Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Öppna sök
Kategori

Vardag

Mina små energipluppar!


Övertrötthet är väl något av det dummaste man kan lida av?! Varför har jag fått två barn som ständigt är övertrötta?! Vore det inte lättare att bara somna direkt när man är trött istället för att göra en så stor grej av saken? Tröttheten vinner ju alltid till slut ändå och då hade det varit skönt att hoppa över skrikandet i mitten. Är det ännu en maktkamp som de tror de kan vinna? 

Felix är visserligen lättare att lägga nu än Tuva. Till att börja med så säger han nej när vi säger att det är läggdags men det räcker att locka honom med att han ska få lyssna på Alfons Åberg, så är han med på tåget. Eller att sovklockan ringer, då går han och borstar bort Karius och Baktius. 

Tuva har vi lite att jobba på, hon vill inte sova bort sin tid minsann, hon kan ju missa något viktigt eller roligt.

0

De små snoriga änglarna!

​

​

Jag kommer till dagis precis när det är mellanmål. Alla barnen är utomhus och de står och köar utanför altandörren för att få sin mat.

Dagisfröken säger till mig att Felix blev besvärad när han såg mig komma, precis när han skulle få mellanmål. Han ler stort mot mig när det är hans tur att få en stor brödskiva med två tjocka skivor leverpastej på och varm choklad, men han kommer inte fram till mig utan säger ”jag kan inte åka hem för jag ska äta nu mamma”.

Alla barnen på hans avdelning sitter på bänkarna och äter, tittar på mig och Tuva och ställer frågor.

– Vem ska du hämta? Vems bebis är det där? Vad heter bebisen? Är det bebisens filt? Kan du trolla? Tycker Felix om sin lillasyster? Vad heter du? Får jag klappa bebisen? Vad hette bebisen igen? 

Det är jättegulligt. Inte!

Efter att ha läst om RS-viruset så ser jag bara alla dessa snoriga småvarelser som potentiella smitthärder. Jag vill inte att de rör mig, eller Tuva framförallt. Jag säger det dessutom till ett barn som frågar om hon får klappa Tuva; nej, jag vill inte att hon får några bakterier, säger jag och låter som Felix som alltid säger bakterier istället för baciller. När jag begrundar vad jag faktiskt sa och hur dåligt det lät så svarar tjejen under tiden; nej jag blev faktiskt sjuk av en bebis också. Vi är alltså okej med varandra, trots mitt svar.

När Felix tagit sista tuggan på sin macka så säger han; NU vill jag åka hem, och han behöver inte tjata. Jag är klar.

0

Nisse, the lion!

Vanligtvis så är jag är kattmänniska. Jag är det förstås fortfarande men så här som tvåbarnsmamma så kommer Nisse tyvärr inte på topp tre-listan över prioriteringar (nu tänker jag alltså Kenny på den listan också).

Trots bristen på uppmärksamhet så har Nisse ändå blivit en riktigt cool katt (som man både får dammsuga och duscha), om det nu undgått någon. Felix har blivit lite snällare mot Nisse men ibland kommer jag fortfarande på honom med att kasta skor eller något annat dumt på honom.

Tuva är ju otroligt förtjust i Nisse och djur överlag. Man ser hur hon lyser upp när Nisse kommer och så börjar hon klappa händerna eller skratta. Även fast hon inte är så finkänslig i sin relation med Nisse så verkar han vara lite nyfiken på henne. Jag kan se att han sitter och viftar på svansen precis framför hennes ansikte, som att han vill leka. När hon ligger på golvet och kryper så går han fram och luktar på henne och låter hennes små fingrar fånga hans fötter eller päls. De kommer att bli bra kompisar tror jag.

Någon gång, precis varenda natt, så kommer Nisse och lägger sig bredvid Felix och kurrar så hela sängen vibrerar. Felix tycker förstås inte att det är ett dugg mysigt så därför får jag putta bort Nisse, precis varenda natt.

0

Vinterdagen 

I söndags hade vi toppenväder. Det var lite kyligt med några minusgrader men det gav mig en möjlighet att äntligen få använda min stora pälsmössa som jag köpt för två år sedan. När jag nu provat och använt den så vill jag ha den hela tiden men det ser lite knasugt ut i 5,5 grader plus, som vi hade igår.

Kommunen har plogat en jättefin skridskobana runt hela sjön, bara 100 meter från vårt hus och i söndags när solen sken så var det fullt av folk ute och åkte skridskor och grillade osv, som en folkfest.

Kenny skulle flyga sin paramotor och mekade med den medan vi gav oss ut på isen. Kattis åkte skridskor med Tuva i vagnen och jag drog Felix på snowracer med fyrhjuling. Det var väldigt mysigt, tyckte alla utom Felix som tröttnade ganska fort och ville åka hem och bygga lego. Med små legobitar, för nu är han stor!

Någon gång på eftermiddagen när vi gått inomhus igen så fick Kenny igång sin maskin och gav sig upp i himlen en stund innan solen gick ned. Så alla fick prova på olika sätt att ta sig fram i söndags.

0

Tuva åtta månader!

​​

Hipp hurra för Tuva idag! Eller ja, vi har ju faktiskt inte firat några månadsdagar hittills men idag kom jag ihåg att hon ”fyllde” jämt.

Vi passade på att åka till BVC för vägning och mätning och fick betyget; precis som en typisk 8-månaders bebis. Hon vägde för övrigt 8 kilo också.

Barnmorskan; – Är hon extra mammig nu? – Sover hon dåligt och vaknar ibland en gång i timmen? Sitter hon själv? Kryper hon? Vill hon smaka er mat?

