrast till skrikandet.

Fast till hennes försvar så vaknar hon faktiskt leende varenda dag, det är först när hon inser att jag har lite andra saker att göra än att bära runt på henne konstant som hon börjar skrika.

0

Less is more!

Prick klockan fem så vaknar jag av att Felix ruskar i mig, – mamma vakna! Jag säger åt honom att han måste somna om en stund till för att det är för tidigt att vakna. – MAMMA. JAG BLIR ARG DIG! Klockan fem på morgonen så är han redan arg! Han rullar runt runt runt, drar och sliter i mig, nyper mig och avbryter det endast för att stirra på mig med svarta ögon innan han fortsätter med sina övningar. När han äntligen lyckats väcka Tuva också och jag måste vända ryggen mot honom så smiter han ner från sängen och ut till pappa.

Jag är less just nu! Så jävla less på Felix ständigt förbannade uppsyn och ilskna uppträdande och utbrott! Så less på skriken och fighterna och hur det påverkar mig!

Jag är så less på Tuvas eviga skrik som bara kan tystas av att jag går runt och bär på henne. Men inte ens det räcker till ibland. Sluta skrika nu! Man vänjer sig inte alls med tiden, snarare tvärtom!

Jag är så less på Kennys flygprat! -Segelflygklubben vill ha hjälp, de står utan bogseringspilot, ingen kan därför flyga?! Jaha?! Hur kan det bli mitt problem? Kommer de personerna och byter blöja och bär på Tuva eller leker med Felix om jag lånar ut min pilot?! Nä, skulle inte tro det! Just nu skiter jag i om okända människor inte får utöva sin hobby! Det rör mig inte i ryggen, det är inte ett bekymmer som jag är ansvarig för!

Det här tankarna, tillsammans med en jäkla huvudvärk, vaknade jag till i morse, efter att jag vaknat andra gången och denna gång utav en dröm där jag blivit bestulen på min telefon med alla kreditkort.

Just nu känner jag mig sliten och less, men det går kanske över till imorgon eller dagen efter det. Men först ska jag lägga ut en gullig bild på Instagram och hashtagga den med #happylife, #loveofmylife och #sweetbaby.

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