Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Feed us!

2007-12-30 – Lanzarote

Inga dåliga drömmar vad jag kan minnas, däremot så vaknade jag en gång som jag minns och undrade över vad som hänt med min kudde, när jag insåg att det var hotellkudden som inte blev bättre än så, så somnade jag om igen. Kattis frös om rumpan i natt, det tycker jag är ett konstigt ställe att frysa på men det är hennes business. 

Bara för att vi sov till kvart över åtta istället för kvart i så var alla solstolar på solsidan redan tagna, vi fick istället placera oss på den sidan där det dröjer lite längre innan solen tittar fram, trots att hela ”solsidan” är tom på folk till lunchtid.

Frukosten är riktigt bra, jag äter croissanter (jag reserverar mig för stavningen, har ingen åtkomst till Internet för att kunna dubbelkolla) med sylt och dricker juice ur coca-colapappersmuggar.

Mitt på dagen så händer något magiskt vid poolen, folk och deras barn bara försvinner. Först undrar man vad det är som låter sedan inser man att det är just avsaknaden av ljud som är det underliga, det är som happy hour fast utan sprit.

Det är lite tur att solen inte tar så hårt så att man behöver smörja sig med solkräm hela tiden, fingrarna är konstant iskalla.

När vi tagit varsitt värmande bad och jag låg och läste i min nya bok ”Slow – lev livet långsamt” (mammas val) så hamnade jag i ett kapitel om nackdelar med snabbmat. Författaren berättade väldigt målande om en italiensk middag han varit med om och hur njutningsfullt han hade ägnat flera timmar åt att äta riktigt god mat. Redan när jag läste så insåg jag att vår restaurang inte skulle duga åt mig ikväll.

Innan vi begav oss ut på stan så tog vi en sväng förbi receptionen och lånade Internet, uppkopplingen var blixtsnabb, dessvärre så kunde man inte göra något annat än att surfa typ, man fick inte ens öppna två fönster samtidigt. Av den orsaken så fick jag lägga upp en massa text utan bilder på min b-logg, tråkigt!

Helt oväntat så hamnade vi på en italiensk restaurang där vi satt på uteserveringen och huttrade som riktiga vikingar. Det blev två varianter av räkor till förrätt och burritos/fajitas till huvudrätt, väldigt italienskt. Smakupplevelsen var väl helt okej men inte så att vi blev imponerade. De lyckades i alla fall fylla oss med så mycket mat att vi med besvikelse i rösten var tvungna att tacka nej till efterrätt. På vägen tillbaka så huttrade jag så mycket att jag hade ont i revbenen. Det här klimatet är som en riktig svensk sommar, förutom att det inte regnar och vi har blå himmel med sol.

Nu flyttar vi!

2007-12-31 – Lanzarote

Sista dagen på året och vi vaknar till klarblå himmel igen, för tredje dagen i rad (första dagen såg vi ett par

 moln). Efter frukosten så går vi förbi receptionen och tjatar lite igen om ett nytt rum, de ber oss återkomma på eftermiddagen.

Min tredje bok tog slut runt lunch, men nu vet jag hur man ska leva efter begreppet slow, frågan är bara hur lätt det är att praktisera.

Ett par timmar roade jag mig med att titta på hur engelska pappor leker med sina barn, jag får en känsla av att de tar lekar med barn lika allvarligt som sin fotboll (de har naturligtvis på sig sina fotbollströjor även på semestern). En pappa med sina två söner underhöll mig länge, pappan hade sönder barnens luftmadrass, kastade bollar i huvudet på dem, kastade i dom i poolen med handdukarna runt sig och försökte dra ner dom under vattnet, det var lustigt.

Runt halv tre så gick vi vår runda till repan igen och det visar sig tydligen att det lönar sig att fråga (minst fem gånger) efter det man vill ha, vi fick en ny rumsnyckel till en lägenhet med två balkonger över poolen, eftermiddagssol och en temperatur i rummen på över 15 grader.

Naturligtvis så var lägenheten placerad så att vi fick bära ner allt vårt bagage tre våningar för att sedan bära upp det igen tre våningar med endast några meter som skiljde lägenheterna åt.

