2008-01-01 – Lanzarote

Samtidigt som fyrverkerierna satte igång släckte jag lampan och somnade till allt oväsen utanför, kanske är det ljud man ska satsa på de gånger man har svårt att sova?!

Kattis hade vaknat flera gånger i natt av olika orsaker, hon var tvungen att påpeka att jag gnyr i sömnen, va fan, jag kan inte hjälpa vad som händer när jag inte är vid medvetande.
I vår nya lägenhet så räckte det med två filtar för att inte frysa, fantastiskt!

Vädret visade i morse på svår bakfylla, det var grått och kallt och visade inga tecken på att ändra sig. Vi kämpade förstås tappert trots fötter som tappat känsel och fick vår belöning in på eftermiddagen då solen tittade fram i korta men varma omgångar. För att veta hur bra man har det så måste man ha kontraster, om solen hade skinit hela tiden (eller om allt generellt alltid var bra) så uppfattar man inte hur bra man har det, det måste vara lite svart ibland för att man ska kunna njuta av det goda. (Dagens visdomsord).

På grund av vädret var det därför ganska lugnt och skönt runt poolen idag, det hade varit trevligt att gå ner till stranden någon dag istället att ligga på samma ställe hela tiden men det är helt enkelt för kallt där.

När jag låg som bäst och bara studerade folk så hann jag se en liten kille som puttade i ett litet blöjbarn som pillade på hans leksak i poolen, det var på den djupa delen (som om det spelar någon roll eftersom barnet ändå inte kunde simma). Mamman som stod bredvid reagerade på ett par millisekunder och hoppade ner i poolen fullt påklädd och kom upp med ett skrikande barn (med dyngsur blöja). När jag såg hur rädd och chockad mamman var när hon kom upp och försökte resa sig från poolkanten trots att benen inte bar henne så blev jag alldeles känslosam och snyftade lite bakom mina stora solglasögon.

Runt tre så blev det alldeles för kallt för att orka kämpa så vi gick upp och satte oss på vår balkong där det visade sig vara helt vindstilla och stekhett, yummi!
Där tappade jag även mina stora favoritglasögon som jag köpt på H&M för 59.90kr (som var moderna för tre år sedan) på det hårda stengolvet. Eftersom de är i plast så oroade jag mig inte så mycket tills jag tog upp dom och såg att de spruckit och gått av, dåligt!

Efter en snabb shoppingtur hos ett par kineser, där frun stod bakom disken och maken låg bredvid och snarkade högljutt så har jag nu införskaffat mig nagellim i ett försök att limma ihop glasögonen. För att hålla dom på plats så har jag virat mina skosnören runt det område som är limmat, jag har en vag känsla av att glasögonen kommer att sitta fast i mina skor i morgon bitti.
Man tager vad man haver…. sa Kattis när hon tog ett trosskydd och använde det istället för bomull till sin nagellacksremover.

Middagen var helt fantastisk… eller inte, I’m bored. Det som uppmuntrade mig var att de hade kvar massa svettig brieost från igår. Jag har precis lärt mig att tycka om osten och nu kan jag få cravings efter den. Lär jag mig bara att uttala det ”bri” istället för ”brie” så kommer allt att lösa sig.

Tiden springer plötsligt ifrån oss, vi har ju knappt hunnit landa innan det är dags att tänka på hemfärd. Hmm, jag får börja planera nästa resa när jag kommer hem!