Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Jag är utvecklingsstörd, eller känner mig och ser ut som en om inte annat. I morse när jag vaknade så var min mun som ett enda stort unket hål eftersom min täppta näsa tvingar mig till att andas med vidöppen mun under natten.
Nu känns det som att någon sandpapprat min hals och att huvudet är fullproppat med bomull. Jag är liksom lite efter eller sen i reaktionerna och bara allmänt långsam.

Eftersom jag inte hade lust att ligga hemma och åma mig och för att bilen dessutom stod på måndagsgata så gick jag upp och åkte till jobbet. Efter lunch så orkade jag inte längre, då kände jag av febern som gjorde mig alldeles matt.

På vägen hem slank jag in och köpte mjölk till mitt te och kom att tänka på hur lustigt det är att man har så olika smak. I min familj så har vi helt olika smak trots att vi alla har växt upp med varandra (mamma och pappa var ganska färdigväxta när vi kom i och för sig).

Jag dricker mitt te med mjölk, mamma med citron, Kattis utan varken mjölk eller citron, Stephan dricker kaffe utan socker och pappa kaffe med mjöl och socker. Strange!

Varför dricker fler killar än tjejer kaffe istället te? Är det för att vi har har olika varianter av smaklökar eller beror det bara på att kaffe anses manligt, till skillnad från te?

Jag råkade nämna för mamma att min chef hade fått halsfluss med streptokocker, en stund senare ringde hennes sambo Dr Peter upp och fick mig att lova att gå till vårdcentralen imorgon, han kunde höra över telefon att mina halsmandlar var svullna, det är imponerande för en vanlig lekman som mig. Streptokocker kan tydligen ge allvarliga lung- och njursjukdomar så nu måste jag kolla om jag har fått det och i sånt fall börja äta penicillin, suck.

PS. Linda Nybergs fråga till kronprinsessan Mary (från Danmark), på besök i New York förtjänar lite plats i min blogg;

-Gillade du kaffet?

”Så här kan Madeleine McCann se ut idag!” Så står det på Metros hemsida ikväll. Är det folk som sitter och leker på redaktionen? Det enda de har gjort är att ge henne stripigt, otvättat hår. Osmakligt!

Hela den historien är för övrigt osmaklig, inklusive hennes föräldrar som gav henne sömnpiller för att kunna gå ut och äta på restaurang (om nu något av det som tidningarna skrivit stämmer). Det är bara att hoppas att det var det värsta de gjort mot henne. Det kommer bli likadant med det där som med Palmemordet, olöst.

Vad kan man göra klockan 10 en lördagmorgon?

Man skulle kunna ligga och mysa i sängen, äta frukost eller kanske ta ett skönt bad. Idag stod jag i regnet på Biltemas parkering i Botkyrka och mekade bil.

Fast det är inte helt sant, min bror låg och krälade på den kalla och blöta asfalten under min skitiga bil för att meka bromsok med rinnande bromsolja över händerna medans jag hängde över hans axel för att se vad han gjorde.

För att slippa åka och köpa ett bromsok, åka hem och meka bort det och åka tillbaka för att lämna in det trasiga så hade vi bestämt att fixa det på plats, och det gick bra trots det ruttna vädret.

Tjejen i återköpsdisken blev väldigt glad över att få tillbaka ett oljigt, droppande och traskigt bromsok. Hoppas bara att det nya funkar som det ska för nu ska det besiktigas.

Annars har dagen varit väldigt lugn, jag känner mig småkrasslig. Mitt huvud är lite baktungt och halsen ömmar. Men, imorgon är jag frisk!

Gårdagen var rolig!
Alla våra varuhuschefer hade samlats för den årliga budgetprocessen och i och med att min chef skulle hålla föredrag så åkte jag ut för att lyssna på henne.
Efter en speedad presentation så var det dags för middag. Egentligen var det inte meningen att jag skulle stanna kvar på hotellet varken för att sova eller äta men efter att en cider slunkit ner och så en jäger på det så kom vi fram till att jag skulle krascha i min chefs säng.

Efter middagen så var det någon som rullade in ett piano mitt i matsalen. Där hamnade vi tjejer (och några killar) med öl/ciderflaskor som mikrofoner och med röster som bara kunde låta bra efter intag av alkohol. Resten av kvällen stod vi där och sjöng för fulla halsar akompanjerade av en varuhuschef som kunde spela piano hyfsat bra.

Runt halv ett så sjönk min energinivå drastiskt och jag blev tvungen att paniksova.