Dessvärre så var det problem med duschen, om man använder duschhandtaget så får man välja mellan temperaturerna skållhett eller iskallt, det gäller däremot inte om man använder badkarskranen, skumt. Ja, det kan vi leva med, med tanke på att vi nu har en balkong som vi faktiskt kan sitta på och njuta av, då spelar en halvmeters havsutsikt (och tempererade duschar) mindre roll.

Nu är det sju minuter kvar till midnatt, hos er, här hos oss är det en timme och sju minuter kvar vilket gör att vi troligtvis kommer att sova vid den tiden. Eftersom vi är uppe så tidigt på mornarna så börjar man gärna gäspa ganska tidigt också.

Nyårsmiddagen var lite tillspexad, servitörerna hade fått på sig röda flugor och istället för att hämta dricka själv så fick vi den serverad, annars var det andra sig ganska likt – upp och hämta maten själv.

Vi åt avokado med en geggig röra, ägghalvor med rom, en halv hummer var och sedan var det bara i dessertmagen det fanns plats kvar för lite granatäpplen, ananas, chokladpudding med hallon och någon slags tårta. Man skulle kunna tro att vi är på rekreationsresa med tanke på att vi bara slappar och hittills inte druckit en droppe alkohol, men det lockar bara inte – vi vilar, okej?!

Förresten så ilar det i mina tänder, jag har en elak visdomstand som försöker bryta sig upp där det inte finns så mycket plats över. I flera dagar har jag nu borstat den med någon slags antibakteriell tandkräm som jag får kväljningar av men det har nu resulterat i att tänderna blivit känsliga och ilar istället.

Det här med nyår…. när jag funderar lite på det så ter det sig lite komiskt egentligen att vi världen över firar det på helt olika tidpunkter. Jag menar, egentligen så är det ju bara en tid som är noll – Frankfurttiden (kanske är helt ute och cyklar men det låter bekant)?!

Alla andra tider är ju plus eller minus ett antal timmar så hur kan man då fira nyår olika tider? Visserligen så skulle det bli helt fel med övriga tiden på dygnet om alla skulle ha brytet samtidigt, typ Sveriges nyårsafton fick plötsligt en 23-timmars dag. Det skulle i och för sig inte ha så stor betydelse förutom det praktiska och hur krångligt det skulle bli med alla apparater, men i andra världsdelar där det skiljer många timmar skulle det kanske vara lite snopet att bli av med en halv dag. Det där är säkert uträknat på något bra sätt som jag inte förstår men när man funderar på det så kommer flera frågetecken upp.

Ja nu ska jag sova i alla fall, jag kanske orkar vara vaken nästa nyårsafton istället, det är fördelen med nyår… det kommer tillbaka varje år.

GOTT NYTT ÅR!

Things about to happen!

2007-12-26 På väg mot Lanzarote

Packa, städa, diska och tvätta – det var väl ungefär så min dag såg ut. Jag måste ha det städat när jag kommer hem efter en semester, kan knappast tänka mig något värre än att komma hem och behöva röja upp det första jag gör.

För att Kattis skulle slippa oroa sig för mycket inför resan plus att det var allmänt bekvämt så hade vi bokat hotellrum på Sky City/Arlanda kvällen innan vi skulle åka. Så, runt sju på kvällen checkade vi in. Något som var ruskigt dåligt var att frukost inte ingick i priset, finns det något annat hotell där frukost inte ingår?!

Innan vi gick upp och slappade på rummet så gick vi och handlade förnödenheter, dvs. en rakhyvel. Hade det inte varit för att Kattis var lurvig så hade hon aldrig fått betala 174kr för en rakhyvel, som hon nu gjorde. Alltså, va fan! Bara för att pressbyrån råkar ligga på Arlanda och man oftast inte har något annat val så är det väl inte rimligt att ta ut sky(city)höga priser? Eller är det bara jag som inte har köpt en rakhyvel på länge? Jag retade mig på det i flera minuter tills jag tittade i minibaren och kom på andra tankar.

