2008-01-03 -Lanzarote

Hemresedag! Vi försökte så gott vi kunde att kämpa emot rastlösheten som alltid infinner sig när man ska åka hem, den är liksom så hopplös eftersom det egentligen bara är att acceptera flödet och sälla sig till flocken som ska vallas in i bussen, ut ur bussen, in på flygplatsen och köa, köa lite till i säkerhetskön, kön till boarding, kön in i flyget, kön till toaletten, kön ut ur planet och väntetiden innan bagaget anländer.

På bilden så jagar Kattis mina bikinitrosor som av någon anledning bestämt sig för att flyga sin kos och hänga upp sig på en spik hos grannen nedanför.

När vi kom till flygplatsen så var det som att komma in i ett fullsatt globen, det var inte köer…det var bara folk överallt, utan någon som helst ordning och det framför alla incheckningsdiskar.

Det tog 45 minuter att komma fram till incheckningen, 30 minuter för att ta sig genom säkerhetskontrollen där en väktare absolut skulle prata spanska med mig trots att jag hela tiden svarade honom på engelska med något som jag tyckte verkade passande. Det verkade fungera och jag blev utsläppt…till den överfulla avgångshallen. Det kändes nästan som om alla på ön bestämt sig för att fly från ön på en och samma dag.
Alla tv-skärmar blinkade delayed efter alla avgångstider, att flyga charter är verkligen underskattat!

När vi väl kom in i planet och slagit oss fram till våra platser så satte vi oss och pustade ut. I samband med detta så ropade de ut i högtalarna att kapten hoppades att vi kunde få lyfta inom 40 minuter. Mmmm!

Kattis och jag hamnade på varsin sida av gången. Hon fick en väldigt trevlig spanjorska bredvid sig som ansåg det passande att slänga upp sina äckliga barfota fötter på varsin sida om sätet framför, kan inte folk bara hålla sina fötter ifrån oss andra normala människor?

Efter ett tag så fick vi tillåtelse att lyfta och både jag och Kattis skakades till sömns av den svåra turbulensen vi passerade innan vi nådde marschhöjd.

Klockan 22.45 så landade vi, endast en timme och fyrtiofem minuter för sent. Det var skönt att beträda svensk mark igen trots det vintriga och kalla vädret.

Summeringen av resan blir bra, den uppfyllde våra önskningar och förväntningar vi hade innan vi åkte. Allt är inte så svart som det kan verka i min blogg, jag säger som Magnus Betnér, hur kul och intressant är det att berätta om allt som är bra?!