Jag; Ja, exakt så.

Barnmorskan; En typisk 8-månaders bebis.

Men min typiska bebis är ovanligt fin, inte alla som alla andra typiska barn. För visst får man väl säga så om sina egentillverkade barn?!

Kenny frågade mig om jag älskar Tuva mer än Felix och det gör jag ju inte, det är bara det att jag visste mycket tidigare med Tuva hur mycket jag skulle älska henne eftersom jag nu vet hur mycket jag älskar Felix. När man inte har barn innan så är det inte så lätt att veta hur man ska förhålla sig till eller förvänta sig av det lilla livet.

Jag har så fina barn och jag skräms av att tiden går så fort! Felix är så stor och klok och Tuva med sin skarpa blick och nyfikenhet börjar snart att gå. Mina bebisar! ❤❤

​

​

0

Finfin vinterdag!

Utflykt på isen – klicka här

Kenny flyger paramotor – klicka här

Hur lär man en treåring att åka skridskor? – klicka här (inte för svaret på frågan dock)

0

Bråka inte med mig nattetid!

Den där febern försvann lika oväntat som den kom. En natt och en halv dag med feber och sen var det över! 

Sen kan jag ju undra över vad som händer på natten. De senaste nätterna så har Tuva varit bökig igen och inatt tog hon priset då hon vaknade varje timme för att gnälla och sen skrika om hon inte fick tutte. Jag är inte upplagd för såna lekar på nätterna, det är till och med extra irriterande att det oftast händer när jag ska till jobbet.

Klockan 05:17 så ruttnade jag, på tok för sent för att egentligen ge något, men då klampade jag ut i vardagsrummet och la Tuva på Kenny som somnat i soffan. Han vaknade och bemötte mig på ett ganska trevligt sätt med någon fråga om hur det var, men jag muttrade bara något surt om att jag inte orkade mer och gick därifrån. Jag hörde Kenny säga att jag inte skulle vara sur på honom, men det tyckte jag visst jag kunde vara när han får sova sin skönhetssömn utan något barnkaos. Så det så!

I när jag sen vaknade av Felix 45 minuter senare så var det bara att ge upp, det skulle inte bli mer sömn idag. Så istället låg jag och lyssnade på Felix som satt i sängen och pratade om allt möjligt som man får och inte får göra. Det var faktiskt urmysigt att få en stund med honom på egen hand, utan Tuva som kräver min uppmärksamhet.

Idag åkte Felix hem till Bestemor och bara för att jag vet att han ska vara borta två nätter så har jag saknat honom extra mycket idag, nästan redan innan han åkte. Jag längtar till han kommer hem igen, min fina kille. Jag vill absolut inte skryta men fasiken vad fina barn vi har! ❤

0

Första solstrålarna för i år?

Känslan är att det är en evighet sedan solen visade sig, som att vi gått runt i ett mörker i flera veckor och kanske är det så, man glömmer såna saker. Solen sken idag, som om det inte fanns någon morgondag. 

Jag och Tuva höll oss inomhus trots vädret. I natt vaknade jag av att hon var jättevarm, hennes små händer var som värmedynor och när jag yrvaket hämtat termometern så visade den 38.9 grader. Under dagen försvann febern, så vi får väl se vad som händer härnäst.

En stund efter lunch så ringde Kenny, andfådd av upphetsning, ”får jag åka och flyga idag?”. Jag inser att vi kommer få lite utmaningar framöver när Kenny ska försöka välja mellan finväderaktiviteter. Båt eller flyg? Jag känner igen det från motorcykeltiden när det var riktigt finväder och man skulle välja att antingen klämma ner sig i ett varmt skinnställ eller att ta på sig bikini och åka och bada. Förvånansvärt nog så blev det oftast det första alternativet.

Han och Chrille flög över mig och vinkade  med vingarna när jag kom ut från mina roliga aktiviteter i tvättstugan. Vi roar oss på olika sätt minsann!

Felix är för närvarande road av lego, alltså inte de här stora legobitarna (Duplo?) utan de små, pillriga. Han tar bitarna och bygger stora kreationer, river dem och bygger upp igen. Jag tycker det är skönt att han hittat något som får honom lite fokuserad och lugn, dessutom så glömmer han till och med att be om att få titta på tv. Nackdelen är att han glömmer att man måste äta och sova också, så det är tur att han har en tjatig mamma som påminner honom.

0

Förgätmigej!

Väskorna står packade i hallen. En skötväska till Tuva med mat och blöjor och en orange tygpåse till Felix med kläder inför övernattningen hos bestemor. Jag har förberett väskorna så att Kenny ska slippa att virra runt på morgonen och leta efter mat, kläder och blöjor. Allt finns där i väskorna.

Kenny kliver över väskorna när han åker hemifrån. Han har inte en tanke på att han, eller bestemor, kan tänkas behöva något annat under dagen än det som ligger i babyskyddet, dvs Tuva.

Bestemor försöker så länge hon kan att mörka att Kenny glömt skötväskan, men när hon lämnar av Tuva utanför mitt jobb så blir det ganska uppenbart att hon inte har den. Efter att hon har plockat upp Felix på dagis så får hon åka förbi oss och hämta Felix väska med ombyten och hon gör det utan att gnälla. Hon är van vid glömska män, säger hon.

Jag gnäller inte heller förrän han lägger fram sin ursäkt, även kallat sitt försvar, – ”du kunde väl ha burit ut väskorna i bilen”. Då gnäller jag, även så att det hörs. 

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