Många hotell har nu infört automatisk minibar, det funkar så att om man tar något från baren så registreras det automatiskt nere i receptionen och hamnar på notan. Jag satt och studerade varorna ett tag och försökte fundera ut var spärren satt och hur det fungerade, man vill ju så gärna undersöka och se när köpet registreras, jag får göra det någon gång då jag tänker köpa något ur minibaren.

Till slut somnade vi i alla fall till Crocodile Dundee. 

Fly me to the moon!

2007-12-27

Vad skönt det känns att betala 1300kr för ett rum när man sov som en påse nötter. Jag vaknade ungefär varje timme och trodde att jag försovit mig. Klockan på tv´n hånade mig varje gång med sina röda siffror och sa ”somna om, pucko”!

Kvart över sex så ringde klockorna i alla fall och det VAR dags att gå upp. Vi tänkte vara lite smarta och checka in precis när de öppnade och sen gå och äta frukost, men när vi kom till incheckningen så var det superlång kö, alla hade tydligen haft samma brighta ide som vi. Med väskorna på vagn så vände vi om och gick och åt frukost istället.

Jag måste nog påstå att jag var mer stressad än Kattis, fast jag försökte att inte visa det, vis av erfarenhet så vet jag att säkerhetskontrollen kan ta en hel dag att komma igenom, men jag höll mig i schack.

Efter incheckning och utcheckning av rummet så passerade vi säkerhetskontrollen och hade en halvtimme till godo. Enligt alla skärmar så var planet i tid utan förseningar, gut!

I det fantastiska lilla rökbåset träffade vi på kaptenen för vårt plan, jag vet inte hur det kom sig att vi började prata med honom men så var det och han meddelade oss glatt att oavsett vad skärmarna sa så var planet försenat en timme eller två, suck!

Flyget skulle ha gått kl 9.05 och när klockan slagit avgångstid så stod det fortfarande samma sak på skärmen, inte ett endaste lite meddelande om att det faktiskt inte tänkte gå då.

Cirka 40 minuter senare så fick vi äntligen gå på för att sedan fördriva en halvtimme till i planet på marken.

Det var barn med på planet! Sådana där små som har blöjor, dessvärre så hade de föräldrar som inte bytte blöjorna när de var fulla. Det kom avskyvärda bajsvindar var och varannan minut som nästan fick magen att vända sig, vi tröstade oss med att de som verkligen satt nära barnen måste ha det mycket värre än oss. För att lösa problemet så köpte vi varsin liten påse chips och stoppade ner näsorna i.

Det är verkligen tråkigt att flyga när man sitter inträngd på små, trånga ap-platser. De få gånger man har unnat sig att betala mer för bättre platser har känts så mycket lättare och tiden går dessutom mycket snabbare i den finare klassen, konstigt!

Någon gång runt fyra så landade vi till slut och var mycket nöjda med att slippa stå i passkontroller och sånt skit som man får göra utanför EU.

Det tog en kvart med bussen till vårt hotell (sen att det tog 45 minuter att få alla in i bussen är en annan sak). Kattis och jag var först ut med jackor, påsar, ryggsäckar och bagage och lyckades därför få rumsnyckeln direkt istället för att stå och köa.

Vi blev förutom med nyckel även utrustade med åkband, eller vad man nu ska kalla det. Hur många gånger har man inte skrattat åt flocken som går runt med ett band runt armen och ser ut som en annan fjantig gratisturist?! Nu är vi en av dom, om man inte vill betala för maten så måste man ha bandet runt handleden, tråkigt men sant.

Rummen var….okej. Det slår en ofta hur de som inreder hotell kan ha så taskig smak, är det för att gästerna inte ska vilja sno inredningen? Men, vi har i vilket fall utsikt över havet, hur bra är inte det?!

Klockan halv sju var det middag och vi hängde på låset, det var vi och pensionisterna. 

Maten som serverades var en mycket blandad buffé med snabbmatsbord, vegetariskt bord, asiatiskt bord (eller ett försök i alla fall) och efterrättsbord såklart! Öl, vin och läsk fick man servera sig själv ur tappkranar.