Det var iskallt i rummet, jag skakade av frossa när jag la mig trots att jag brett ut en filt och en morgonrock över sängen och dessutom lagt mig med tofflorna. Hela natten sov jag allmänt oroligt, Anna som är van vid att sova bredvid sambo och barn kröp nära mig varje gång jag vred och vände mig i tron om att jag var någon av dom. När hon däremot rullade runt och la handen på min mage så kände jag mig tvungen att säga ”Anna, visst är det mysigt…men…”, hon fnissade lite sådär påkommen och vände sig om tills hon en stund senare åter var inne i sina drömmar och beslöt sig för att vika ner mitt täcke till midjan.
Det är skönt att det inte bara är jag som gör konstiga saker i sömnen.

Min bilhistoria är en lång följetong, utan slut kan man tycka, nästan som Lost. Fast nu tycker jag mig se att det finns en ände inom rimlig framtid.

När jag var på semester så lagade sig det vänstra bromsoket av min bror. Idag var bilen inne på verkstad för byte av AC-pumpen som varit trasig i ett och ett halvt år. Hade det inte varit för att sommaren är allmänt kall och att jag alltid fryser så hade det varit en katastrof, men det är bra att ha en fungerande AC, om inte annat för att ta bort imman på fönstren.

Samtidigt som pumpen trollades in så fick jag ett oljebyte, fantastiskt. Det enda problemet är att mecken upptäckte att min högra bromsok är trasigt, trots att det bara är en månad gammalt, dåligt! Köper man skit så får man kanske räkna med det å andra sidan.

Så, nu ska bara bromsoket bytas IGEN, sen så ska pumpen fyllas på med kylgas (?!) och så ska den besiktigas. Snart är den i tiptop-skick, nästan som ny.

Tvåtusenåtta! Mmm, det smakar inte helt dåligt. Jag tror på det här året !

I och för sig så vill jag inte klaga på förra året heller, jag var med om massa roliga, tråkiga, konstiga, ovanliga, vanliga, oväntade, spännande och utmanande saker.

Frågan är nu bara vad 2008 kommer att bjuda på, det känns väldigt spännande, fastän det låter fjantigt.

Jag vill och ser fram emot att:

– tillbringa (varma och soliga) sommardagar i stugan på ön

– köra motorcykel (och bli sjukt snabb, samma önskan som varje år)

– resa utomlands (har inte bestämt vart och när än)

– träffa nya människor

– utvecklas på jobbet

– åka skidor eller bräda (det var allt för länge sedan sist)

– lära mig åka wakeboard

– fiska upp gammelgäddan eller supermegaabborren

– surfa (det ska jag nog försöka ta upp igen om jag åker utomlands på semester)

– träffa min soulmate

– köpa ny bil (fast jag är fortfarande tveksam, jag gillar ju min söööta bil)

– bli otroligt vältränad (av att äta choklad)

– slippa att bli rynkig

Mja, den listan ska man väl lyckas avverka på ett helt år?! Många av punkterna måste dock utföras i sommar, det får bli en lång semester.

Nu jäklar!

2008-01-02 – Lanzarote

Usch, vad dåligt jag sover nu, jag längtar verkligen hem till min fantastiska säng, den ter sig bättre och bättre för varje natt jag tillbringar på den här campingsängen, men så var det ju det här med kontraster. Jag kommer att sova som en liten prinsessa väl hemma igen.

Trots att smhi hade förutspått moln och en temperatur på 16-17 grader idag så sken solen när vi vaknade, kan ni tänka er att smhi har fel?! I vårt rum var det dock lite mulet ett tag men det gick över i samband med lite frukost.

Alla människor hade bestämt sig för att ligga vid poolen idag, när man tittade ner i vattnet så var det folk precis överallt. Det var en supersöt liten kille på inte alls många år som roade oss hela dagen med att hoppa från kanten med sina lite gayiga kycklingarmar viftandes uppe i luften varje gång han hoppade. Man skulle kunna tro att man tröttnat på att titta och fnissa åt honom efter femtionde gången han hoppade men det gjorde vi inte, han var precis lika söt varenda gång.

Nu har jag läst hälften av min sedan länge sparade bok, Moby Dick. Den är tung att ha på magen och lite knepig i språket men nu har jag ändå kommit så pass långt att jag måste få reda på hur den slutar.

Engelsmännen (de vuxna) roade sig med att göra bomben och kasta boll till varandra med meningen att skvätta upp vatten på oss runtomkring, de lyckades ganska bra med det och vi lät dom hållas till de tröttnade. Man får ändå betänka att de redan ligger i underläge så fort de visar sig någonstans.

På eftermiddagen kom lekledaren och raggade upp folk som ville (inte alls) leka. Jag vet inte hur men har lyckades övertala Kattis att gå med i flocken, det kan kanske ha med att göra med Kattis dåvarande humör och att de skulle leka med skjutvapen. Never play with guns and angry women!
Med sitt tjat på henne när hon försökte skjuta så är jag förvånad över att han inte fick en kula i benet!

