Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Snutte!

Alltså, nu råkar det bara vara så att jag har börjat följa Lets Dance på fredagar. Eftersom vi verkar ha en stående inbjudan till bror med fru varje fredag så blir det att vi efter god middag och nattning av Wille hamnar framför tv´n och just Lets Dance (det lät som en hyfsat bra beskrivning tycker jag).

Jag skulle kunna tala länge om Lanefeldts hemska krokodilhud, Dilbas ofattbart låga hårfäste och Tildes tjuriga uppsyn när hon tror att kameran är utom räckhåll MEN (som Tony skulle säga) nu tänkte jag nämna Matte.

Lilla snutten! Han är ett praktexempel på hur man tar en riktig, manlig (och jävligt snygg) karl och gör honom till åtlöje. Jag tycker så synd om honom när han sminkad, i sina trikåer snubblar över sina fötter, tappar takten och mimar fel text till låten. Han är ju så fin, låt honom bara fortsätta vara MAN för sina snickarbyxor!

När jag möter såna där supersmå no-name bilar (om man nu kan kalla dom för bilar) i trafiken, med plats för max två väldigt små dvärgar så blir jag alltid nervös. Hela bilen ger ut en signal om att ”jag har köpt den billigaste bilen jag kunde komma över, det spelar ingen roll att den är trafikfarlig för jag kommer inte köra över 42km/h ändå”.

Dom är totalt livsfarliga! De framkallar idioten i mig, det går bara inte att ligga bakom dom! Man kan inte köra i 42 km/h på en 50-väg, så är det bara. Kan man inte bestämma sig för om man sa ha bil eller cykel så får man på sin höjd köpa en moppe, anser jag.

Dagens varning får bli apropå tidningsartiklarna: om ni väger runt 400kg så finns det en risk för att ert hjärta kommer att sluta slå och ni dör!

Om det hade varit 20 grader varmare så hade jag kunnat köra hoj…..och om jag hade varit rik så hade jag kunnat ligga på en strand på Maldiverna.

Trots att stranden känns galet lockande just idag när jag sitter och fryser så börjar ändå mitt mc-sug komma krypandes och nästla sig in i huvudet. Det är flera månader kvar, men nu är det ändå på rätt sida av året.

Innan våren kommer så ska jag byta däck, rengöra kedjan och skulle den in på service tro? Det kommer jag inte ihåg. Det är just de här sakerna som jag kommer att tokstressa med i sista sekund eftersom det aldrig blir som jag planerat. Till att börja med så ska jag få ut den ur rummet där den står, det får väl ses som punkt ett kanske för får jag inte ut den därifrån så får jag nöja mig med att bara sitta och putsa på den hela sommaren.

Det här var intressant, undra vad pappa kungen tycker om att se någon (förhoppningsvis hennes pojkvän, men ändå) talla (åh, vilket passande ord) offentligt på hans dotters bröst.

Det kan hända att det är sånt som man kanske inte vill se i en dagstidning, men vad vet jag?!

Jag kanske är väldigt gammalmodig (klart jag inte är) men jag gillar inte när killar (underförstått en pojkvän) håller på med mina boobs i andras närvaro, det känns så….tonårsaktigt.

Däremot så är jag barnsligt förtjust i att hålla hand, det är en sån skön trygghetskänsla över det.

I vår så ska jag hålla hand, i alla fall nästa vår, eller våren efter det.

Jag bor på ett högt berg och har egna lokala snömoln över mig, så måste det vara. Jag var den enda som hade snö på min bil när jag kom till jobbet idag.

När jag tittade ut genom fönstret i morse halv sju så kunde jag inte fatta hur det kunde ösregna (blandat med snö) när det var ett par minusgrader ute.

På gatan utanför så var det två centimeter av snöslask att plaska igenom för att ta sig till bilen, som jag då fick sopa bort snön från.

Tiden är ur led, jag skulle ärligt inte bli förvånad om det dök upp isbjörnar i parken utanför, då skulle jag mata dom med Singoallakex.

Jag är inte bakis, däremot så har jag träningsverk i vänstra skinkan.

Får professionella bowlingspelare olika stora skinkor? Det måste dom ju få eftersom bara ena sidan används.