Det här var ungefär det vi orkade med idag, runt åtta så gick vi och la oss på vårt skitkalla rum. Men med tanke på att det kommer bli jättevarmt imorgon så kan jag stå ut med det.

Frostigt!

2007-12-28 – Lanzarote

Fuck! Det gick isbjörnar i vårt sovrum i natt, trots lakan och två filtar var så frös vi som två afrikaner på Nordpolen. Jag vaknade ett antal gånger och hoppades på att det skulle vara morgon så att man fick gå upp och hoppa i kläder. Jag vet inte varför jag inte gick upp och satte på mig kläder, men å andra sidan…hur skönt är det att sova i jeans?!

Kvart i åtta fick vi nog och gick upp för att få frukost. Jag hade hoppats att en kopp te skulle värma mig men när det färgades lila av tepåsen och spred en doft av sliskigt konstgjort sötma så blev jag nästan illamående och hoppade över tedrickandet. Annars så var frukosten schysst, den kommer vara en lockande måltid tills vi åker hem.

Vid poolen stod det skyltar överallt om att det är förbjudet att boka solstolar men när vi kom ner runt halv tio och la oss så låg det handdukar på 90% av alla solstolar och ägarna lös med sin frånvaro. Hur gör man då? Ska man vara lika girig som andra och lägga ut sin handduk innan frukosten eller ska man vara den skötsamma svensken som i sånt fall blir utan solstol? Giriga jävlar! Såna människor gör att vi andra dras ner i skiten och blir lika dåliga, usch!

I två timmar kämpade vi verkligen för att kunna ligga kvar vid poolen, det var sjukt kallt! De få stunder då solen tittade fram räckte knappt för att värma upp oss inför nästa molnighet. Runt lunch försvann dock molnen och solen värmde oss långa stunder. Det måste ha varit ett riktigt proffs som tagit fotografierna av poolområdet till Solresors katalog, jag är imponerad och undrar hur han/hon fått det till att se så stort ut. Alla ligger som packade sillar på varandra och barnen springer runt och gapar och skriker, vilket effektivt preventivmedel!

Underligt nog så slutar man att ta in allt oväsen runt omkring sig efter ett tag och tur det annars hade jag inte kunnat läsa, bok ett är för övrigt slut nu, hade nog hoppats att den skulle räcka hela dagen.

Till lunch så fick vi hemmagjorda hamburgare, hemmagjorda på det sätt att vi fick komponera ihop dem själva.

Efter ett par tupplurar i solen så traskade vi upp till rummet och bytte om för att gå en promenad. Städerskorna hade varit och lämnat av två filtar till inför kommande natt, vi kommer inte att kunna röra oss under alla sängkläder.

Vi tog en tur ner mot havet och förundrades över hur tråkigt landskapet var, det är en vulkanö och allt är svart. Det enda man kan se så långt ögat räcker är hotellkomplex och olika supermarkets, fast å andra sidan så gör det inte så mycket. Vi ska vara här en vecka bara och inte för att turista utan för att få lite värme.

Supermarkets är för övrigt ett roligt namn att kalla sina skrubbar för, en supermarket för mig är Willys, Ica Maxi eller de stora Coop-butikerna, inte en garderob som man får backa ut för att komma ut ifrån.

Naturligtvis så kom vi bort oss. Naiva som vi är så trodde vi kanske inte att alla hotell skulle ha målats i vitt och grönt. Så, vi gick och gick och gick, till slut gjorde vi som sjömännen och navigerade oss efter stjärnorna. Nja, inte riktigt kanske, men vi gick ner till havet och navigerade oss därifrån. På vägen stannade vi och köpte mjölk och frosties, mums!

Inför middagen så stod vi och svor över hur jäkla kallt det var på golvet i vår lägenhet, vi måste försöka byta rum tror jag, dels för att solen aldrig ligger på i vår vinkel vilket gör att det blir galet kallt och dels för att det blåser storm på balkongen vilket gör att det är totalt omöjligt att utnyttja den. Nu ska vi bara se vad receptionen anser om våra bekymmer.

I’m getting bugged!