Sista kvällen på resa tänkte vi inte tillbringa i hotellrestaurangen. Vi traskade ner till vattnet och satte oss på vad som såg ut att vara ett mysigt hak. Servitören verkade redan ha tröttnat på årets gäster för när jag inte hade bestämt mig för huvudrätt så fick jag inte heller beställa förrätt och blev bestraffad med en väntetid på grund av detta.

Vi åt (salt) carpaccio, vitlöksbröd (där halva grillen satt kvar i form av någon gummiaktig grej), rester av lammkotletter och pizza. När vi var mätta så konstaterade vi att Spanien eller i alla fall Lanzarote inte hade mycket i matväg att skryta med.

Innan vi gick tillbaka till hotellet sprang vi runt och letade efter en badrocksponcho till Wille. Det är flera barn här som har haft olika varianter av den med luva med keps och öron på som är fantastiskt söta. Dessvärre så hittade vi bara ponchosar utan öron eller kepsar, och eftersom han inte ska ha något halvfabrikat så blev det ingenting.

Väl tillbaks på hotellet så vet jag inte vad som hände, för mycket överskottsenergi blandat med trötthet kanske….bilderna får tala för sig själva.

2008-01-01 – Lanzarote

Samtidigt som fyrverkerierna satte igång släckte jag lampan och somnade till allt oväsen utanför, kanske är det ljud man ska satsa på de gånger man har svårt att sova?!

Kattis hade vaknat flera gånger i natt av olika orsaker, hon var tvungen att påpeka att jag gnyr i sömnen, va fan, jag kan inte hjälpa vad som händer när jag inte är vid medvetande.
I vår nya lägenhet så räckte det med två filtar för att inte frysa, fantastiskt!

Vädret visade i morse på svår bakfylla, det var grått och kallt och visade inga tecken på att ändra sig. Vi kämpade förstås tappert trots fötter som tappat känsel och fick vår belöning in på eftermiddagen då solen tittade fram i korta men varma omgångar. För att veta hur bra man har det så måste man ha kontraster, om solen hade skinit hela tiden (eller om allt generellt alltid var bra) så uppfattar man inte hur bra man har det, det måste vara lite svart ibland för att man ska kunna njuta av det goda. (Dagens visdomsord).

På grund av vädret var det därför ganska lugnt och skönt runt poolen idag, det hade varit trevligt att gå ner till stranden någon dag istället att ligga på samma ställe hela tiden men det är helt enkelt för kallt där.

När jag låg som bäst och bara studerade folk så hann jag se en liten kille som puttade i ett litet blöjbarn som pillade på hans leksak i poolen, det var på den djupa delen (som om det spelar någon roll eftersom barnet ändå inte kunde simma). Mamman som stod bredvid reagerade på ett par millisekunder och hoppade ner i poolen fullt påklädd och kom upp med ett skrikande barn (med dyngsur blöja). När jag såg hur rädd och chockad mamman var när hon kom upp och försökte resa sig från poolkanten trots att benen inte bar henne så blev jag alldeles känslosam och snyftade lite bakom mina stora solglasögon.

Runt tre så blev det alldeles för kallt för att orka kämpa så vi gick upp och satte oss på vår balkong där det visade sig vara helt vindstilla och stekhett, yummi!
Där tappade jag även mina stora favoritglasögon som jag köpt på H&M för 59.90kr (som var moderna för tre år sedan) på det hårda stengolvet. Eftersom de är i plast så oroade jag mig inte så mycket tills jag tog upp dom och såg att de spruckit och gått av, dåligt!

Efter en snabb shoppingtur hos ett par kineser, där frun stod bakom disken och maken låg bredvid och snarkade högljutt så har jag nu införskaffat mig nagellim i ett försök att limma ihop glasögonen. För att hålla dom på plats så har jag virat mina skosnören runt det område som är limmat, jag har en vag känsla av att glasögonen kommer att sitta fast i mina skor i morgon bitti.
Man tager vad man haver…. sa Kattis när hon tog ett trosskydd och använde det istället för bomull till sin nagellacksremover.

Middagen var helt fantastisk… eller inte, I’m bored. Det som uppmuntrade mig var att de hade kvar massa svettig brieost från igår. Jag har precis lärt mig att tycka om osten och nu kan jag få cravings efter den. Lär jag mig bara att uttala det ”bri” istället för ”brie” så kommer allt att lösa sig.

Tiden springer plötsligt ifrån oss, vi har ju knappt hunnit landa innan det är dags att tänka på hemfärd. Hmm, jag får börja planera nästa resa när jag kommer hem!