Maten igår var galet god, jag njöt i fulla drag av mitt oxfiléspett med 3 olika såser som smälte i munnen. Medans vi normalätare satt och åt flinade vi åt killarna som utmanat varandra i att äta varsin biff på 900gr (plus en stor portion marängsviss efteråt).

Lyckligtvis så lyckades jag övertala min syster att inte delta i utmaningen, hon körde buss hela förmiddagen och en 900 grams biff på det hade nog gjort omständigheterna lite värre än vad dom redan var.

Fredag 07, 20 – besiktning. Klockan kvart i sju(k) satt jag i bilen och svor över mig själv över att jag gått hemifrån så tidigt. Det blev en tur till bilprovningen i laglig fart och efter bara 10 minuters väntan så fick jag köra in. Gubben som tittade på min bil var väldigt trevlig och vi pratade om allt möjligt medan han undersökte bilen och han tog dessutom ett extra varv när han ”provkörde” bilen bara för att avsluta diskussionen vi var inne i. Tror ni inte att en jävla positionslampa var trasig?! När använder man dom liksom?! Men det blev bara en anmärkning så det var ju bra.

Eftersom jag i morse fick lite bakslag på min förkylning med förnyad halsont så beslöt jag mig för att åka till vårdcentralen för att kontrollera om jag hade något som behövde medicineras eller inte. Förvirrad som jag är så gick jag fel, vilket jag inte förstod förräns jag fick träffa en läkare, som egentligen hade slutat för dagen men som stannade lite extra för att glo ner i min hals. Jag gick till närvården där det är tidsbeställning istället för närakuten som låg en trappa längre upp.

När han tittat i min hals så konstaterade han att mandlarna var så ickesvullna så att man nästan kunde tro att jag opererat bort dom, jag verkar bara ha råkat ut för en långdragen förkylning. Ja, nu vet jag det i alla fall.

Bror med fru bjöd på tacomiddag, mums! Som tack för det så kidnappade jag och Kattis Wille och rakade mohikanfrissa på honom.

För att få bort håret som låg precis överallt i/på Wille så stoppade vi ner honom i badbaljan efteråt. Kattis är om möjligt lite naivare än mig och lät Wille hålla i duschslangen när han bad om det vilket resulterade i att vi också fick tilldelat en skön dusch, med kläderna på.

Det här var en spännande dag, på två sätt, fast jag tänker bara berätta om en av orsakerna.

I morse när jag kom till jobbet så låg det en jättekartong (jämförelsevis med innehållet) och väntade på mitt rum och inuti den så låg det en stor kamera, bara till mig!

Riktigt så är det ju inte förstås, men den är nästan till mig, till min avdelning i alla fall och eftersom den bara innehåller två personer och det bara är den ena av oss som fotar så måste den ju nästan bli min. Efter att ha beklagat mig över kvaliten det blir på bilderna av vår gamla ruttna jobbkamera från 90-talet som jag brukar använda, så godkände min VD att jag köpte en ny och fin kamera.

Så, idag kom den och den var stor, lång och precis så där härligt klumpig för att man ska förstå att det är schyssta grejer. När jag hade satt ihop delarna så satt jag och mös en stund av välbehag. I like it!

Nu är det bara 18 miljarder med funktioner som jag ska försöka lära mig, hur det nu ska gå till.

För att skona min arbetskamrater från mitt snor som rinner som min läckande kran i badrummet så stannade jag hemma idag. Det är så galet tråkigt att vara hemma när jag är tvungen att vara hemma.

För att dagen inte skulle vara helt bortkastad så sorterade jag min stora låda där jag sparar alla räkningar, brev, kvitton…ja allt i pappersform. En gång om året sätter jag mig ner och sorterar allt och sätter in det i pärmar.

Om någon skulle be mig om en comviqfaktura från ex 1998 så kan jag utan problem ta fram den, vilket är sinnessjukt! Jag har kvar alla mina lönespecar från när jag började extrajobba -88. Jag sparar verkligen allt!

Till mitt försvar så kan jag säga att allt får fortfarande plats i mina skåp, jag behöver inte ens hyra förrådsutrymme hos Shurgard!

Så, nu ska jag sluta med det och börja med att bara spara viktiga papper, såna som jag verkligen kan komma att behöva.