2007-12-29 – Lanzarote

Att sova med tre filtar gjorde att jag bara vaknade hälften så många gånger av att jag frös. Förutom detta så är sängen ett skämt, eller snarare kudden. Med en skön kudde så hade man kunnat sova helt okej men i och med att kudden är som en långsmal hård banan att ligga på så blir hela sovandet förstört.

Kvart i åtta så pillade jag lite på Kattis näsa för att få henne att vakna. Genom gardinerna såg jag att det var klarblå himmel ute och jag kände mig redo att starta dagen.

Redan klockan nio så var solstolarna övertagna av flocken, det är ett skämt, jag skäms för att vara turist. Summan blev såklart att vi var lika grisiga som alla andra och bokade våra platser innan alla stolar försvann. Vi passade även på att påpeka i receptionen att vi skulle vilja byta rum, vilket vi även gjorde igår kväll men för tillfället var det kört då hotellet är fullbelagt.

Efter den obligatoriska frystimmen så började solen värma och vi föll in i en skön sömn bland ungar som skrek, föräldrar som försökte tillrättavisa sina illbattingar och någon stolle som försökte ragga upp folk för att spela boll eller något sånt.

Solen fortsatte att skina med samma intensitet hela dagen och vi njöt som om vi sett solen för första gången, vilket det känns som med tanke på hur länge sedan det var sommar, minnet är kort.

Runt tre så trodde Kattis att hon fått nog med sol och var lite rädd för att hon bränt sig, det hade hon inte visade det sig senare men det är väldigt svårt att kunna räkna ut hur mycket sol man tål så här i början.

Vi gick istället ut en tur på ”stan” i våra flip-flops, vilket inte är de ultimata skorna/sandalerna att promenera i. Innan vi gick ut så tog vi ännu en tur via receptionen för att påminna dom om vår önskan att byta rum, vi använde motiveringar som att det inte går att sitta på balkongen utan att blåsa iväg och att dörren kärvar. Nu var det den trevliga receptionisten som satt där men hon hade samma svar att bli måste vänta.

Middagen är konstig, så fort vi kommer in i matsalen så är vi inte hungriga. Det är inget fel på maten men den känns inte fantastiskt lockande heller. Man blir lite stressad av att sitta där eftersom det är en stor sal där alla springer omkring hela tiden för att ta mat och dricka, det är ingen lugn och ro och definitivt inget ”mys”.

För att få ner maten som vi ändå lyckas få i oss så tog vi en liten promenad till, tyvärr. Det finns ett enda kryp som kan få mig gråtfärdig och det är kackerlackor. I och med att jag är livrädd för de avskyvärda krypen så kan jag inte heller undvika att se dom, jag har ett speciellt kikarsikte när det gäller The Big Bug, finns dom där så ser jag dom! Ikväll såg vi en när vi var ute och gick och jag vet redan nu vad jag kommer drömma om i natt. 

Bok två är för övrigt slut nu.

Något av det värsta jag varit med om var när jag var på Dominikanska i ett par månader (det var inte den dåliga biten) och vi förbarmade oss över en liten kattunge som fick vara inne hos oss på nätterna ibland (det var inte heller dåligt). En natt så vaknade jag av att katten höll på och studsade upp och ner på min mage och när jag väl fick upp mitt nyvakna ögonlock så såg jag att det var just en kackerlacka som katten lekte med, på MIG! Det tog ungefär en millisekund innan jag hoppat ur sängen, klarvaken. Det är ett rent under att jag vågade sova kvar i den lägenheten efter det.

Nu när jag ändå är inne på den slemmiga biten så kommer jag ihåg när jag var i Israel, Tel Aviv med mamma och Peter. Jag vet inte varför men vi hade fått låna någon halvsunkig lägenhet där av någon anledning och det första vi hittade när vi skulle bädda åt mig var naturligtvis en kackerlacka som kom fram ur bäddsoffan där jag skulle sova. När vi till slut hade fått död på saken efter att alla tre stått i varsitt hörn och skrikit i en halvtimme så gick jag motvilligt och la mig. Medans mamma och Peter somnade i sitt rum så låg jag och såg på en djup norsk film som de visade på en Israelisk kanal. I filmen var det en person som stod och skrek ”Annnnaaaaaa”. När jag ligger som mest och tittar på tv så kommer mamma upprusande alldeles nyvaken eftersom hon tror att ett nytt kryp kommit fram och att jag ligger och skriker ”maaaaaammaaaa”. Jag vet inte om det var så intressant för er att veta men jag tyckte det var ett roligt minne.

Om jag räknar får innan jag somnar så kanske jag kan komma in på något annat spår än kryp. Ettusen ett, ettusen två, ettusen tre, ettusen fyra…….

Bilderna kommer senare, dessa muppmaskiner klarar inte av att ta hand om bilder och att surfa pa en och samma gang.

Nattliga begär!

I natt sov jag sådär. Kattis kom till mig igår kväll med en påse chips för mys framför tv´n. Varken hon eller jag köper någonsin chips, alltså ungefär aldrig, men igår så hade vi cravings för chips av någon underlig anledning. Det skumma är väl egentligen att hela Bromma verkar ha haft begär efter chips eftersom OK´s hyllor var helt utplockade, men som tur var så hade Statoil två påsar kvar på hyllan (vi tog bara en naturligtvis).

I alla fall så var det galet varmt i natt. Kattis skruttiga gamla hund fryser mer än vad jag gör och när han är där så får jag inte öppna balkongdörren på natten.

Dagen gick åt för att tvätta och packa. Jag försökte få Kattis att hindra mig att ta med för mycket kläder men hennes åsikt var ”det är ju ingen mening med att åka med en halvfull resväska”, så jag lyckades fylla den rätt bra ändå.

Middagen blev serverad idag igen!! Familjen Willebus hade gjort en fantastisk apelsin & limekyckling som vi proppade i oss innan vi lättade mot Arlanda. Nu ska vi inte åka förräns i morgon bitti men för att Kattis inte ska flippa ut så tar vi det lugnt en natt på Sky City och lyxar till oss en skön frukost imorgon. Gäsp!

Bomber och granater!

Helt seriöst!! Jag kan inte förmå mig att tro att ens killar tycker att de här två utstående melonerna är snygga….. men jag har ju haft fel förut förstås.

Nu förutsätter jag att dessa är inopererade, för i min värld så ser inte naturliga bröst ut på det där sättet. Jag skulle kalla dessa fotbollar för ett handikapp, dom måste ju vara i vägen precis hela tiden. Det är ju en jättesöt tjej för övrigt, om man sätter handen för bysten så ser hon riktigt normal ut.

Varför tar tjejer alltid (för att dra alla över en kam) två-tre storlekar för stora inplantat? Blir man lite girig när man väl ska lägga sig på operationsbordet? -Om jag ändå betalar för det här så vill jag ha så mycket som möjligt för pengarna!

Jag undrar om man kommer vara unik när man blir gammal för att man inte har opererat brösten, men å andra sidan så har jag ju ett par år kvar att ändra mig, jag har alltid snappat upp de senaste modet ett par år för sent.

Bomber och granater!

Helt seriöst!! Jag kan inte förmå mig att tro att ens killar tycker att de här två utstående melonerna är snygga….. men jag har ju haft fel förut förstås.

Nu förutsätter jag att dessa är inopererade, för i min värld så ser inte naturliga bröst ut på det där sättet. Jag skulle kalla dessa fotbollar för ett handikapp, dom måste ju vara i vägen precis hela tiden. Det är ju en jättesöt tjej för övrigt, om man sätter handen för bysten så ser hon riktigt normal ut.

Varför tar tjejer alltid (för att dra alla över en kam) två-tre storlekar för stora inplantat? Blir man lite girig när man väl ska lägga sig på operationsbordet? -Om jag ändå betalar för det här så vill jag ha så mycket som möjligt för pengarna!

Jag undrar om man kommer vara unik när man blir gammal för att man inte har opererat brösten, men å andra sidan så har jag ju ett par år kvar att ändra mig, jag har alltid snappat upp de senaste modet ett par år för sent.

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